NG Gbg 1
svamlar om att de är utvalda av Gud och satta på
denna jord för att skapa musik, att någon måste dra det tunga lasset, men jag låter bli att citera. Hur är dynamiken i bandet nu jämfört med för sju år sedan när allt begav sig? Amanda: I början var det en intensiv förälskelse där inget var kartlagt och allt var tillåtet, för att sedan sakta utkristallisera allas styrkor och svagheter. Det är nu när vi är trygga med varandra som det roliga arbetet börjar. När allt har kraschat ett par gånger har vi alltid valt att fortsätta och vi fortsätter välja varandra. I börjar var det kul för att det var nytt, nu är det kul för att alla utvecklas och arbetet börjar leda någonstans. Gustav: Det demokratiska är en blessing och en curse. Vi är en skock får och vi behöver någon som tar initiativet, som vallar oss. Pontus: Det kanske är svävande och filosofiskt men den som tar initiativet i bandet måste även ta initiativet till att släppa in de andra. Gruppdynamiken i bandet är ett kollektivt ansvar. DET FINNS EN myt om Amasons första spelning. Sägnen säger att Pontus bokade in spelningar åt bandet innan de hade några låtar att spela. Amanda bekräftar. Hon berättar att precis som samhället i stort är drivet av skam var Amason också det. Det skulle varit pinsamt att gå upp 20 NÖJESGUIDEN | NR 7, 2019 på scen utan låtar så de var tvungna att göra musik, tyvärr blev resultatet ändå en dålig konsert. Pontus berättar att det inte kan varit njutbart att vara på den där spelningen. Efter giget bestämde de sig för att göra revansch, eller åtminstone repa en gång innan nästa gig. EN ANNAN SKAMFULL spelning var Hultsfred säger Amanda, Pontus och Petter i kör. Bandet avbröt en P3-inspelning, eller om det inte var en livesändning, Amanda kan inte minnas omständigheterna, för de inte visste hur låten gick. Det var nästintill tomt i publiken men längst fram stod Flaming Lips-sångaren (Wayne Coyne, reds. anm.) och stirrade. Nils: Men också bandet De vet du, vi var typ förband åt dem. De hade en stor kexchokladbil som de åkte runt i, så om antingen De vet du eller Kexchoklad vill göra något med oss så finns vi här för att skapa fler skämmiga minnen. Hoppas spelningen på Way out West blir bättre då. Vad kan vi förvänta oss? Pontus: Vi lägger otroligt mycket tid på att planera spelningen just nu. Vi planerar dag in och dag ut inför spelningen vilket kanske är dumt för den kommer vara över på en timme. Hur flummiga vi än är med vårt arbete är det här en lika stor sida av oss själva, det eviga planerandet och pusslandet. Inget annat yrke är så här fruktansvärt dumt, att vi lägger ner så mycket möda, tid och pengar på något som är så litet. Nils: Jo, Nasa. De gör också idiotiska projekt som bara har en chans att lyckas. Ödmjukt att jämföra er själva med Nasa. Kommer ni att spela mer efter att Galaxy II släpps? Gustav: Det kan man anta, men vi vill varken bekräfta eller dementera det. Jag tänkte att vi skulle prata om de svenska låtarna på skivan, vad handlar Tre Karameller om? Gustav: Det är en text som jag och Amanda skrivit och det är en nummerlåt. Amanda: Jag minns att du var tveksam till den medan jag var ivrigt påhejande. Gustav: Det är just det som är så fantastiskt när man inte sitter själv och skriver, vilket jag gör i mitt andra band Dungen. Med Amason är allt ett kreativt samarbete, högt i tak utan prestige eller pretentiösa fasoner. Amanda: Vi skriver ofta för att ha något att skratta åt just då. Gustav: Tre Karameller kommer just från vårt trams och flams, från att ha spelat in en melodi med en oseriös ramsa som vi säger att vi ska korrigera sen men aldrig gör. Amanda: Svärta förklädd i humor - det är golfhotell, blekta färger och gula blend. Samlaren är också en låt på svenska, något annorlunda från Tre Karameller. Vad kan ni berätta om den? Gustav: Den handlar om mitt forna jag, från en tid då jag var en hoarder. Det är som en hyllning till alla dysfunktionella samlare som har Icakassar med sladdar i hela lägenheten och kallar det för en samling. Just nu samlar jag själv på alla Jungle hardcore 12:or som jag inte kunde köpa när jag var tonåring, för det har jag tydligen tid och råd med nu. Ni har också jobbat med samplingar på den här skivan. Gustav: Låten Hit the bottom first innehåller en sampling från Greg FitzPatricks Det persiska äventyret där vi har tagit en loop och den andra samplingen kommer från Per Tjernbergs They call me som man kan höra på vår låt You don’t have to call me. Det fantastiska var att båda de här farbröderna var så välvilliga och vänligt inställda till samplingarna och blev hedrade. I Samlaren däremot så hade vi en sampling i form av ett trumspår från bandet Japan men där fick vi smaka på den totala motsatsen, där de skrev att de verkligen inte var nöjda med resultatet. Pontus: De var inte hedrade. Dels skulle vi ta bort det, men också att vi absolut inte fick göra något liknande för då skulle vi få smaka på det. Det kanske blir förtal nu istället? Gustav: Ja, skönt att vi inte är det minsta bittra.