INTERVJUN hjälpmedel för att upprätthålla dem. UN
DER HÖSTEN gjorde föreningen Norden en opinionsundersökning för att få större kunskap och kännedom om tillit och attityder till Norden och nordiskt samarbete. I samband med det hade vi förmånen att få ta del av Britt Bohlins erfarenheter och analys av läget. UM: Utifrån pandemin, har du några tankar kring hur den har påverkat människors tillit och vilka konsekvenser det har fått? B: Det finns en trend över världen där en del av politiken vill förminska pandemin och göra den till ett icke-problem. Det är samma del som vill att vi inte ska tycka om media och att vi ska ha ett stort misstroende mot samhället och samhällsfunktioner. Det märks också i vårt land där en del tycker att det Tegnell och Folkhälsomyndigheten säger är överdrivet och inte så mycket att bry sig om. Samtidigt tycker det stora flertalet att det de säger är seriöst och att man måste beakta det. Det finns en diversitet där som är ganska tydlig. UM: Vad tror du om tilliten ur ett nordiskt perspektiv, givet att vi har haft olika sätt att hantera pandemin? Hur har det har skapat problematik mellan länderna? B: Det är två saker som är intressanta när det gäller ländernas olika sätt att hantera pandemin. De olika strategierna har ställt till det i gränstrakter om inte annat. Många människor har fått sin vardagliga tillvaro helt omkullstjälpt och det är förstås en stor nackdel att man inte har försökt lösa det. De nordiska ländernas medborgare har i väldigt stor utsträckning visat tillit till och ställt sig bakom sina myndigheter och de politiska besluten. Det är naturligtvis viktigt och bra att man följer den strategi som man anser vara bäst lämpad. UM: De olika strategierna har skapat problem i gränsområden, vad borde ha skett? B: Om du till exempel bor i Sverige och jobbar i Danmark så är grundregeln att du betalar skatt där du arbetar. Nu arbetar du hemma i Sverige och får betala skatt på två ställen. Det 12 NORDENS TIDNING 1-21 är ingen som har tänkt igenom effekterna för dem som är gränspendlare, vilket är väldigt tråkigt eftersom vi har satsat så mycket kraft på att Norden ska vara ett Norden som man bor, lever och arbetar i. Det har räddat oss många gånger. När ett land har haft hög arbetslöshet så har man kunnat hittat jobb i ett grannland. Det gällde Finland på 70-talet, det gällde Sverige för tio år sedan. ”Min stora poäng i sammanhanget är att de nordiska regeringarna inte har haft tillräckligt samråd och de har inte försökt lösa gränsproblematiken tillräckligt mycket.” – Det som händer i de andra nordiska länderna betyder ju ingenting om man arbetar och bor i Sverige, men om man arbetar och bor i en gränsregion betyder det otroligt mycket. Vi har sett många inslag medialt från Sverige/Finlands-gränsen där man under många årtionden har försökt bygga upp en arbetsmarknad och en enhetlig region där man kan dra de finaste smultronen i kakan från de båda länderna. Det gäller även Europas längsta gräns, Sverige/Norge. Jag har bott i Jämtland förut och det är klart att i glesbygden längst gränsen vid Härjedalen och Jämtland har det betytt otroligt mycket att man kan samarbeta över nationsgränsen. UM: Vår undersökning visar att personer i gränsområden känner sig mindre välkomna i de andra länderna, att det finns en attitydförändring. Får de praktiska sakerna effekt på det attitydmässiga? B: Logisk sett borde man vara arg på det som händer i storting, folketing och riksdagar, där de politiska besluten fattas. Men så blir det inte när man drabbas personligt och väldigt nära inpå ens vardagliga omständigheter. Istället blir det en diskussion och en relations-förtroende kris med dem som man har vant sid vid att ha pålitliga relationer med. Det tror jag är det sämsta utfallet av det här, att tryggheten och vänskapen har fått sig en törn. Det kommer ta lång tid att reparera. UM: Du menar att det är politikerna som ska driva de frågorna? Vad tror du om aktörer som Nordiska rådet? B: Min stora poäng i sammanhanget är att de nordiska regeringarna inte har haft tillräckligt samråd och de har inte försökt lösa gränsproblematiken tillräckligt mycket. Det är vi är starkt kritiska till från Nordiska rådet. Vi har sagt att om det är någon gång vi måste samarbeta så är det nu. Norden är en självklar arena som skulle kunna ta ett väldigt stort ansvar när det händer svåra saker som en pandemi. Vi har väl utbyggda samhällssystem med väl fungerande sjukvård, starka ekonomier och förutsättningar att göra en lång rad saker som kan vara bra för oss själva och resten av världen. Därför borde Norden använda Norden som plattform och inte ett eget land. Ett land är en futilitet i en global värld men Norden har en röst. UM: Hur tror du den olika hanteringen av pandemin har påverkat omvärldens sätt att se på Norden? B: Jag tror inte det har påverkat omvärlden så mycket. Om du tittar runt omkring utanför Norden i EU så är det samma sak där. Många länder har valt olika strategier. I alla länder har grundtanken varit att man försöker göra det som är bäst för sitt eget land. UM: Du tror inte att det har funnits förväntningar på att Norden skulle agera enhetligt? B: Det hade varit trevligt om de hade haft de förväntningarna på oss, men jag tror att varje land har haft fullt med sitt. Jag tror inte att de har tänkt så mycket på det. Det är först när pandemin har rasat ett tag och man börjar jämföra länder emellan som man inser att skillnaderna är stora. Det ska nog utvärderas vad som var bra och dåligt och vad man skulle kunna gjort bättre så småningom, men vi är inte där än. UM: Hur har ni på Nordiska rådet agerat och resonerat?