Nöjesnytt Helsingborg 1
j for jules Gubbvarning! Jules Shear har länge va
rit en av mina absoluta favoritlåtskrivare och efter att i ett anfall av övermod ha lyssnat igenom hans samlade diskografi inser jag att fler måste upptäcka hans låtskatt. Shear är inte känd, men du har garanterat hört hans låtar, som If She Knew What She Wants, som Bangles hade en hit med och Cindy Laupers Drove All Night. Han har släppt ett antal finfina soloalbum, men man startar med fördel med Jules + The Polar Bears felfria debut Got No Breeding (1978), tar sig vidare med Reckless Sleepers och Ian Matthews hyllningsplatta Walking A Changing Line innan man landar i det lysande duettalbumet Between Us. Gör det. NU! Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. phoebe vinner dagen Ni får förlåta en 50-plussare som är lite sen på bollen, men nu har även jag upptäckt fenomenala Phoebe Bridgers. Och den 27-åriga amerikanskan är faktiskt en av de största musikaliska uppenbarelser jag haft de senaste åren. De båda albumen Stranger in the Alps och Punisher visar en artist med fullkomlig kontroll över sitt musikaliska uttryck, med en perfekt balans mellan det konstnärliga och det kommersiella och där kompromisslösheten står i perfekt balans till det allmängiltiga och tillgängliga. Att hon dessutom under tiden hunnit med två nästan lika fantastiska släpp med sina ”supergrupper” – boygenius tillsammans med Julien Baker och Lucy Dacus och Better Oblivion Community Center tillsammans med Conor Oberst (Bright Eyes) – visar att Bridgers är en kreativ kraft utöver det vanliga. solfors är solen i växjö Växjös egen popkung Fredrik Solfors (Wagon, Low Season Combo, Kinetics) fortsätter släppa den ena poppärlan efter den andra med sitt soloprojekt The School Book Depository. Senaste singeln Tornado är magnifik, men det är ändå Sunny Disposition som slår undan benen på en, inte minst tack vare gästsångerskan Helena Lindsten – en oupptäckt stjärna i vardande för Växjöpubliken. Så tack Fredrik, både för musiken och för att du hittade Helena. Nu vill vi bara ha mer, mer, mer. folklig visdom Texas-tösen Sarah Jarosz besitter en visdom som sträcker sig långt bortom hennes fysiska ålder, både musikaliskt och textmässigt. Med en bas av folkmusik, country och bergsmusik är hon som en mer modern Gillian Welch, med samma typ av o-flashiga men varma närvaro i rösten. Fem album har det blivit sedan 2009 och samtliga rekommenderas starkt. På World on the Ground från förra året finns dessutom låten Johnny, som i en rättvis värld hade blivit en massiv crossover-hit. katz is cool när jazz blir ‰jazz‰ Gregory Porter vann en Grammy för bästa vokala jazzalbum både 2014 och 2017, men låt inte det avskräcka er. I Porters fall bör man snarare kalla det ”jazz”, då han alltid blandat upp genrens traditionella element med både pop och inte minst blues och på så sätt skapat en personlig och karaktäristisk stil, där hans djupa baryton och starka melodier står i centrum. På senaste skivan All Rise är popkänslan än starkare än tidigare och det vimlar av välskrivna låtar, med Concorde, Faith In Love och If Love Is Overrated (som Sinatra kunde gjort) som fina exempel. Då och då påminns jag hur svag jag faktiskt är för musik från Kanada. Även om Peter Katz är ett nytt namn för mig, inser jag snart att han släppt sju habila album sedan 2004 och är ett etablerat och aktat namn i hemlandet. Men det är det senaste City of Our Lives som lyser allra starkast; öppningsspåret Paper Thin är en perfekt låt, där Katz folkinfluenser blandas med mjuk electronica och ett mjukt EDM-beat på ett fullständigt naturligt sätt och ger den en modern, men samtidigt tidlös kvalitet. Mycket beroende på en ljuvlig melodi och en tänkvärt vemodig text. Resten av albumet håller nästan lika hög kvalitet och Peter Katz har nu en permanent plats i alla spellistor under 2021. 24 | nöjesnytt