Kingsize 1
Intervju: Stockholmssyndromet finns inte så mycke
t musikjournalistik kvar. Det var därför jag kunde bli lack om det till exempel inte kom en recension på ”Ur funktion”. Denna frustration resulterade bland annat i att Skizz dissade Kingsize i sin låt ”Träd” med raderna: ”Och media ignorera’, skygga iväg som om jag hade lepra Inga vettiga recensioner hur mycket jag än leta’ Kingsize, ärligt ni kan zip en jarr Kan inte leva på kärlek på Instagram” R: Haha! Grejen att jag singlade ut just Kingsize var för att om nån ska skriva om det jag gör så är det väl Kingsize? För det var det enda rapoch hiphopmagasinet som fanns kvar. Det skulle kännas nytt men inte heller låta som Maskinen och Adam Tensta som svävade ut så pass mycket att det kanske inte ens längre skulle klassas som hiphop. I DN beskrevs ni nyligen som en inflytelserik men också underskattad grupp i svensk hiphop. Var ser ni er i branschen idag när ni varit med i 15 år och pushar 40? M: Idag är det inte lika hypat som när vi kom ut. Det förstår man också. Det var nytt på den tiden. Idag har hiphopen förändrats rent ljudmässigt. Idag är det drill, trap och afrobeats som gäller. Men vi kommer in med vårt där vi har uppgraderat vårt sound, raps, beats och allt ihop. Allt är en uppgradering av oss själva men det är svårt att ta en plats idag på scenen för ungdomarna gillar det dom gillar. Kan ni nå en yngre publik? R: Det finns säkert farsor och äldre bröder som har vant dom med vårt sound. Samtidigt som när vi kom ut 2010, då fanns det inte svensk hiphop på samma sätt. Det fanns de etablerade, men då kunde man nästan forma scenen själv och vad svensk hiphop var. Så vi startade den vågen som var vår typ av förorts22 KINGSIZE MAGAZINE | NR 3, 2024 rap. Fast inte den förortsrap som förknippas med ganska simpla texter och ofta om gaturelaterade saker och kanske inte med så mycket humor i. Men grunden är förorten, för det är därifrån vi kommer, men vi har mycket mer musikaliskt, humoristiskt och nyskapande tänk. Ser ni er lite som fanbärare för underground-scenen? R: Vi har alltid varit inflytelserika underifrån och det kommer upp saker som är tydligt inspirerat. Men på grund av hur vi är som människor så har vi inte den där mainstream-appealen, speciellt nu. När vi var yngre var det en annan sak. Det var kul med två fuckade dudes som rappade om sjuka saker. Men musiken spelade inte så stor roll för den stora massan. Det var mer kul att ha lite musik att kröka till och det var därifrån det blev så stort. R: Men sen hade jag också min historia med Up Hygh. Med ett kulturetablissemang som tyckte om det. Idag Är du bra på att bränna broar? R: Om det betyder att jag tycker det Kingsize gjorde var fel. Tobbe på Kingsize tog det nog väldigt personligt och då kanske jag brände en bro. Men för mig var det ett dåligt beteende som jag ville uppmärksamma i en låt, men också med glimten i ögat. Det kändes ändå oskyldigt att dissa en tidning som är så pass stor. Det kändes som en rolig sak att göra och jag tror att folk tyckte det var kul. R: Sen har det gått upp och ner i karriären. Det var en omställningsperiod för mig. Varför fick jag inte göra en andra skiva efter ”Kärlek, Funk & Solidaritet”? Baba (Recordings, reds anm) hade lagt ut pengar men den streamade inte så mycket, så jag kan förstå det. Men i stunden blev jag sur så jag släppte nästa skiva ”100kg Funk” via Slang Musik. Den var inte backad av Sony så det blev inte på samma nivå. Sen började jag med ”Ur funktion” och gjorde det helt själv och sålde 200 ex själv. Idag förväntar jag mig ingenting, så varje gång nån uppmärksammar mig så blir det kul. Har era egon svalnat lite? M: Till och från. Man blir äldre, visare, klokare. Visst, man har kvar egot men jag tror inte att det är lika starkt. Jag var en ung, arg man under sin upptäcktsfärd de första åren. WWW.KINGSIZEMAG.SE