PROJEKT VATTENTORGET Återfödd och nykär Vattentor
get vid Slussen i Stockholm öppnades i somras. Petter Eklund har besökt en plats som nu söker sin identitet – med hjälp av stockholmarnas bekräftelse. TEXT & FOTO PETTER EKLUND S tockholm har fått ett nytt torg, mitt i stadens midja av vatten. Mellan intensiva trafikflöden har Vattentorget uppstått vid Slussen, en plats som nu söker sin identitet. Öppna en yta och den ska fyllas av liv. Inom arkitekturen talas det om ”genius loci”, ”platsens själ”, en inneboende stämning eller atmosfär som uppstår i balansen mellan geografi, material, väderlekar, ljus, omgivning. En plats själ upplevs ofta påtagligt av oss människor. Vi trivs, myser, finner oss tillrätta, stannar – eller går vidare om platsen saknar vad vi söker. Att skapa positiva atmosfärer är en av arkitekturens svåraste uppgifter. Det finns inga manualer, men det finns erfarenhet, intuition och historia. Vi vet vilka platser som lockat oss människor genom tiderna. En hel stad kan påverkas av ett torgs själ och stämningar. – Den här platsen är en balans mellan vatten och torg. Syftet är att få folk närmare vattnet och att bli kära i det igen, säger Jack Johnson, landskapsarkitekt på White Arkitekter och som sedan 2014 ingår det team som ansvarar för gestaltningen och projekteringen av Slussens "vattendelar". Ett stort ansvar. – För min del var det ibland svårt att förstå skalan på platsen under gestaltningstiden. Jag kunde vakna på nätterna och undra om vi gjorde rätt. Men det har blivit riktigt bra. Vattentorget öppnades i början av juni, med massor av folk, partytält, vimplar, food trucks och invigningstal. Det var lite pirrigt när stockholmarna fick en ny plats som de ändå har saknat. Gamla Slussen var en mötesplats trots allt. Guldbron landade 2020 som ett hangarfartyg som kilades fast mellan stränderna och har inte riktigt varit inbjudande. Men gradvis har platsen växt till sig. Vi har fått generösa kajstråk och cykelbanor som ger Slussen en känsla av flöden, faktiskt en ”trafikmaskin”, som den gamla Slussen kallades på trettiotalet. Alla på invigningen förstod att nya Slussen måste hitta sin 18 själ i vardagarna. Det är en pågående affär mellan människorna och platsen. Hur trivs vi här? Vad behövs? Vad saknas? En realitycheck för bygget. den sommar som passerat visar att Vattentorget fungerar utomordentligt väl. Det har blivit en naturlig mötesplats, ett ”Vi ses där-ställe”. – Det är en fin plats för att titta på folk. Dit kommer alla möjliga. Men torget saknar ännu sina grannar och det kommer att bli ännu mer levande med restaurangerna under bron och med trappan mot Mälarterassen, säger Jack Johnson. Platsen är en paus i bruset. Ett förunderligt lugn framkallas därute mellan flödena av tåg, tunnelbanor och biltrafiken på bron upptill. Ett bilfritt torg är avgörande för trivseln. Se på Tegelbacken, också en plats vid vattnet, men sönderskuren av trafik och i skuggan av dystra betongbroar där ingen vill vara. Vid Vattentorget rör vi oss ut över det diskreta granitmönstret. Vi sätter vi oss ner, väntar in stadens tempo. Den kollektiva lusten att stanna upp är ett gott betyg för planerare och arkitekter. Cykelbanor samsas sömlöst med torgytor utan staket och avspärrningar. Det har varnats för konflikter mellan cyklar och fotgängare, men det tycks fungera fint. De stressiga Memils-herrarna på sina Raw bikes och racercyklar får lära sig att ta det lite piano här, som alla andra. Viktigt är att materialen är trevliga och taktila. Rediga golvplank, som på ett fraktskepp, gradänger av ljus granit och generösa träbänkar överallt. Vi har undrat lite vad vi sitter på: ett ljust, hårt träslag som känns konstgjort. Det visar sig vara vara Accoya-trä skapat av snabbväxande, certifierad tall från Nya Zeeland som tryckbehandlats i hetta med ättiksyraanhydrid till ett ”superträ” som är hållbart mot fukt och slitage. Underhållsfritt? Det återstår att se. Bänkarna är vända mot öster och väster, både för morgon- och kvällssol. Slussens öppningar är inramade