DT 1
intervju foto: Jakob Ekvall hjärtekrosskiva så är
det här mer en nostalgiskiva eller en sentimental skiva. I det så ryms det fler teman, den kanske är mer spretig på ett sätt. Arbetet med albumet har hjälpt Nadja att förhålla sig till saker som har hänt, att känna tacksamhet men även att kunna släppa det förflutna. Hon berättar att det har varit skönt att kunna låta det ta tid. Att förhålla sig till dåtiden genom musiken har gjort att hon kan bygga upp en slags historia kring minnen och händelser. – Kanske är det en åldersfråga? Jag känner att jag behöver hantera att man blir äldre och att tiden bara går. Hur förhåller man sig till det som person? Det kan vara ganska så smärtsamt tycker jag. Då kanske jag måste ta ett kliv själv och inte vara kvar i det så mycket. Hur gör man det liksom? Det märks att Nadja tycks ha trätt in i en ny fas både privat och musikaliskt och hon berättar att albumet kan ha bidragit till att ge nya insikter kring tillvaron. – Förra året är nog det första året som jag har känt mig vuxen på riktigt. Jag vet inte vad det beror på? Om det är att en massa saker sammanfaller eller om det beror på plattan? Det känns som att det är första gången som jag har koll på läget. Det handlar säkert om tid och vilka förutsättningar man har till att göra saker. Skulle du säga att du prioriterar annorlunda nu jämfört med hur du gjort innan? – Ja men det gör jag verkligen. När jag var yngre la jag ändå några år på att jaga kärlek eller åtminstone det som jag trodde var kärlek då. Jag var väldigt kicksökande, om det var starkt så var det bra. Nu känner jag mig väldigt trygg och söker trygghet och vet vem jag är. Eller det är väldigt lätt att säga att man vet vem man är men så har man ingen aning egentligen. Jag vet i alla fall vad jag behöver tror jag. Hennes intresse för text har funnits med henne sedan en lång tid tillbaka och hon har alltid funnit ett stort lugn i litteraturen. Till en början såg hon sig djungeltrumman.se 27