GLAS 1
” Ny knutpunkt. Tiotusentals resenärer passerar S
tenpirens resecentrum dagligen. Här byter de till buss, spårvagn eller båt. STENPIREN RESECENTRUM Text: Lotta Engelbrektson Foto: Bert Leandersson Här fanns egentligen ingenting. Bara det grågröna älvvattnet som slickade den gamla stenpiren från 1845. Det krävdes 360 betongpålar nerkörda på 50 meters djup i Göta älv för att skapa ett helt nytt landområde. Nu simmar fiskarna under golvet på den moderna utbyggnaden. – Vi har velat skapa en trygg och levande mötesplats. Både för kollektivtrafikresenärerna och för andra besökare som vill njuta av hamnmiljön, säger Björn Hylander, uppdragsansvarig arkitekt på Sweco, som ligger bakom det nya resecentrumet Stenpiren i Göteborg. Resecentrumet är för - - sett med kameraövervakning som registrerar alla som passerar genom byggnaden, förklarar Björn Hylander, på Sweco i Göteborg. Pålkajen vid Skeppsbron har kompletterats med en flytbrygga i trä med fyra angöringsplatser. Här går skärgårdsbåtarna i skytteltrafik mellan den norra och södra älvstranden, och varje båt som lägger till spottar ur sig studenter och yrkesarbetande från Lindholmens it-kvarter. Enligt Västtrafik har kollektivåkandet ökat i Göteborg, och beräkningen är att omkring 16 000 på- och avstigningar ska ske dagligen vid Stenpiren när området är färdigbyggt. Passagerarna anländer med spårvagn och buss, eller drar sina cyklar ombord på någon av Älvsnabbens båtar. – Tanken är att resecentrumet ska upplevas som en 20 GLAS 4.2016 / stenpiren resecentrum / luftig och lätt byggnad med inblick och utblick över stad och vatten, en ”lykta” som ger värme och trygghet i mörkret, säger Marie Björk, projektledare på Västtrafik för resecentrum i Västragötalandsregionen. Det nätta glashuset blänker i den låga oktobersolen, och trots att det är svinkallt i luften är det lä på de två restaurangernas uteserveringar. Ett 20-tal lunchgäster trotsar årstiden och äter sin sushi utomhus. På andra sidan älven avtecknar sig kranarna från hamnens storhetstid som roströda utropstecken mot himlen. Marie Björk berättar att inspirationen till materialvalen har hämtats från västkusten. Luft, vatten, klippor och ljung. – Närheten till havet och hamnen är viktig för göteborgarna, konstaterar hon. Men placeringen av resecentrumet är inte bara nostalgisk och funktionell. Den som bygger ett glashus längst ut på en pir i älven, vet också att vädrets makter kommer att lägga sig i. Kajkanterna längs Älvstranden och de utskjutande pirerna är utsatta positioner i ett regnigt och blåsigt Göteborg. – Den södra och västra fasaden har försetts med vindkryss i stål, som stagar upp byggnaden om blåsten > RESECENTRUMET SKA UPPLEVAS SOM EN LUFTIG OCH LÄTT BYGGNAD MED INBLICK OCH UTBLICK ÖVER STAD OCH VATTEN.