NG Malmö 1
EN FAMILJEAFFÄR I dramakomedin Ring mamma! närmar
sig Lisa Aschan den omöjliga ekvationen att en förälder hela livet väntar på ett “tack” medan ett barn väntar på ett “förlåt”. Med inspiration från Wahlgrens värld har hon skapat en träffande familjeskildring som inte lämnar någon oberörd. TEXT: ALEXANDRA LUNDBLADH FOTO: LINDA WASSBERG G år det att laga en trasig familj? Vem bär ansvaret för att laga den, och vems fel är det att den gick sönder? I Lisa Aschans dramakomedi Ring mamma! syns Sanna Sundqvist i rollen som Niki, en rörig 35-åring som lever i sus och dus och är passiv i jobbet som idrottslärare. Allra mest rörig är relationen till hennes mamma Sofia som spelas av Nina Gunke. Någonstans i uppväxten har bandet mellan mor och dotter sargats, och filmen kretsar kring deras trevande försök att lappa ihop vad som finns kvar. NIKI SOM OGÄRNA tar fler beslut än vad som är absolut nödvändigt står plötsligt inför stora frågor så som “vill jag ha barn?”, “ska jag vara Rodrigos (Jonatan Rodriguez) älskarinna eller försöka få tillbaka Alex (Alexander Karim)?” medan 26 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2019 mammans närvaro är en ständig påminnelse om vilken besvikelse till dotter hon är. Mitt i allt finns Nikis storebror Tomas (Eric Ericson) som försöker medla utan att lyckas. RING MAMMA! ÄR hundra minuter av skratt, sorg, värme och förtvivlan. Det är en hjärtskärande skildring av en familj som gång på gång försöker att vara just det, men som präglas av missförstånd och rädslan att ändra i den outtalade konstellationen av tillskrivna roller. NÄR JAG MÖTER filmens manusförfattare och regissör Lisa Aschan i ett novemberregnigt Stockholm speglar vädret min vemodiga insida. Ring mamma! gör skäl för genren med såväl humor som allvar och berör mig djupt, varför samtalet med Lisa mestadels kretsar kring filmens största dilemma. Har din bild på föräldraskap förändrats sedan du själv blev mamma? – Ja. Perspektiven ändras när du både är förälder och någons barn samtidigt. Innan barn såg jag bara relationen från ett håll. Men nu kan jag kolla på en mamma och hennes barn och vara lite ödmjukare. Jag var ganska besatt av att bilden av mamman i filmen skulle vara nyanserad. Jag ville inte göra en klassisk ”det stackars barnet och den dumma föräldern”-historia. Jag ville att det skulle bli större än det. Tror du att en mamma ställer högre krav på sin dotter än på sin son? – Jag tror egentligen inte att det handlar om krav, utan mer en spegling. Man kan tydligare se hur mönster upprepas, man kanske inte vill att barnet ska kopiera saker som man gjort själv som ung, till exempel. Man kan relatera mycket mer till situationerna som en dotter ställs inför än vad en son gör, åtminstone just med saker som handlar om att vara kvinna eller flicka. Det finns en identifikation som gör att man är mer uppmärksam. Kan det vara så att mamman ser det som en andra chans? Att hon försöker leva genom sin dotter. – Ja, det finns nog tusen olika exempel på hur man försöker göra upp med sådana saker. Mamman i filmen försöker hjälpa sin dotter att inte hamna i en kärleksrelation där hon inte kommer vara lycklig, men hon är mer fokuserad på att lösa problemet än att faktiskt ta reda på hur dottern egentligen känner. Mammans egna erfarenheter av dåliga relationer och kommunikationsproblem gör att hon bara fuckar upp ännu mer.