GATE report 1
Vilka utmaningar möttes du av under detta projekt
och vad tyckte du var mest intressant? – Den största utmaningen var inte bara att uppfylla de ställda kraven på att få allt att passa in på en bestämd yta räknat i kvadratmeter med kontorsbyggnader och kommersiella ytor. Det gällde att åstadkomma en balans mellan att bevara minnet av vad som hände den ödesdigra dagen, och samtidigt att skapa en plats som skulle vara en källa till hopp och inspiration för framtiden. Detta är en övertygelse som drar mig till projekt som innefattar både minnen och mening till en plats. Återuppbyggnadsprocessen var både politiskt och rent fysiskt mycket komplex. Så som projektet utvecklats och hur platsen utformats är en bekräftelse på styrkan i staden New York, dess invånare och det amerikanska folket. Minnesplatsen och muséet är nu öppna för allmänheten och de flesta skyskraporna är nu färdiga eller på väg att bli det. Gatorna har öppnats och många människor kommer till denna plats och utnyttjar den varje dag. Detta är inte längre en vision utan en reell verklighet i den starkt levande stadsdelen Lower Manhattan. Vad var ditt primära uppdrag och vad har du och ditt arkitektkontor haft huvudansvar för under utvecklingen av det nya World Trade Center området. Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit? - Generalplanen innebar inte bara att bygga en eller två byggnader utan en hel stadsdel. Inte bara i ord, eller statistik, eller höjden på byggnaderna. Det handlade om en anda, om ett budskap som innefattade såväl byggnader, gator och alla publika ytor. Planen var det som skapade enhet i all den komplexitet som denna plats innehåller. Som i alla utvecklingsprojekt så utgör generalplanen både dess konceptuella bas liksom dess tekniska grund90 GATE REPORT # 03/2017 förutsättning. Vi uppfattar att vår plan var flexibel men samtidigt robust nog för att skapa den vibrerande miljö vi ser i omgivningarna nu. World Trade Center-området har blivit en betydelsefull plats för både det fortsatta livet i staden men samtidigt en del av dess minne, avslutar Daniel Libeskind. NEW YORK-BORNA IDAG Jag frågade New York-bon och traumaterapeuten Suna Senman om såret från 2001 nu läkt hos stadens invånare. − Jag kommer ihåg att vi New York-bor kände oss orättfärdigt utsatta för våld och att våra motståndare inte spelade ett rent spel. Sedan tyckte jag nog att det sätt som vi amerikaner slog tillbaka på var omoget och primitivt. Nu har detta mognat till en acceptans och medveten omtanke och New York har utvecklats till en mycket bättre stad att leva i än för tjugo år sedan eller mer. De som var små barn när 9/11 inträffade har vuxit upp till att bli mer medvetna om hur alla vi människor är en enhet samt att fred och rättvisa är mycket viktigt här på Jorden. Nu när du ser alla dessa byggnader som skapats av flera av världens främsta arkitekter hur uppfattar du nya World Trade Center? − Tidigare tyckte jag att de dåvarande tvillingtornen var de mest magnifika byggnaderna på Jorden. Idag har jag en annan syn och tycker att de var ganska mediokra i jämförelse med de fantastiska nya byggnader som nu uppförts. Deras skönhet, som nästan är bortom förställningsvärlden, får mig nästan att tappa andan. Spegelglasarkitekturen känns som en reflektion av himlen samtidigt som att de två poolerna som utgör minnesmärket känns som moln som solen nu tagit bort. Så för mig och många andra har detta trauma läkt nu.