GLAS 1
” Skålar från Kungens presentsortiment som Kungen
ger bort som gåvor. chansen att jobba med det hon älskade – glas. Förälskelsen i glaset var också total, det vill säga förälskelsen i det klara glaset. – Och jag frågade mig ”varför ska jag göra något som jag absolut inte tror på och tycker om?” Så jag sade upp mig och startade ett krukmakeri i Skåne. Kanske inte smart gjort, men en möjlighet för mig som människa. Att jag tog det steget vill jag aldrig ha ogjort. Det blev en sådan plattform för mig. Jag fick en frihet och möjligheten att arbeta med människor som har olika uttryck. Men just då, vid tiden för uppbrottet, var känslan sorg. – Det var ett stort beslut och svårt. Jag var ganska deppig. Älskade ju glaset, men vägrade kompromissa. Måste lyssna till vem jag var och efter nio år i Skåne blev jag erbjuden att bli – formgivare! Mitt gamla arbetslag från Johansfors skulle starta upp nedlagda Skrufs glasbruk och nu frågade de mig. De hade sett vem jag var. Vid sidan av den starka självkänslan finns samtidigt i Ingegerd Råmans livsberättelse en känsla av mindervärde. Hur går det ihop? – Det är inte så ovanligt inom mitt område att man vill se och synas. Att det finns en mening med att du existerar. Jag har också haft folk runt omkring mig som trott på mig och det har betytt oerhört mycket. Ingegerd Råman är stockholmsflickan som även kan se tillbaka på en barndom i Stockholms skärgård. Mamman var ofta sjuk och därför bodde Ingegerd periodvis hos sin morfars kusin, farbror Ivar som var fiskare, och hans syster Signe på Ingarö. Hon talar om den där kärleken som hon aldrig fick, men att hon idag kan förlåta. Det är sådant som ”kommer med åldern”. Men, det var inte bara situationen i hemmet som ibland smärtade. Ingegerd var ordblind. – Det var svårt att inte ha ordet. På den tiden var vi som hade dyslexi inte bildningsbara. Men, det fanns en lärare som såg mig. Tack var henne fick jag gå i vanlig skola och komma med i en liten teatergrupp. Det var också hon som gav mig råd och stöd att börja på hushållsteknisk realskola. (Redan här dyker det dukade bordet, maten och drycken upp. Det som så mycket av hennes formgivning skulle kretsa kring.) – Jag fann en styrka i utanförskapet. Det är sådant som sätter ens val i livet. Vilken tur jag hade, har jag 62 GLAS 4.2016 / profilen / > JAG ÄR INGEN –ISM FÖR JAG ÄR JAG. OCH JAG ÄR INTE KONSTNÄR FÖR JAG VET ATT DET ÄR ETT HELT ANNAT YRKE. JAG ARBETAR MED MATERIAL OCH FÖRSÖKER FÖRSTÅ DESS OLIKA EGENSKAPER. Glas ”Alla Tiders Glas” för KF. Bestick ”Indra” för Genese. ofta tänkt. Jag fick stå upp för mig själv och fundera över vem jag är, att vara tydlig, vara mig. Jag ville ju duga som den jag var. Tydlighet är ett återkommande ord i såväl beskrivningen av den egna personen som av formgivningen. Nästan alltid ställt mot enkelhet. Vari består skillnaden? – Tydlighet är det du ser och inget annat. Enkelhet har mer med yta att göra. Då kommer vi in på vad Ingegerd Råman inte är. – Jag är ingen –ism för jag är jag. Och jag är inte konstnär för jag vet att det är ett helt annat yrke. Jag arbetar med material och försöker förstå dess olika egenskaper. Att till exempel bambu som jag nyligen börjat arbeta med, innehåller det bakteriedödande ämnet bamboo kun, blev en helt ny kunskap för mig. Jag är formgivare, ger form, och behöver materialets inneboende egenskaper. – Konsthantverkare, tillägger hon, är förresten det värsta ord jag vet. Jag kallar mig hellre hantverkare. När Ingegerd Råman så kraftigt betonar att hon är hantverkare/formgivare betyder det inte att hon saknar respekt för andra skapande yrken. – Att arbeta med människor som har olika uttryck är en rikedom. Jag kan försvara varje människas uttryck om det är den människans absoluta uttryckssätt. Jag älskar ju konst, det är min luft. Men omge sig med ja-sägare ger väl inget. Det är en förklaring till varför det är så roligt att jobba med arkitekten Gert Wingårdh. – Han lägger till och jag drar ifrån. Samarbetet med Gert Wingårdh började med House of Sweden i Washington där Ingegerd Råman fick sitt första offentliga uppdrag i monumental skala. Här ingår vattnet och det klara glaset som centrala element. Och, hon debuterade också som möbelformgivare. Aula Medica var ännu en utmaning – i sällskap med Gert Wingårdh. Först tvekade hon men tänkte att hon ändå måste våga. Att få ett sådant förtroende är ju tecknet på en oerhörd tillit och det i sin tur ger styrka. Resultatet blev bland annat att hon gestaltade Skånes högsta vattenfall, Forsakar, i byggnaden. Ett elektroniskt poem, ett vattenfall som ljudlöst rinner ner för den 80 kvadratmeter stora glasväggen i foajén. Just nu är hon involverad i ytterligare ett stort projekt, tillbyggnaden av Liljevalchs med förstås – Gert Wingårdh. Invigning är satt till år 2018. >