GLAS 1
ROT Hemmablinda göteborgare har knappt lagt märke
till att Scandic Opalen har vuxit på höjden. Ä nda sedan 1964 har det halvmåneformade hotellet stått på samma plats i centrala Göteborg. Staden har förändrats utanför knuten, men Scandic Opalen har hängt kvar med ett leende. – Under 1970- och 80-talen var Opalen mer känt för sina danskvällar än för sin hotellverksamhet, berättar hotelldirektör Håkan Wegstedt. Många har minnen av kärlek och foxtrot från Göteborgs enda kvardröjande danshotell. Sex kvällar i veckan spelade en levande orkester, och konferensgäster och göteborgare möttes i en gemensam svängom. Nyårsaftonen 2005 satte hotellet däremot punkt, och sista dansen gick. Då var det inte längre ekonomiskt hållbart med danskvällar av det här formatet. – Men vi var det sista tappra danshotellet, förklarar Håkan Wegstedt. TILLBYGGNADEN MÄRKS KNAPPT Numera har Opalen förvandlats till Göteborgs största konferenshotell, och har vuxit rejält – på höjden. Fem nya våningar på toppen av de gamla har fyllt ut den trubbiga fasaden, och den nya glasade exteriören signalerar modernitet och effektivitet. Fast för de flesta hemmablinda göteborgare har höjningen av byggnaden gått obemärkt förbi. Vanans makt är stor och eftersom hotellet ”alltid” har funnits där, är det inget man egentligen lägger märke till. Eller som arkitekten Stefan Tjäder från Krook & Tjäder, som ritat huset, uttrycker det: – Med de extra våningarna ser huset ut som det äntligen fått sin rätta höjd. Innan liknande det en avhuggen stubbe. Lösningen med en glasad fasad var ett givet grepp, säger Stefan Tjäder. Genom att rummen fick glas hela vägen från tak till golv, kunde utsikten över Göteborg exploateras maximalt. För att även skapa en illusion av att hela ytan är täckt av glas, har väggarna mellan rummen dolts av emaljerat glas. – Huset passar väl in i stadsbebyggelsen runt omkring, med Scandinavium och Ullevi som grannar, tycker Stefan Tjäder. ➝ GLAS 47