GLAS 1
/ krönikan / CHRISTER FUGLESANG VAD VORE EN RYMDF
ÄRD UTAN GLAS! Glas – det mest uppskattade materialet i bemannade rymdfarkoster! Vad vore en rymdfärd om man inte kunde se vår underbart vackra planet långt därnere? Men smakar det så kostar det. Glaset och dess infattning måste hålla mot rymdens vakuum och klara av extrema påfrestningar under såväl start som landning. När NASA designade sin allra första rymdfarkost, Mercury, i slutet av 1950-talet så ville de därför inte ha något fönster. När astronauterna fick höra detta krävde de dock fönster och fick som tur var så småningom sin vilja igenom. Tack vare fönstret kunde de rapportera om fantastiska vyer och även om plasmat som flammande omgav kapseln när den återinträdde i atmosfären på grund av den höga temperatur som luftfriktionen genererar. I rymdfärjorna var det gott om fönster. Såväl framåt, och bakåt och i taket. I taket därför att när rymdfärjan väl var i bana runt jorden flög den oftast upp-och-ner. I tyngdlösheten spelar det ingen roll och utsikten mot jorden blev suverän. Det var dock inte för att roa astronauterna, utan för att ge de bästa förutsättningarna för all möjlig forskning. De viktigaste fönstren var dock de stora ”vindrutorna” framåt. Rymdfärjorna landade som flygplan och för det krävdes ordentlig sikt. Samtidigt var det fönstren framåt som var mest utsatta för risker att skadas under uppsändningen, då de var helt oskyddade för eventuellt nerfallande saker eller om en stackars fågel råkat komma i vägen. Därför konstruerades de med tre rutor: ett yttre termiskt, ett 33 mm tjockt optiskt och en inre ruta mot det interna lufttrycket. De yttre och inre rutorna var 16 mm tjocka. Materialet för den inre rutan var härdat aluminiumsilikat och för de övriga kvartsglas. Kul att notera är att glasen var tonade med samma bläck som används till amerikanska dollarsedlar. Den internationella rymdstationen ISS består av ett tio-tal moduler, där astronauter kan vistas med helt vanliga kläder. Flera av modulerna har faktiskt inget fönster alls, till exempel det europeiska laboratoriet Columbus. Men det finns en fantastisk utsiktsplats i modulen Cupola, en slags dom med ett stort centralt fönster om givet av sex trapetsoidformade fönster. Det centrala cirkulära fönstret har en diameter på 80 cm och är det största hittills i rymden. En del förarbeten för Cupolan gjordes för övrigt i Sverige, dock inte relaterat till rutorna som är kvartsglas och borosilikatglas. Cupolans fönster består av hela fyra rutor, där det yttersta faktiskt kan bytas ut ifall det skadas. Och det händer. Mikro-meteoriter och små rymdskrotbitar träffar ISS titt som tätt. Även om risken för att de slår hål rakt igenom alla glasrutorna är mycket liten, så försämras den optiska kvaliteten med tiden. För extra skydd så har man därför fönsterluckor som man kan täcka de viktigaste fönstren på ISS med. Men Cupolan är astronauternas favoritCupolan är en av ett tio-tal moduler på den internationella rymdstationen ISS. Christer Fuglesang är docent i partikelfysik vid KTH i Stockholm, och den första svenska rymdfararen. Han är också författare till barnböcker. Christer är Sveriges förste och hittills ende astronaut. 2006 blev han den förste svensken i rymden, efter en lyckad start från Cape Canaveral i Florida. Uppskjutningen gick enligt planerna i bra väder förhållanden. Sex minuter efter start var Discovery uppe i hastigheten 27 000 kilometer i timmen. Efter ytterligare några minuter hade rymdfärjan lagt sig i omloppsbana runt jorden, vilket innebar att Fuglesang för första gången fick befinna sig i frifall motsvarande äkta tyngdlöshet. 2009 deltog Christer Fuglesang i en andra rymdfärjeuppskjutning. Asteroiden 11256 Fuglesang är namngiven efter Christer Fuglesang. 16 GLAS 1.2015