DT 1
intervju text: Amanda Båmstedt foto: Andreea Rubi
n Michaela Åberg solodebuterar Michaela Åberg solodebuterar med EP:n Merry Crisis som kombinerar ett mörkt och melodiskt sound med sårbara och ärliga texter. Du har en bakgrund i bandet Skuldpadda, hur kommer det sig att du valde att köra solo? – Det var inget medvetet val. Jag skrev låtarna under en period på två-tre veckor när jag inte kunde sova, mest för att inte bli galen. Det var inte förrän jag skrivit klart som jag började tänka på att visa för någon annan. Men eftersom jag suttit helt själv med allt hade jag ingen aning om vad jag hade gjort. Jag ringde mina kompisar Johan och Hedvig och frågade; ”Är det här ens musik? Är det bra? Kan jag släppa det? Kan ni hjälpa mig?” De svarade ja på allt. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan att spela i band och att ha sitt egna soloprojekt? – Att alla musikaliska val är upp till mig, vilket känns sjukt när man är van att dela beslutsfattandet med 40 djungeltrumman.se fem andra. Man lär sig så mycket om sin egen syn på vad som är bra musik, men också om mer musiktekniska grejer. Med det sagt så älskar jag att jobba i band och tog nog med mig den mentaliteten i inspelningen av EP:n också. Jag tycker att det är väldigt viktigt att musikerna man jobbar med får utrymme att prova sig fram och improvisera som grupp, även om det är min låt. Jag tycker att du har lyckats kombinera det mörka, sårbara och melodiska på ett fint sätt. Berätta om hur ditt sound har växt fram. – Tack! Den mörka ljudbilden är nog bara ett resultat av min musiksmak. Jag har varit besatt av psykrock, kraut och annan källarmusik sedan tonåren och det lyser nog igenom. Tror inte att jag kunde gjort det på något annat sätt. Sångsoundet blev nog som