Piraja 1
ΩINTERVJU Linda-Marie Nilsson Stjärntecken: Vågen
Familj: Sambo, mamma, pappa och lillebror Husdjur: Tyvärr inte, men vill gärna ha en liten katt Drömyrke: Författare & programledare Gör mig arg: Orättvisor, rasism, diskriminering, fatshaming och när folk ringer istället för att smsa Gör mig glad: Min pojkvän, katter, svenska tv-serier, mina följare, snälla ord, ost och Melodifestivalen Musikstilar: Pop, punk, singersongwriter Mina idoler: Per Gessle Pojkvän: Emil Assergård Instagram: @lindamariie Facebook: Linda-Marie Nilsson Youtube: Linda-Marie Nilsson Utbildning, gymnasieprogram, universitet/högskola: Samhäll/internationell på Örkelljunga Utbildningscentrum samt en kandidatexamen i journalistikvetenskap vid JMK på Stockholms Universitet. Om du läste vidare efter gymnasiet - hur valde du inriktning? Jag har alltid velat skriva och gjorde egna tidningar och böcker hemma redan när jag var liten, så att plugga till journalist var en dröm väldigt länge. Handen på hjärtat ;-) har du några fördomar du behöver jobba bort? Jag tror att alla människor har fördomar, vi får så många så tidigt från att vi är små. Både genom vuxna, barnfilmer och andra barn. Så jag har självklart fördomar, men jag brukar alltid försöka tänka ett varv till och ifrågasätta mig själv varför jag tänker på ett eller annat sätt. Vad är det mest betydelsefulla du känt att du fått förmedla – rent konkret? Att det jag gör förändrar liv. Jag har fått mejl från tioåriga tjejer som skriver att de inte vågat vara med på idrotten i skolan för att de inte vill byta om med de andra, men att de efter att ha sett mina bilder vågat vara med. Jag har fått mejl från en kvinna som var 76 år som skrev att hon inte varit på stranden på över 50 år eftersom hon skämts för sin kropp, men att hon efter att ha följt mig nu köpt sig en baddräkt. Jag får mejl från mammor som skriver att deras barn är ledsna över att något annat barn sagt något elakt om deras kroppar, men att när de sett mig på Youtube blivit gladare. Jag har fått mejl från pappor som tackar mig för att deras fruar för första gången följt med i vattnet och 48 NR 4 - 2019 badat med barnen på stranden och att det beror på mig. Att veta att det jag gör kan göra skillnad för någon, det är så jäkla stort och rörande. Du säger själv att du överpresterat i hela ditt liv för att kompensera att du inte varit ”smal” och ”passat in, på vilket vis har det yttrat sig? Jag ville alltid vara bäst i skolan, ha 100 av 100 på proven och helst en guldstjärna. När jag började jobba ville jag vara bäst på det, det spelade ingen om jag jobbade på McDonald’s och ville laga mat snabbast eller när jag blev journalist och ville skriva flest artiklar om dagen (och även få in mest klick på dem). Fick jag vänner ville jag vara den roligaste kompisen någonsin och fick jag en kille, så ville jag vara bäst i sängen och göra allt han ville göra. När jag försökte gå ner i vikt ville jag göra det snabbast, vilket alltid slutade med att jag rasade i vikt och sen bröt ihop och gick upp allt igen. Allt det här tillsammans gjorde mig till slut väldigt, väldigt sjuk. Jag blev 2016 sjukskriven för utmattningssyndrom som 24-åring och tvingades till slut gå i samtalsterapi för mitt överpresterande och till slut sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb, en fast tjänst som journalist på Expressen, för min kropp orkade inte mer. Mitt självhat och min vilja att visa att jag duger på andra sätt än till mitt utseende skadade mig och min kropp fruktansvärt mycket och det är något jag alltid kommer att få lida av. Ärligt talat, kan du känna hat och bitterhet mot de som själva hatat och trakasserat dig? Nej, jag känner faktiskt inget hat. Jag kan känna mig ledsen över att jag inte alltid blivit behandlad bra, både av andra och av mig själv, men mest känner jag mig stolt över att jag lyckades vända det. Att jag idag mår bra, att jag gick min egen väg och att jag inte fastnade i någon bitterhet eller hat. Vad skulle du önska var ogjort? Ingenting faktiskt. För idag är jag på ett så bra ställe i mitt liv, att jag inte vill ta bort något som lett mig hit. För jag skulle inte önska mig ett annat liv än det jag har nu. Du har också blivit klarsynt över hur du omedvetet tillåtit killar att behandla dig illa – på vilket vis? Jag gick med på mycket saker jag inte egentligen ville, bara för att killar skulle tycka att jag var bra nog. Att jag åtminstone dög till att till exempel ha sex med. Jag trodde nog aldrig att någon skulle kunna bli kär i mig på riktigt, jag trodde att jag alltid skulle bli bortvald för någon smalare, och därför tänkte jag att jag får vara ”tacksam” för det jag kan få, även om det inte är kärlek. Jag hade så fel. Idag är jag så lycklig och kär och har någon som är kär i mig tillbaka. Och det är så väldigt fint. Vem inspirerar dig? Min mamma. Hon är den mest fantastiska människan jag vet. Och alla som vågar vara sig själva där ute. Önskesamarbete? Jag vill göra en egen klädkollektion med massor av storlekar. Drömresa? Jag vill åka till New York, det har alltid varit min drömstad! Hur ska du fira jul? Jag vet faktiskt inte. Vi har alltid firat på exakt samma sätt i min familj, hemma hos mina föräldrar i Skånes Fagerhult. Men för mindre än ett år sedan gick min mormor bort. Hon älskade julen och var så glad varje firande, gladare än barn är. Så jag tror att det blir för tomt att fira på samma sätt utan henne där i år. Det blir så påtagligt att hon saknas. Jag saknar henne varje dag. Så jag vet inte hur vi ska fira i år. Vad är viktigast i livet? Kärlek. Att våga älska andra, att våga älska sig själv och att våga göra saker man älskar. FOTO: HENRIK JOHANSSON