PRESENTATION FÖRBUNDSSTYRELSEN Eivor Olofsson: ”R
ötterna måste vara starka” – Vi måste få människor på fältet att förstå att de nordiska frågorna är viktiga. Det räcker inte att några politiker visar intresse eftersom besluten är helt beroende av vilka personer som sitter på de politiska stolarna. Rötterna måste vara starka. Det säger Eivor Olofsson, styrelseledamot i Föreningen Norden sedan 2015 och ordförande i Norrbottendistriktet sedan åtta år. TEXT: MARIE LOUISE BERGH EIVOR BOR I KARUNGI, fyra mil från Haparanda. Innan hon gick i pension för fem år sedan var hon under 26 år verksamhetsledare för koncernen Svefi och rektor för Sverigefinska folkhögskolan. När hon lämnade sitt uppdrag stod det att läsa följande på siten Affärerinorr: ”Hon har kallats för Järnladyn, beundrats för sitt mod, sina prestationer och varit en förebild för många i sverigefinska Tornedalen och inom folkbildningen i Sverige.” Och just folkbildningen går som en röd tråd genom Eivors liv. – Först jobbade jag på gymnasiet, men det var inte för mig. Folkhögskolan är mer inne i samhället och där är folkbildningen a och o. Det och föreningslivet är det käraste för mig. Jag blir galen när folk inte förstår varför man ska vara medlem i en förening. Det är så vi har byggt upp hela Sverige. Folkhögskolan är jätteviktig för att jobba med nordiska frågor – folkbildning och föreningslivet. Allt hänger ihop, säger hon. ÄVEN ENGAGEMANGET för Nordenfrågor har varit något av en självklarhet för Eivor. – Det är så naturligt att jag aldrig tänkt på varför jag har engagerat mig. Det svensk-finska är en del av hela mitt varande. Men det är naturligt när man lever vid gränsen. Vi är inte finne eller svensk utan en salig blandning av båda. Modersmjölken är på båda sidor 18 NORDENS TIDNING 1-21 av gränsen. Samma sak gäller kulturintresset. Ibland är jag mer engagerad i det finska än det svenska. Jag blir förvånad när folk inte fattar att jag är intresserad av båda länderna. ”Hon har kallats för Järnladyn, beundrats för sitt mod, sina prestationer och varit en förebild för många i sverigefinska Tornedalen och inom folkbildningen i Sverige.” EIVOR BESKRIVER att hon med åren funderat alltmer på hur man ska få politiken och föreningslivet att gå hand i hand. – Det viktigaste är att vi är intresserade av nordiska frågor, men de beslut som tas är politiska. Det gör mig bekymrad och glad beroende på vilka personer som sitter på de politiska stolarna. Om de är intresserade av de nordiska frågorna så blommar det. Men sedan blir det ett val och då förändras allt. Det är väldigt personberoende och när det till exempel gäller samarbetet över gränserna så ser man hur det svajar. Samarbeten förändras och går i vågor. Därför räcker det EN VIKTIG FRÅGA menar Eivor är hur Föreningen Norden ska få människor att bli intresserade av de nordiska frågorna och bli medlemmar. – Vi har en styrka i samband med politiska val. Vi kan då göra dem medvetna om vilka personer de röstar på lokalt och regionalt. Många yngre orkar inte vara med i föreningar och få blir medvetna ur ett nordiskt perspektiv. Men då blir skolorna och lärarna viktiga. Även sociala medier är viktigt för att lyfta frågorna den vägen. UNDER PANDEMIN upplever Eivor att hon känt sig isolerad när många saker plötsligt tagit stopp. Hon berättar också att hon slutat läsa insändare eftersom de innehåller ”så mycket tokigt”. De främsta lärdomarna hon tar med sig från året beskriver hon så här: – Hur känsligt vårt samröre med vår granne är. Man ser lätt till sig själv och isolerar sig. Många blir rädda för det andra. Den här skörheten är ganska otäck och visar att vår samverkan ända sedan 50-talet inte är så grundmurad som vi trott. Nu blev det stopp på allt. inte att några politiker är engagerade, människor på fältet måste förstå och vara intresserade. Rötterna måste vara starka och där måste Föreningen Nordens arbete bli starkare. Alla föreningar bärs upp av eldsjälar. Allt är beroende av oss människor.