NG Gbg 1
fortfarande rabbla upp samma artister, trots att
jag inte lyssnat på en enda Jill Scott–låt på kanske ett och ett halvt år. Nu kommer å andra sidan ny musik som är så väldigt bra, efter en tid av stagnation. Daniel Caesar, eller Khalids röst. Du har en Neneh Cherry–tischa i videon till I Owe You Nothing och Mapei på tröjan på en promobild. Det är snygga blinkningar! – Jag har en tung stylist som älskar dem lika mycket som jag gör. ”Kolla, jag har gjort fet fake–merch till videon”, liksom. Jag vill alltid ha på mig dem, de är legender. Neneh är ju den största artisten vi någonsin haft härifrån, jag älskar Neneh. Jag träffade henne för några veckor sedan, och hennes energi har verkligen stått still i tiden. Och det är resultatet av ett kreativt liv – ett långt liv utan kompromisser – det är ju det jag vill ha! Du har spelat in en Roky Erickson–cover till Spotify. En amerikansk psychrockare med svåra mentala problem – vad kom det ifrån? – Min kompis Isak Alverus spelade upp For You ur en dokumentärfilm om honom för mig, där Roky Erickson stirrar in i en vägg lite apatiskt och sjunger den låten. Det är en fantastisk låt och en så fin text, och nu har jag gjort fem olika versioner av den. Det finns en trap–version, en soulversion, och så den här Bon Iver–versionen. I oktober har du en spelning i Globen, och sedan i Helsingfors, Oslo och Köpenhamn månaden därpå. Sedan då? – Jag vet inte. Det beror väl på om folk tycker att den här nya skivan är bra. Jag vet iallafall att jag vill ha ett mer kreativt liv. Jag vill vara mer i studion, så att jag schemamässigt prioriterar det. Samtidigt vill jag – och jag inser att det säger emot just den saken – ha ett liv, till exempel genom att inte turnera. Jag har haft en lägenhet nu i ett och ett halvt år och har inte tagit tag i att bygga kök där än. Oavsett hur mycket jag lallat runt på söder har mitt huvud gått från att tänka på turné till nästa skiva. Om inte jag börjar tänka på resten av livet – köket, någon rutin, ta hand om familjerelationer som jag negligerat i fem år, kanske skaffa mig en relation – så kommer jag nog att ångra det. Å andra sidan vill jag bo i studion, jag får inte ihop det riktigt. – JAG HAR SLUTAT med detaljmål, och lära mig att acceptera det som gör mig lycklig. Tänk om jag inte vill hålla på med musik en dag, även om det verkar väldigt osannolikt, då vill jag kunna acceptera att det är dit livet styr mig. Att bli så bra som de jag har arbetat med, Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Oskar Linnros, som accepterar vilka de är och kör på sina idéer. Jag tror inte att man kan bli så bra om man inte tror på sig själv och väldigt tydligt väljer i livet att det är det här man vill göra. Jag vill också göra det, utan att vara rädd för vad det skulle innebära på samma sätt som jag var förut. Seinabo Seys album har inte fått en officiell titel eller datum ännu, men det släpps innan du hinner blinka. NR 8, 2018 | NÖJESGUIDEN 21