Kingsize 1
ZOE LOBOS ”JAG KOMMER BLI DEN BÄSTA FUCKING DIABL
AN SOM FINNS” Zoe Lobos är här för att stanna. I sin musik leder hon in lyssnaren i en värld där hård rap och fängslande sång rör sig i symbios över flamencons skalor och tunga basgångar. Lägg till ett starkt budskap på det och du har den nya EP:n ”Diabla”, som kommer inför en späckad livesommar där hon ska befästa sin plats som en pålitlig artist. Stockholm, november 2021. Det är mörkt, det duggar och blåsten som viner runt Nytorget är sådär vass att det gör ont. Men inne på den lilla mexikanska restaurangen La Olita är det varmt. Faktiskt jättevarmt. Och det är nog mer folk på plats än vad som egentligen är tillåtet. Temperaturen höjs ytterligare när en kaxigt glad tjej greppar micken. Det är en ny artist från Fruängen, Zoe Lobos, och hon lyckas fånga hela den överfyllda lokalen från den första tonen. – När jag var yngre var jag osäker och visste inte var min plats var. Jag lyssnade mycket på andra men inte när det kom till musiken. Musiken har alltid känts självklar för mig. Så när jag kör live går jag all in. Vilken plats jag än får så gör jag den till den största platsen jag kan, säger hon. Zoe Lobos växte upp i Fruängen i Stockholm, i en musikalisk familj med flera musicerande storasyskon som hon såg upp till. Tidigt kände hon att musik var något hon också ville hålla på med. Och hon minns att mycket tid spenderades framför tv:n för att titta på Beyoncés liveframträdanden och försöka göra likadant. Hon minns också att hon hade det tufft som liten. En stor del av uppväxten gick åt till att försöka passa in i den svenska normen och dölja sina uruguayanska rötter. – Jag växte upp bland många barn med svenskt ursprung vars föräldrar hade mycket mer pengar än vår familj. Allt jag ville när jag var liten var att skaffa vänner och passa in och jag skämdes för att jag inte riktigt gjorde det. Det känns så hemskt att säga det idag. För om jag får barn vill jag aldrig att de ska känna skam för vilka de är. Zoe berättar att vändpunkten kom under gymnasiet. Det var i mitten av 2010-talet och det var en bra tid för svensk hiphop. På Zoes tunnelbanelinje blommade artister upp från Redline Recordings med Stor, Dani M och Linda Pira i spetsen. Och det hände även saker i Sydamerika. Artister som Bad Bunny, J Balvin och Rosalía började nå ut brett. När deras musik nådde Zoe blev hon golvad. För första gången kände hon att hennes rötter var något hon var stolt över. – Jag märkte att folk här i Sverige fuckar med den här musiken och det är en del av mig. Och där ändrades något. Min första EP ”100%” skapade jag med min vän Joshua Bravo som också producerade plattan. Och han har precis som jag gått igenom dessa känslor och tankar av skam över sin bakgrund. Att få prata med någon om det blev jättehelande. Det var inget jag hade gjort öppet innan. Kvällen på La Olita var releasefesten för ovannämnda debuten ”100%”. En EP som handlar om det mellanförskap Zoe kände under hela sin uppväxt. Nu, tre år senare, är hon tillbaka med nya EP:n ”Diabla”. Här vävs hennes vackra sångröst ihop med hård rap i ett spännande ljudlandskap inspirerat av flamenco, Rosalía och historieberättande. – ”Diabla” handlar om att ta plats och gå vidare. Och att lära sig att göra det oavsett hur jobbigt eller ont det gör, säger Zoe. Namnet på EP:n kommer från spanskans feminina ord för djävul. Inspirationen till namnet är sprunget ifrån den rädsla hon länge haft över att folk ska tycka att hon är ”för mycket”. Hon syftar på sitt alter ego, personen hon blir så fort hon kliver ut på scenen. NR 3, 2024 | KINGSIZE MAGAZINE 55 WWW.KINGSIZEMAG.SE