Nöjesnytt Helsingborg 1
HEM, HEM, UNIKA HEM! text och foto: Thomas LB Joh
ansson Det vilar en härlig känsla i luften när man möts upp av Håkan Andersson i dörren till inredningsbutiken Äga Rum på ”Spritan” i Ödåkra. Vi tar ett kliv in i en inredningssfär som uppfylls av unikt vackra och gediget tillverkade ting. Nöjesnytt Helsingborg undersöker lite närmare vad folk vill ha i sin inredning. Vi får en kopp gott kaffe och en skön pratstund om några av prylarna som folk vill ha i sina hem. Hur kommer det sig att du valde att öppna en butik med temat inredning? - Det här är en pojkdröm som jag haft under många år och som nu blivit verklighet, inleder Håkan Andersson. Jag har aldrig haft tid och råd till att göra det innan jag blev pensionär. Jag har varit i gång i knappt ett år nu. Vad tycker du är anledningarna till att människor av vår tid vill handla gamla saker? - För det första så tror jag att folk har tröttnat på den tid vi lever i nu, säger Håkan. Jag kallar den för ”slit och släng tiden”. Och för det andra så är det bra för miljön och minskar påverkan där. Ett tredje skäl verkar vara att intresset för gamla prylar numera ökar bara mer och mer. Värdet i hantverket i en sak tycks vara något man uppskattar. I medvetandet tror jag att man uppskattar det mer nu än tidigare. Det finns lika många olika karaktärer av människor, som svar. Men om du skulle passa på att generellt beskriva några av urtyperna som besöker din butik, vilka är de? - Den kaffesugna pensionären som gör en utflykt och tar en 38 | nöjesnytt fika och vill gå runt och titta, berättar Håkan. Personen har inte siktet inställt på att köpa något men deras barnbarn ska snart sätta bo och de kommer att tipsa dem om prylarna här. Man måste därför betrakta alla som stiger in i butiken som potentiella kunder och alltid bemöta dem med vänlighet och service. Sedan har vi ”jägarna” som är ute efter något speciellt. Det är kanske den minsta gruppen egentligen. Sedan har vi folk som vill titta först och sedan gå hem och fundera vidare. De som man ”sått ett frö i” för intresse för en viss inredningspryl. Jag har ju flertal ovanliga saker som man inte bara kastar sig över så många kommer på återbesök när de funderat klart. Och så har vi den sista gruppen av kunder. Den är rätt liten. Det är de som är välbärgade och bara kommer rakt in och pekar på saker och går direkt till köp. Du har ju själv uppenbart en passion för gamla saker. Det är ju en grund till varför du förmedlar dem. Varför tycker du själv om speciella och antika ting? - Det för mig nästan omöjligt att svara på, fyller Håkan i. Det infinner sig en känsla hos mig bara och den skänker mig mycket glädje. Jag är utbildad hantverkare. Bakom mig har jag en utbildning till snickare. Den grunden gör nog gissningsvis att jag kan beundra och uppskatta ett bra hantverk när jag ser det framför mig. Men jag brinner även för moderna klenoder eftersom jag är oerhört förtjust i design och formgivning. Men framförallt ska det vara ett bra hantverk. Det är nog det som är drivkraften skulle jag tro. Det finns också för mycket skräp. Jag tror att det väldigt lätt att tröttna på sådana grejer. Men det finns även massproducerade saker från förr som håller hög klass med avseende på bra uppbyggnad, till exempel formgivaren Arne Jacobsens stolar Myran och Sjuan. Det gäller bara att veta vilka. Min huvudidé med butiken är att kunna erbjuda udda och smakfulla saker av kvalité, men som man inte hittar någon annanstans och som gärna har producerats i små serier. De är svåra att hitta men lätta att sälja. En handel med billiga men väldigt dåliga produkter från Asien har bara ökat explosionsartat under senaste åren. Upplever du att intresset för just hög nivå på kvalité stegrar nu? - Det tror jag att det gör hos en viss kategori av människor, tycker Håkan. Jag har ingen aning om det är så men min magkänsla upplever att det är så. Men det känns som att intresset för använda antika föremål går igenom en ny renässans i dagsläge. Det är oerhört kul tycker jag i alla fall att man på nytt värdesätter det vackra i gammal konst, design och formgivning. Thomas LB Johansson