GLAS 1
PROFILEN : GÖRAN KRONSTRÖM ➝ 1970-talet ha glassa
t runt och provat på jobb lite här och där och däremellan luffat runt i Europa hamnade han i glasbranschen första gången då Algot Boman och hans söner Olle och Lars på glasgrossistens Bomans Glas, anställde honom för att ta hand om deras bilglaslager. – Det var ett rent praktiskt arbete där jag packade upp leveranser med bilrutor, ställde in dem i olika fack och lastade så småningom ut desamma i turbilarna enligt ordrar. Det var ett rätt okey jobb, men kanske inget som jag trodde skulle bli min framtid. Så jag prövade ett annat jobb ganska snart ändå, berättar han. Men efter en kort tid ringde Olle Boman upp den gänglige ynglingen Krona och undrade om han inte ville ta över som chef för hela bilglasavdelningen, plus plastförsäljningen, på Bomans. Så blev det. I tio år basade Göran sedan på den då nybyggda moderna anläggningen och kom att lära känna i stort sett varenda glasmästare i Västergötland, Dalsland, Närke, Värmland och Dalarna. ACCEPTERADE EFTER ALLT TJAT I mitten 1980-talet kom så en förfrågan från Sven Andersson, ägaren till Karlstad Glasmästeri om inte Göran var intresserad att ta över firman, för själv ville han gå i pension. Men Krona var inte det minsta intresserad, han tyckte att han hade det bra hos Bomans. – Dessutom var jag ju ingen glasmästare. Jag kunde bara produkterna i grossistledet, att hantera dem rent praktiskt – nej, det kunde jag inte. Så han fick tjata i flera år innan jag ens orkade överväga det alltmer desperata uppvaktandet, erkänner han, men sa till slut ja och blev delägare en kort tid innan kompanjonen Sven gick bort. Det blev en tuff start efter Svens bortgång. Plötsligt och tidigare än vad han trott stod han själv med hela ansvaret och skulle fatta alla viktiga beslut på egen hand. – Nej, det var inte roligt. Jag oroade mig för allt, och inte minst hur morgondagen skulle gå ihop, erkänner han. För att lätta på bördan frågade han Mats Sturelind, en av de anställda, om inte han skulle ha lust att dela firman med honom. – Jag kände ju att jag behövde någon att bolla idéer med och någon som tog lika mycket ansvar för firman som jag, förklarar Göran och drog en lättnadens suck 60 GLAS fakta: Namn: Göran ”Krona” Kronström Ålder: 56 år Familj: Sambo Lotta, och två bonusbarn – Henrik och Hanna Yrke: Glasmästare – ”… på pappret i alla fall”. Utsedd till Årets Glasmästare 1996. Intressen: ”Sport av alla de slag. Så fort Sverige har nån bra med, då kan man bli hur intresserad som helst av de mest udda sporter, som t ex Jonny Nilsson, skridsko, Ronnie Peterson, motor, Gösta Fåglum, cykel, Magdalena Forsberg, skidskytte m fl. Jag har själv hållit på det mesta i sportväg; fotboll, bandy, hockey, pingis, badminton m m, dock utan att vara särskilt duktig. Och sedan rök korsbanden i knät i en bortamatch i div 5 mot Bäckalund. Då var det kört. Fast jag har mest sett sporten som ett sätt att umgås och samtidigt få lite motion. Nu för tiden spelar jag golf och en stor fördel är att Lotta är helt golfgalen – jag får inte lugn stund för att hon vill ut och spela stup i kvarten. Mitt handicap är 15,4, jag har varit nere på 12,8 så tendensen är rätt tydlig, men jag bryr mig inte om hcp. Förr åkte jag också en hel skidor, men även det har blivit mindre och mindre till förmån för bekvämligheten i Thailand där jag och Lotta har ett hus i Huahin.” Musik: ”Jag är ju präglad av och till exempel Bob Dylan, Van Morrison, Springsteen, Tages, Ola & Janglers, och så proggtiden förstås, med bl a Nationalteatern. SvenIngvars blir dock lite för mycket för en karlstadbo.” Läser: ”Jag tillhör släktet bokslukare och läser hela tiden. Nyligen författarparpseudonymen Lars Keplers senaste, Paganinikontraktet. Annars är jag allätare och om förenar gärna läsning med sol och bad. ” Religiös: ”Nej, och det rimmar ju illa med medlemskapet i Frimurarorden.” Talanger: ” Jag är bra på ordning och reda. Jag står för vad jag lôver. Har lätt för att stå upp prata inför folk, är väl utåtriktad och har på det sättet fått många goda vänner.” Irriterar: ”Stress kan ju även uttryckas som ilska och då ryter jag kanske i. Och med åldern har jag också märkt av en sänkt stresströskel, som blir särskilt tydlig när folk inte håller vad de lovar. Ett bra exempel är Hantverksdatas hantering av kassaregistermodulen i sitt system. Jag bokade ett sådant i november i fjol trodde i min enfald att det skulle komma i början av året för vi skulle hinna förbereda oss innan 1 juli. Så kommer det ett par dagar före midsommar en stackars installatör, som bara kunde konstatera att inget fungerar – systemet är helt enkelt undermåligt. Och Skattemyndigheten har varit här på kontroll. De struntar blankt i att vår leverantör inte uppfyllt sitt åtagande och nästa gång de kommer blir det dryga böter för oss om det inte funkar. Jag har pratat med flera kollegor runt om i branschen och fått höra hur illa det skötts och att många känner både vanmakt och mår psykiskt riktigt dåligt. Jag kan nog säga att det jag känner för Hantverksdata härvidlag är mer än irritation.”