NG Malmö 1
– Vi kommer från en bakgrund där vi jobbat med ko
nst i relation till plats, säger Emily Fahlén. Att knyta konst till livet runt omkring. Vår metod är att gräva där vi står och låta platsen inspirera utställningarna vi bygger. Så har vi arbetat tidigare i Tensta med konsthallen där och i Norrbotten med Luleåbiennalen som vi curerade förra året. ABF, Arbetarnas Bildningsförbund har funnits sen 1912 och har huserat i huset på Sveavägen i Stockholm sen det stod klart 1961. Tidigare har huset fungerat som ett kulturhus i mycket större utsträckning än idag men aktiviteterna är fortfarande många och mångfacetterade. – Lite som ett museum har sin samling att utgå ifrån så har vi huset. Både i politisk kamp och konstnärer som ställt ut här tidigare. Vårt huvudsakliga fokus är att visa samtidskonst men vi låter det kombineras med husets historia. Mints första utställning ”Den folkliga självstyrelsens livsluft” var var ett sätt att situera sig i huset. Den handlade om fritid som begrepp och fenomen. Utgångspunkten var att ABFhuset var en plats dit folk kom efter jobbet, på sin lediga tid. Utställningen handlade om fritidens betydelse för vårt kritiska tänkande och för fantasin, berättar Emily. Vi funderade över tiden i livet då man inte behöver vara produktiv. Under 1930 och 40talet när folkhemmet byggdes upp ansågs hobbyn vara en viktig del i en aktiv samhällsmedborgares liv. Något som inte var ett arbete. Idag känns hobbyn som fenomen ganska fjärran, och på många sätt också skiljelinjen mellan arbete och fritid. Istället talar vi om livsstil, det vi ägnar oss åt blir en fråga om identitet om det så handlar om att baka bröd eller fjällvandra. Men det finns något befriande i idén att man inte måste bli allt man gör. Mints aktuella utställning som hänger uppe fram till 3e november heter ”Dagens ros till dig som nöjde dig med ett tack och sa att det kan vara min tur nästa gång.”, Titeln är hämtad ur David Väyrynens diktverk skrivet speciellt för utställningen. – Vi funderade kring vad det är att gå sin egen moraliska väg, både konstnärligt och mänskligt, genom de små aktionerna. Ett av projekten som visas är abstrakt måleri av konstnären Inger Ekdahl (1922–2014), som var en pionjär inom den modernistiska konsten i Sverige men fick inte den uppmärksamhet som hon förtjänade under sin livstid. Det andra verket i utställningen är Arquitectura para el caballo (2002) av Fernando Sánchez Castillo. En film som visar hur en man rider på en vit häst genom Universidad Autónoma – ett universitet som ligger i utkanten av Madrid och som ritades i samarbete med Franco efter studentupproren 1968. Syftet var att stävja framtida protester, och byggnaden planerades utan några naturliga mötesplatser,korridorerna gjordes breda nog för att polis skulle kunna rida genom dem till häst. Det är ett tydligt exempel på hur makten manifesteras genom arkitekturen. Filmen kompletteras av en installation som visar flera tusen glaskulor då studenterna strödde ut glaskulor över trapporna för att iallafall tillfälligt hindra polisen att ta sig in. Det tredje verket i utställningen är en lyssningsstation där David Väyrynen, diversearbetare, poet och författare, läser poesi. Den ena dikten utgörs av en uppräkning av framförda tack i stort och smått under den till synes veckotidningsbanala ”Dagens ros”, men där livet i all sin skörhet framläggs. Den andra dikten är ett brandtal för föreningsrörelsens och studiecirklarnas betydelse men olidliga sårbarhet. – Vi har märkt att konsten avdramatiseras en aning på den här platsen, människorna möter den på andra premisser än i ett klassiskt galleri. Vi befinner oss ganska långt från det vita, isolerade rummet som konsten i vanliga fall visas i. Galleriet får också många spontanbesök. Det hänger en neonskylt ovanför trappan som leder ner till källaren och människor blir nyfikna och går ner för att ta sig en titt. Många unga personer besöker även ABFhuset, där medelåldern annars är relativt hög, för första gången eftersom galleriet finns där. Emily och Asrin vill arbeta med att låta konsten och utställningarna komma de människor som redan befolkar huset till dels. T ex de som deltar i kurser och studiecirklar, och SFIklasser som potentiellt kan använda utställningarna som studie och diskussionsunderlag i sin undervisning. – Även om vi kallar oss för en konsthall så bedriver vi vår verksamhet på ett lite annorlunda sätt än de mer etablerade institutionerna, vi har ett arbetssätt som är organiskt och socialt navigerat. Det är något vi själva saknat i Stockholms konstliv – särskilt i relation till stadens centrum. Mint samarbetar utöver ABFStockholm med Konstfrämjandet Stockholm, Arbetarrörelsens arkiv, den nystartade studiecirkeln Arbetarkonstgruppen och curatorn Jenny Richards. Kommande utställning öppnar den 19e november och görs i samarbete med hantverks och designforskaren Christina Zetterlund. Den kommer att kombinera samtidskonst med designhistoriska efterforskningar. Här berörs de kollektiva tekniker som utvecklades under lunchrasterna på glasfabrikerna i Småland och Gräv där du stårrörelsen, som utvecklades i Sverige under 1970 och 80talet i syfte att öka industriarbetares agens genom att studera den egna arbetsplatsens kontext baserat på minnen och historia. – Med andra ord fortsätter vi att beröra fritiden som fenomen. Och det är verkligen ett ämne värt att fortsätta utforska. För som det står citerat i programbladet till ’Den folkliga självstyrelsens livsluft’ så är fritiden frihetens förutsättning och alla borde verkligen besöka Mint. Gå dit när du har en stund över då du inte behöver vara produktiv. Det är inte svårt att hitta, bara följ neonskylten ner för trappan till källaren. Du hittar även Mint på www.mint.se 33 REPORTAGE APLACE Magazine