Kingsize 1
Vi är ganska spretiga, ärliga och råa men det fin
ns fortfarande moral och principer i vårt shit. -M gen när artisten eller gruppen pratar om vad dom själva gillar och deras egna känslor. Det är det som gör artisten. Jag vill gärna höra såna specifika grejer. Var bara ärlig, för jag tror att det uppskattas av folket. Vi är ganska spretiga, ärliga och råa men det finns fortfarande moral och principer i vårt shit. R: Vi har alltid kämpat för att vara på brudarnas sida och på våra gig var det alltid mycket brudar. Dom älskade oss, i synnerhet Marre, haha. Stockholmssyndromet var den första gruppen att gästas av Abidaz på svenska på den massiva remixen till låten ”Lasta” där också namn som Marcus Price, Näääk och Dajanko dyker upp. Hur minns ni den svenska hiphop-scenen på den tiden ni kom ut? M: Den började bubbla upp kring 2010. Vi rappade själva på engelska från 1997 och sen kom hela vågen med Petter. Jag var lite av en hater som tyckte beatsen var feta men att det inte alltid lät så bra. Det var för mycket engelska lines och man ville låta för mycket som New York. Men jag tror folk experimenterade mycket på den tiden. Men vågen som kom strax innan oss med Stor, Kartellen, Mohammed Ali och Redline gjorde mycket noise. Då blev det mer attityd i rapsen och mer lyrical. Alla hade sina egna identitet, vare sig det var politisk eller gangsterrap. Alla hade något eget utan att härma USA. Men om musiken i svensk hiphop mådde bra på den tiden så känns det som att Stockholmssyndromet inte alltid mådde så bra. Var ni deprimerade? R: Jag tror inte att vi tänkte så. Eftersom vi var unga och vi kunde hinka ganska mycket. Just på den tiden, man kanske hade dåliga dagar. Men det var inget man tänkte på. Jag jobbade som personlig assistent, vilket gjorde att det inte fanns någon naturlig vardag eller helg. Jag jobbade långa pass så emellan dom fanns det ganska mycket tid. M: All ledig tid gick till att spela in. Sen spelade vi mycket Xbox och tittade på hiphop-dvd:s. Jag tror den där tiden var soft. Det var en jävligt kul inspelningsprocess. R: Jag hade förstahandskontrakt, jobbade och levde inte på något bidrag. Jag gillade att bli full och bäng. Jag ser det lite mer som tonårstid eller de tidiga vuxna åren. Det är då man ska fucka ur. Med tanke på var vi kommer ifrån och vad vi haft för olika uppväxter. Vi höll oss ändå mestadels till alkohol och lite andra saker som röka och lite krydda här och där. Det kunde ha varit mycket värre. M: Hiphopen var en räddning. Att få vara kreativ och att få idéer var lite som terapi. Jag minns när vi fick ”Underhundar”-EP:n på mail 2011 innan vi släppte den för gratis nedladdning på Whoa. Låtar som ”Lårparti”, ”TVSpel” och ”Delete” kändes otroliga. Någonting helt nytt i Sverige soundmässigt. R: Det var inte så vanligt med klubbmusik som hade beats som kändes som riktig hiphop. Jag har alltid känt att jag inte vill göra något som redan finns. Men jag vill inte nödvändigtvis göra något som specifikt finns i USA heller. Men det är därifrån som inspirationen kommer. M: Han har haft en hyphy-period och då blir stilen den typen av beats. Men det blir fortfarande med Skizz-stämpeln. R: Vissa producenter lyssnar på andra beats för att hitta samma ljud. NR 3, 2024 | KINGSIZE MAGAZINE 19 WWW.KINGSIZEMAG.SE