Nöjesnytt Helsingborg 1
BHANTE ÄR VÄGVISARE FÖR LIVET SOM PEKAR UT EN GOD
RIKTNING Att vilja hjälpa folk med omtanke och djup kunskap ligger helt rätt i tiden för Sverige. Nöjesnytt Helsingborg har intervjuat buddhistmunken Bhante Satimanta om hur det är att leva med buddhismen som livsstil och om hans nya studio i Helsingborg. Satimanta berikar världen med sin gedigna kunskap om hur man lever ett mer balanserat liv i harmoni. Satimanta sprider goda råd med djup visdom. Han förmedlar även bättre hälsa via en betryggande hand i praktisk form. text och foto: Thomas LB Johansson Bhante Satimanta, det har gått några år sedan du blev munk. Vad var det som gjorde att du valde tempellivet? - Jag lämnade mitt hem i Sri Lanka när jag var 14 år, svarar Bhante Satimanta. Huvudorsaken var att jag sökte något som jag inte kunde finna i min familj. Jag fick under den tidsperioden höra talas om munklivet. Det fångade mitt intresse för det gav mig en positiv magkänsla. Jag var en hyperaktiv pojke vilket innebar att jag fick börja som novismunk med en 1,5 år lång prövoperiod. Som ung pojke och novis blev min tolerans testad på många sätt i templet. Jag fick exempelvis meditera med äldre, stiga upp väldigt tidigt och bygga. Det var en rejäl utmaning för mig. Till och med mina föräldrar sa till mig att de inte trodde att jag skulle klara av att leva som munk och de tyckte att jag skulle återvända hem. Men trots det mådde jag inte dåligt av att vara novismunk. Succesivt lärde jag mig munklivet steg för steg och jag började allt mer att älska det istället för att ge upp. I början hade även jag en viss tvekan till om jag skulle klara av det, men sedan när jag såg att de andra fixade det så tänkte jag att det kommer även jag att klara av. Jag kände starkt att det är det liv jag vill leva. Jag kände en tomhet innan jag blev munk. Den försvann helt när jag valde att leva ett liv som buddhistmunk och det har hållt i sig i över 25 år nu, säger Bhante leende. Du är ju svensk medborgare och har valt att verka i Sverige. Hur kommer det sig att du valde Sverige som bas för det? - Helt ärligt så var inte Sverige ens i mina tankar först, berättar Bhante. Det enda jag lärt mig som ung var att Sverige är ett av de absolut bästa länderna i världen att leva i, att Volvo är en svensk bil och att vi har kall vinter. Det var allt. Jag kände inte till något annat, inte ens var det låg på kartan. Jag drömde dock ofta om hur det skulle vara att leva livet i ett europeiskt land. Men år 2011 så träffade jag en arméofficer, som heter Kamal Hathamuna. Hon besökte mitt tempel med sin familj och hon bjöd in mig till den buddhistförening som de tillhör för att guida dem och för att utföra buddhistiska aktiviteter. Spontant ville jag först inte göra det men senare, med lite mer eftertanke, tänkte jag över det mer noggrant vilket ledde fram till en insikt om att det nog trots allt fanns en djupare mening i att prova på det. Det skulle kunna ge mig god livserfarenhet, såklart bli en tuff utmaning, men samtidigt ge mycket ny erfarenhet i nya med möten med människor. Och idag när jag blickar tillbaka i min livslinje så ser jag att jag inte lever det mer bekväma livet som munkar och nunnor gör i Sri Lanka och de Asiatiska länderna. De har ju den högsta särställning i samhällsuppbyggnaden och med det följder vissa fördelar som bara finns där. I Sverige lever jag mer ett så kallade vanligt svenssonliv utan någon särskild tillhörighet till de högre samhällsklasserna. Men det svenska livet jag lever idag känns helt rätt för mig. Jag känner att jag gillar och trivs med att jag här får möjlighet till att kunna komma folk lite mer in på livet. Vidare så lär jag mig mycket mer om deras omständigheter eftersom jag får en närmare relation med folk här. Jag klickar med många människor här och kan deltaga i deras liv på ett annat sätt som är mer på det privata planet. Det ger mig ännu mer värdefull lärdom om människors liv. Även om det är svårare och mer utmanande att leva ett liv som buddhistmunk i det svenska samhället så tycker jag ändå väldigt mycket om det. Du har levt som buddhistmunk både i skogstraditionen och som stadsmunk. Hur skiljer sig livet åt för en mer traditionellt levande munk jämfört med en munk som lever mer modernt? Är livet i skogen kanske till och med närmare den livsstil som prins Siddharta Gautama valde att leva efter det att han blivit lord Buddha? - När man lever som skogsmunk så fokuserar man mer på sig själv och lever isolerad från samhället i skogen, inleder Bhante. Man söker i det livet den personliga utvecklingen genom att mer isolerat fokusera på att studera inlärning av buddhistisk visdom. Men som stadsmunk har man ett mer hektiskt liv. Man fördjupar sig i sin personliga utveckling parallellt med att interagera med andra människor, som inte nödvändigtvis bär kåpan, och man är mycket mer delaktig i aktiviteterna i deras dagliga liv. Stadsmunkar har ett mer socialt arbete eftersom en stor andel i deras liv innebär att även hjälper och stöttar folk i och utanför templet. Mina egna förvärvade kunskaper, både från skogslivet och från mina högre studier i huvudstaden Colombo, praktiserade även jag utåtriktat först när jag blev buddhistmunk i stadsmiljö. Även prins Siddharta fokuserade initialt bara på sig själv när han levde ett liv som asket. När han senare blev den upplyste, lord Buddha, så började även han att guida och hjälpa människor. Jag har ännu inte uppnått nivån såsom en buddha, men medan jag fortsätter att utvecklas i mitt kunnande och i min andlighet så hjälper även jag andra människor med deras liv. Under Lord Buddhas jordeliv hade han egen tid men han undervisade 12 | nöjesnytt