DT 1
inte som en skrivande person men drömmarna kring
skrivandet har alltid funnits där. – Jag såg Livet enligt Rosa och tror att det föddes någonting redan då. Jag skrev någon text eller låt redan när jag gick i låg- eller mellanstadiet som jag aldrig visade för någon eller gjorde någonting av, det var säkert inte så bra heller. Men jag kom att tänka på att jag har velat det här mycket längre än vad jag har sagt eller trott. Jag behövde bara komma till skott. På spåret Vi forever, som är ett samarbete med duon Llojd, flyter Nadja Evelinas röst ihop med Isak Fribergs, som är sångare i bandet. Allt började med att hon och Isak Friberg hördes på sociala medier och skulle pröva på att skriva ihop. Resultatet blev dels låten Vi forever och efter Llojd-samarbetet föddes även en sparringrelation där de båda uppmanade varandra till att skriva låtar om olika teman för att se vem som lyckades bäst. – Jag tror det är en stor anledning till varför plattan blev klar. Flera av låtarna som är med kom till från att ha någon att sparras med. Isak är också väldigt inriktad på text och tycker att det är väldigt viktigt. 28 djungeltrumman.se Han är petig och har sina ideal kring det vilket är väldigt kul. Det är fint att ha någon som har samma syn på vad som är viktigast i en låt. Ett låt hon är lite extra stolt över från Aska, glitter och annat som försvinner med vinden är Clara som handlar om hennes syster. Låten föddes ur Nadjas och Isaks sparringrelation där de hade som utmaning att skriva varsin barndomslåt. – Jag är väldigt nöjd med att jag lyckades skriva en låt om min syrra. Det känns ändå som att jag har varit och grävt i barndomsminnen ganska så mycket men inte känt att jag har fått till det. Det har inte känts bra, det har känts lökigt och det blir väldigt privat. När jag hade skrivit klart låten hade hon precis fyllt år och jag kunde träffa henne då. Det var precis efter att Corona hade brutit ut, man visste inte vad man fick göra. Jag ville väldigt gärna träffa henne då. Jag och Isak hade som utmaning att vi skulle skriva varsin barndomslåt och så började jag gräva där. Stora delar av låten bara trillade ur mig, och så petade jag lite med texten och kände mig nöjd. Det kändes som att jag lyckades visa lite av hur det var.