Piraja 1
ΩAKTUELLT VAD SÄGER POLISEN? SPARA BEVIS Se till
att spara mejl, chattar, bilder och annat du fått om du ska göra en anmälan! Polisen behöver så mycket dokumentation som möjligt när saken ska utredas. #viberättar #viberättar - är en sajt för alla barn och unga som varit med om något som inte känns ok på nätet. Har du eller någon du känner blivit utsatt för hat, hot, kränkningar, trakasserier eller något annat jobbigt? Berätta din historia. Du är inte ensam och det är helt anonymt. Genom din historia hjälper du oss att få vuxna och hela samhället att förstå hur det kan vara på sociala medier och på nätet, så att alla kan arbeta för en förändring. Samtidigt hjälper du andra som också varit med om jobbiga saker att förstå att de faktiskt inte är ensamma – vilket det är väldigt många som tror när de blir drabbade. HÄR ÄR NÅGRA AV DESSA ANONYMA BERÄTTELSER: Flicka, 16 år Jag har aldrig fått ”näthat” själv men min bästa vän har fått det pga hennes hudfärg och religion. Flicka, 13 år Blivit sexuellt trakasserad av en 16 åring Mår sååååå dåligt Flicka, 15 år Det finns en norm i samhället att man ska vara stark och inte bry sig när någon hatar eller skriver något elakt. Men innerst inne tror jag alla bryr sig och det gör ont även om man inte vill erkänna det. Ett stort problem är just att man alltid ska låtsas som att det inte spelar någon roll när det faktiskt gör det. GÖR POLISANMÄLAN Utan polisanmälan händer ingenting från rättsväsendets sida. AGERA SNABBT Att vänta med att polisanmäla i den här typen av ärenden gör det svårt för Polisen att agera, It-spår försvinner snabbt! DU BEHÖVER INTE VETA NAMNET PÅ DET BROTT DU BLIVIT UTSATT FÖR Det är inte din sak att bestämma vilket brott det rör sig om, det ska Polisen sköta. Även om det inte är ett brott kan det vara viktigt för Polisen att få veta om obehagliga saker som sker på nätet, det kan vara pusselbiten som fattas för att hitta förövare i andra ärenden. DU ÄR INTE ENSAM Ta stöd av kompisar, föräldrar, lärare, andra vuxna när det händer något obehagligt på nätet. 42 NR 4 - 2019