Örebro Läns Tidning 1
örebro läns tidning | Resor 48 TIMMAR MILANO En s
vensk charlatan utan körkort i Milano Jag hinner knappt landa i Milano innan jag ångrar att jag tackat ja till resan. Pressresor är alltid en prövning för min sociala fobi och vissa av dem har satt sina spår. Jag drömmer till exempel fortfarande mardrömmar om när en Instagramkändis från Malaysia frågade mig om vi skulle äta frukost tillsammans på The Fitzwilliam Hotel i Dublin. Frukost? Det vill man ju knappt äta ihop med någon man älskar. Trots att jag är mer förberedd på vad som väntar än när jag var en ung spoling i Dublin kan jag inte frigöra mig från känslan att jag tagit mig vatten över huvudet den här gången och får snart vatten på min kvarn. I bilen till hotellet presenterar sig en av mina medresenärer med att han jobbar med podden Bilar med sladd och ställer en fråga som låter som något Fader Fouras fantiserat ihop. – Hur tror du att Lynk kommer att påverkas av de kinesiska strafftullarna på elbilar? Jag överväger att spela döv i en sekund, men inser att det kan bli ansträngande att simulera det handikappet hela helgen och hör mig själv svara ”Ja, det är spännande tider för bilindustrin just nu. Man kan aldrig veta vad kineserna hittar på!”. Det förstnämnda håller han med om, driver man en podd om elbilar tycker man nog alltid att det är spännande tider för bilindustrin, men han verkar aningen mer inläst på kinesernas förehavanden än jag. Lyckligtvis finns det fler personer i bilen som delar det intresset och jag kan checka ut från samtalet utan någon tar notis om det. Jag ser det som att jag gör mina medpassagerare en tjänst. Föraren hade väl kört av vägen om det kom fram att jag inte ens har körkort. När vi kommer fram till Milano Verticale skyndar jag mig att dumpa min väska och fly ut på stan. Vanligtvis brukar jag avsätta en normal arbetsvecka till att läsa på om stadens restaurangliv innan jag ger mig av till en ny destination, men den här gången har jag inte gjort någon research. Hungern tvingar mig att välja fort. Jag söker på ”pasta” i Google maps och beger mig till det första stället som ser anständigt ut. Det är en toscansk restaurang som heter Osteria del Gambero Rosso och ja vad ska man säga… Tomaterna smakar mer tomat än tomaterna i Sverige och allt det där men jag är inte golvad. Jag vill bli golvad, och bestämmer mig därför för att äta en andra lunch. Medan jag avverkar min skaldjurspasta googlar jag efter ställen i närheten och fastnar för en hål i väggen-historia som fått höga betyg överallt. I sapori della pasta. De serverar pastan i papptallrik av ett mycket enkelt skäl. Den är så god att många gäster råkar sätta i sig tallriken av bara farten. När en besökare för mycket tvingats blixtfärda till Niguarda-sjukhuset med magsäcken full av porslin beslutade man sig för att övergå till papper. Här äter jag en carbonara med tonnarelli som utplånar alla tankar på kinesiska strafftullar. På kvällen borde jag egentligen infinna mig på välkomstdrinken som Lynk, företaget som står för fiolerna under den här resan, arrangerar. Men det är många saker man borde här i livet. Jag vill hellre träffa min kompis Amanda som nyligen flyttat hit. Hon har bokat bord på sitt favoritställe Osteria Alla Concorrenza, en mycket populär vinbar i Porta Venezia. Där berättar hon att alla fördomar om den italienska byråkratin stämmer. Hennes svenska kompis har dragits in i en juridisk tvist med de statliga myndigheterna eftersom hon missat att be sjukvården om ett intyg på att hon varit gravid och därmed nekas föräldrapenning för barnet som hon bevisligen har fött. Födelseattestet räknas tydligen som Monopolpengar i sammanhanget. Vi får behålla vårt bord i två timmar innan personalen kör i väg oss för att göra plats för nästa sällskap. Amanda undrar om jag vill käka pizza på stället bredvid. Men den här gången vill jag inte lämna varje självmord är ett för mycket. Hjälp oss rädda liv. Läs mer på www.suicidezero.se. Swish: 900 39 89 16