Bumsen 1
På kurs med SMC I en vänsterkurva skall alltså hj
älmen befinna sig bakom vänster handtag i sidled, samtidigt som jag med armarna trycker upp motorcykeln till höger, tänk att höger arm är utsträckt helt rak så får du en bild. Effekten när detta görs korrekt är att jag lutar mer vikt in i kurvan, men tack vare att jag samtidigt håller upp cykeln så har jag större marginal när jag lutar motorcykeln vilket ger mig bättre kontroll och som en effekt kan jag hålla en högre hastighet – wow! Denna insikt väger tyngre än när jag lärde mig motstyrning första gången. Jag hinner pröva mig fram under de återstående varven och det börjar gro, kurva för kurva tills målflaggan kommer upp igen. Instruktörens handsignal då? Jo, vid depån berättar han att han har sett mina spårval och erbjuder sig att köra framför mig på nästa pass för att visa hans spår. Jag tackar och ser redan fram mot nästa pass, men först är det vila. Vilan behövs och ett råd är att dricka mellan varje pass och äta något när du behöver fylla på med energi. När pass fyra börjar så står instruktören framför mig i kön ut på banan. Han har förklarat att han kommer visa sitt spår vilket är ett av många alternativ och jag behöver finna mitt eget. Jag följer efter och vid var och varannan kurva inser jag att mina egna val är långt ifrån effektiva. När gulflaggan försvinner viftar instruktören om mig. Han ligger sedan bakom mig och ser vad jag lärt mig vilket slutar med att han kör om mig igen och ger mig en tumme upp. Resterande del av passet övar jag på att flytta kroppen i sidled inför varje kurva samtidigt som gaskontrollen och blicken börjar ske mer och mer automatiskt. Det känns redan bättre och glädjen börjar återvända. Under vilan pratar jag med några av deltagarna i min grupp, det är en god mix av olika åldrar och val av motorcykel. Primärt är det sporthojar och nakenhojar, men det finns även custom- och adventurehojar på plats. Åldrarna sträcker sig ifrån de tidiga 20 till den hedersamma åldern när huvudhåren mer och mer går i grått, eller helt har utgått. Det är en trevlig grupp som gärna delar med sig av sina erfarenheter, både på och utanför banan. Alla har vi olika moment vi vill öva på, en del arbetar med att få knäet att nudda marken, andra på att behålla blicken högt och någon tycker att gaskontrollen glöms bort. Alla är överens om att kursen är bra och lärorik. Dagens sista pass. Motivationen är hög och jag känner mig fram ordentligt i varje kurva så länge den gula flaggan är uppe. Det känns bra och jag ser fram emot att omsätta allt jag lärt mig under dagen. Gaskontroll, blick, kroppsposition, hantering av bromsar. Den gula flaggan tas ned och jag har ett bra avstånd till föraren framför… Nu kör vi! Kontrollen är markant bättre, flytet mellan raksträckor och kurvor likaså då jag kan planera körningen på ett helt annat sätt. Hastigheten går också upp till den grad att jag inser Bumsen 3 2021 15 att det är bra med de olika stödsystemen jag har i form av ”wheelie control” och ABS. När målflaggan syns hörs ett tydligt och spontant ”Nej!” i min hjälm, jag har ju precis börjat köra hoj på riktigt, det kan väl inte vara slut redan? Sammanfattningsvis var detta en väldigt positiv upplevelse, både rent praktiskt när det gäller faciliteter, planering, mat etc. men kanske främst känslomässigt. Jag gick ifrån en tung känsla av att vara på fel plats, ha med mig fel hoj till banan och sakna kompetens, till att konstatera att en heldag på storbanan nått sitt slut för denna gång och att jag inte kunde valt en bättre hoj med ett underbart vrid samtidigt som den gick alldeles utmärkt att luta i kurvorna. Min tröst där och då när hojen stannat i depån för sista gången var att tänka att jag skulle gå steg två till våren, det kändes långt bort men detta var så roligt att jag hoppades att tiden skulle gå fort. Då kom min instruktör gående emot mig, han vill stämma av att allt kändes bra efter sista passet. Jag tror att han fick se en gråhårig tonåring le och med värme i rösten förklara hur roligt det var, hur mycket jag lärt mig och framförallt hur mycket jag ser fram emot våren och steg 2 i kursen. Han säger då… Roligt att höra! Men nu är det så här att jag har fått ett återbud för kursen imorgon, anmäler du dig på nätet så kan du köra steg 2 imorgon. Steg två var en upplevelse där jag kunde omsätta allt jag lärt mig ifrån dagen innan, det är en historia i sig men det var många som blev omkörda av svart och guldfärgad BMW med en leende tonåring på… Jag är tacksam för SMCs instruktörer och att jag har en väldigt förstående fru. Idag är jag långt ifrån fullärd, men jag har lärt mig tillräckligt mycket för att uppskatta de moment som lärs ut och det har gett mig en ny verktygslåda som gjort mig till en bättre förare i trafiken samt en gladare förare på banan. SMCs BKK steg 1 är för alla som har ett godkänt körkort, oavsett tidigare erfarenhet och favorithoj och den rekommenderas varmt. Själv ser jag fram emot steg tre till våren. Här finner du mer information om SMCs storbanekurser: https://www.svmc.se/school/kurser-pa-storbana/Stegutbildningen-1-4/