Piraja 1
DÄRFÖR BLEV JAG SNUT MARTIN MELIN: För er som int
e känner till polisen som är Martin Melin med hela svenska folket. Han blev den första vinnaren av tv-programmet Expedition Robinson 1997 och efter det har han förekommit i många andra svenska tv-produktioner, mest i slutet av 1990-talet, som, På rymmen, Jakten på ökenguldet, Hon och han med flera andra. Melin har medverkat som poliskonsult i flera svenska filmproduktioner, så som Gangster och Rånarna. Trots det har han aldrig helt slutat som polis, inte lämnat tillbaka polisbrickan. Här berättar han varför och vad han tycker är det bästa med polisyrket. ”Jag får ofta, till och med väldigt ofta, frågan om varför jag fortfarande jobbar kvar som polis. Det är dåligt betalt, obekväma arbetstider, en ledning som kanske inte riktigt är med på banan och massor av folk som har åsikter, inte sällan negativa. Tja, det är en intressant fråga. Men jag tror man kan ställa den till alla som varit på en och samma arbetsplats i 25 år. Till att börja med är polisarbetet väldigt varierande. Man vet sällan vad man skall göra den där dagen, när man sätter sig i sin polisbil och rullar ut från polisstationen. Det är väl en av orsakerna – variationen. Man tröttnar liksom aldrig på uppgiften. Sen, visst, att hämta sin 84:e snattare på Åhléns på lika många dagar kanske inte är så vidare upplyftande, men ändå. Och att stå med en trafikkontroll i tre minus och snöstorm, inte heller så jättekul. Eller alla nerspydda som skall tas om hand, missbrukare som får psykoser, ungdomar som studsar påtända och vill slåss, knivar, skjutvapen, kicksparkar, spottar, slag, faliljegräl och att höra ständigt höra snutjävel. Men det är de där små guldkornen man lever för, när man får gripa en riktigt ful fisk, kanske efter en liten språngmarsch, eller när man får återlämna den där väskan som rycktes ur damens arm. Få se glädjen ersätta tårarna. Eller, faktiskt dagisbarnen som storögt tittar och vinkar. En annan anledning att jag är kvar är också arbetskamraterna. Det finns såklart jobbiga typer inom polisen också, men generellt är det ofta ganska sköna killar och tjejer, med sunda värderingar och bra humor. Och även cheferna, på den nivån där de har kontakt med oss ”dödliga”, är de flesta bra inom polisen. Duktiga och gedigna. Det är en bra stämning inom ”kåren”. Sen lönen, ja, den ÄR ju fortfarande ett skämt. Jag har till exempel fått 8 000 i löneförhöjning på 16 år. Alltså i snitt 500 kronor i månaden per år. Not so fett. Och att en ny polis i dag får 25 000, jämfört med till exempel en lärare som inte sällan landar mellan 29 och 32 000 i månaden (i Stockholm). Men, men, det där löser sig nog. Sverige är ju ett rikt land, så vi borde ju kunna betala våra poliser, brandmän och sjuksköterskor den lön de är värda. Oj, nu blev jag nästan bitter igen… haha! Nä, jag gillar mitt yrke och ska nog ge det ett par år till. Tack Martin. Kolla: www.themartinmelin.se ”Men det är de där små guldkornen man lever för, när man får gripa en riktigt ful fisk, kanske efter en liten språngmarsch, eller när man får återlämna den där väskan som rycktes ur damens arm.” 22 PIRAJA NR 4- 2016 foto Frankie F