DEBATT Fem förslag till bättre nordiskt samarbete
Det är uppenbart att det nordiska samarbetet inte fungerar optimalt, särskilt inte i kristider. Det menar Kjell Nilsson, tidigare direktör Nordregio, i sitt debattinlägg. Under coronapandemin har den nordiska integrationen nått sitt ”all time low” i modern tid. Biträdande professor Johan Strang vid Centrum för Nordenstudier vid Helsingfors universitet skrev i en insändare i Hufvudstadsbladet tidigare i år att ”det nordiska samarbetet står handfallet inför kriser som drabbar hela regionen på en gång. Regeringarnas reflex är att vika för nynationalistiska krav om stängda gränser och det nordiska vardagssamarbetet har blivit för svagt för att spela någon roll då det verkligen gäller.” Som orsaker nämner han bland annat Nordiska ministerrådets prioritering av projekt och branding i stället för att utveckla ministerrådets egna institutioner och de institutionella ramarna för ökat samarbete. När jag började som direktör för Nordregio den 1 februari 2013 var 28 NORDENS TIDNING 1-21 tongångarna annorlunda. Dagen innan hade nämligen The Economist gett ut sin specialrapport ”Northern lights”. Den hyllade de nordiska länderna för deras sätt att ta sig igenom den ekonomiska krisen 2008-09 tack vare kombinationen av en väl utbyggd, skattefinansierad välfärdsstat med hög produktivitet och internationell konkurrenskraft. Och man lovordades för sin förmåga att samarbeta sig ur kritiska situationer. ÅREN DÄRPÅ stärktes den nordiska självbilden ytterligare och Nordiska ministerrådets dåvarande generalsekreterare kunde med stolthet presentera en undersökning som visade att befolkningarna i Norden uppskattade det nordiska samarbetet långt högre än samarbetet inom EU och med FN. Kulmen nåddes när de nordiska statsministrarna besökte Barack Obama i maj 2016, och presidenten konstaterade att ”om bara alla vore som nordborna så skulle allting vara så mycket enklare.” Redan då hade emellertid den nordiska integrationen börjat knaka i fogarna. I samband med flyktingkrisen 2015 spelade regeringarna i Köpenhamn och Stockholm Svarte Petter om vem som skulle ta emot flyktingströmmarna från Syrien, med integrationen i Öresundsregionen som den verkliga förloraren. För första gången sedan 1950-talet blev det nödvändigt att visa pass eller id-kort för få lov till att passera gränsen mellan Sverige och Danmark. Det är uppenbart att det nordiska samarbetet inte fungerar optimalt, särskilt inte i kristider. Som Johan Strang skriver så ligger en stor del av förklaringen i att de nordiska institutionerna är alltför svaga för att kunna hävda sig gentemot dagspolitikens nyckfullhet. En viktig del av lösningen vore att stärka Nordiska ministerrådet och dess förmåga att bidra konstruktivt till lösningar genom effektiva forum för samverkan mellan nationella ministerier och myndigheter. Jag ser följande fem förslag som steg i en sådan riktning. De nordiska regeringarna behöver visa större tillit till Nordiska ministerrådet. I samband med coronakrisen vände man det i stället ryggen med beskedet att ministerrådet inte är något krisorgan. Och när statsministrarna senare möttes för att diskutera ökad gemensam krisberedskap var återigen beskedet att detta låg utanför ministerrådets uppgifter. 1. FOTO: NORDEN.ORG