Piraja 1
SAGA, 15, GICK FRÅN ATT VARA EN VANLIG TONÅRING T
ILL CANCERDRABBAD PÅ EN VECKA 15-åriga Saga Lundin levde likt vilken tonåring som helst, ååtminstone tills dagen då hon diagnosticerades som cancersjuk. Det här är storyn om hur hennes värsta mardröm plötsligt knackade på dörren, en vecka i april. text : Malin Engelbrektsson Foto: Privat Innan läste hon på högstadiet, tränade innebandy och umgicks med sina vänner – men nu är den tiden förbi. Det var under vårterminen i år som Saga Lundin från Uppsala plötsligt drabbades av en extrem trötthet. Hon orkade knappt gå till skolan, lektionerna kändes som en evighet och hon kunde somna redan efter middagen en vanlig vardagskväll. – Saker som är normalt för någon annan blev onormala för mig. Även fast jag hellre ville ut med mina vänner för att umgås, orkade jag inte det. Jag sov mer än åtta timmar om natten, säger hon. För Saga blev det vardag att alltid vara trött. – Men i samband med tröttheten började jag känna obehag i mitt högra ben. Det kändes som ischias och jag nämnde det ibland för mina föräldrar. Mamma menade att det kunde vara ärftligt då både hon och mormor ibland kunde känna av samma sak. Men strålningarna ut i benet kom och gick, och med tiden förvärrades smärtan. Saga blev snart orolig och påpekade ofta för sin pappa hur jobbigt hon tyckte att det var. Tröttheten och de besvärande strålningarna i benet blev allt påtagligare. – Mamma sökte snabbt vård för mig och jag fick gå till en sjukgymnast. Hos sjukgymnasten undersöktes jag och man menade att strålningarna var ett resultat av överansträngning som berodde på min målvaktsposition i innebandyn, förklarar hon. Saga fick med sig övningar att göra hemma och hänvisades komma tillbaka två veckor senare. Men en vecka efter besöket hos sjukgymnasten uppstod en svullnad i ländryggsmuskeln som gjorde ont. – Jag tilldelades färre övningar av sjukgymnasten, men efter att svullnaden inte la sig så skickades jag till en läkare som sa att svullnaden nog berodde på en inflammation. Trots en antibiotikakur på två veckor försvann inte den påstådda inflammationen. Saga fick då en remiss till röntgen där hon skulle röntgas för skolios, krökt ryggrad. När svaren sedan kom tillbaka negativa skickades hon istället på remiss till barnspecialisterna. – Jag fick träffa en fysioterapeut på barnspecialistmottagningen och åt dessutom smärtstillande dagligen som inte hjälpte. Smärtan stegrade. Efter ett besök på akuten fick Saga tillsammans med sin mamma äntligen träffa en läkare som tog dem på allvar. En magnetröntgen bokades in. – Två veckor senare röntgades jag. Vi fick vänta två dagar på svaret. De två dagarna var väldigt jobbiga, jag kunde höra på röntgenpersonalens röst hur oroligt de pratade. Mardrömsbeskedet Den 18 april i år fick Saga beskedet: hon hade drabbats av osteosarkom, skelettcancer. – Beskedet kom som en chock för både mig och min familj. Hon fick många frågor, fast hade inget svar till någon av dem. – Det fanns inte på världskartan att just jag kunde få cancer, något jag fruktat sedan jag var liten. Min värsta mardröm hade plötsligt knackat på dörren. Saga skrevs direkt in på akademiska sjukhuset i Uppsala där hon gjorde en biopsi för att få reda på om cancern var elak- eller godartad, och en portakatt att få cellgifter genom opererades in vid hennes nyckelben. Cellgifterna sattes igång direkt. – Behandlingarna har varit riktigt tuffa, förklarar Saga, och tillägger att cellgifterna just nu inte fungerar som de ska och att det finns en väldigt liten chans för att hon överlever. forts nästa sida som sagt, skratta ofta Och gärna med lillebror PIRAJA NR 4- 2016 37