NG Gbg 1
”VI HAR INTE TID FÖR EFTERTANKE ELLER INSPIRATION
. BARA HÅLLA KÄFTEN OCH LIRA.” Hur har urvalsprocessen sett ut? Hur kommer det sig att de här åtta låtarna kom med i Galaxy I och inte i nästa släpp? Gustav: Vi har letat efter en balans och försökt täcka upp olika områden. Till skillnad från debutskivan som blev ett hopplock av de låtar som fanns där. Det är pilligare att göra en uppföljare. Det finns en förväntning som inte fanns där tidigare, åtminstone en förväntning hos en själv men också i gruppen och hos publiken. Alla har skapat sig en uppfattning om vilka vi är, både vi i bandet men också folk utifrån. Amanda: Det finns en referens nu, som inte fanns med första skivan. NÄR VI SES har Amason inte träffats på en vecka, och de skämtar om att intervjun blir ett inspelat bandmöte. Bandmedlemmarna bor utspritt i landet, bland annat Dalarna och Sörmland. Hur hänger ni? Amanda: Vi ses på angivna tider, aldrig av en händelse. Vi jobbar mycket telefonmöten just nu och skypekonferenser när det gäller det praktiska. När det gäller det musikaliska ses vi som tur är. Gustav: Jag får ofta beröm att jag har bäst ljud under våra skypemöten. Amanda: Förutom när du diskar eller åker Waxholmsfärjan. Fan vad mycket skäll du fick då. Gustav: Det fick jag. Vad är det mest utmanande med att spela i Amason? Pontus: Att ses. Gustav: Tveklöst, det är som ett jävla skämt. Men så har alla det, oavsett vad man jobbar med egentligen, eller om man jobbar med något annat vid sidan av musiken. Pontus: Sen känns det väl typiskt att de som håller på med musik är röriga av sig, det är inte direkt schemaläggningsprofessorer. Amanda: De flesta som söker sig till kreativa yrken har gjort det för att undkomma all form av schemastress och logistik, trodde de. Som musiker glömmer man lätt bort att man driver en verksamhet, men bara för att det har med kultur att göra ska det vara befriat från struktur och organisation. Inget löser sig på något magiskt sätt, det gör det tyvärr inte. Pontus: Tyvärr hamnar allt på ens egna axlar. Amanda: Axlar som är små och tunna, eftersom man aldrig tränar. Gustav: Det tillhör musikkulturen att allt ska vara soft och skönt, men inget är det egentligen. Softhetens tyranni! Amanda: Det finns få branscher som är så diffusa som musikbranschen. Vi vet sällan vad vi säljer, vad vi får betalt, vem som är vår chef eller var vi ska vara. Gustav: Sen är det väl få arbeten där man kan supa på jobbet. Möjligtvis ditt jobb då? NÄR JAG FRÅGAR var de hittar drivkraften i att fortsätta ha ett band tillsammans så menar jag självklart varför de envisas med att ses när det verkar så omständligt. Alla är överens om att det är magiskt när de väl ses och spelar musik. Pontus NR 7, 2019 | NÖJESGUIDEN 19