NG Gbg 1
D u sitter i ett väntrum på vårdcentralen. På väg
garna hänger konst som ser ut som mönstret på tunnelbanesätena, allt som hörs är ljudet av snabba små sjuksköterskefötter som tassar fram i korridorerna och nummerlappssystem som sakta byter siffror. Framför dig ligger en hög med tidningar. Eftersom du är tidig (alternativt: vården är överbelastad) har du lite tid att döda innan det är din tur så du slår upp första bästa skvallertidning. Medan du planlöst analogscrollar genom det glatta pappret tänker du att det är trist att de har låtit samma tidningar ligga här och skräpa i tio år. Plötsligt får du syn på personen som vann senaste säsongen av Idol. Du frustar till. Var inte det här en gammal tidning? Har de ryckt ut sidor från gamla nummer och häftat fast i de nya i hopp om att spela besökarna ett spratt? Du bläddrar och bläddrar, sida upp och sida ner, en svettpärla letar sig fram i tinningen. Du tar en extra koll på datumet på framsidan. Det visar sig att tidningen är splitterny. Det är då du inser att Sveriges kändiskår är cementerad i grundlagen och aldrig kommer gå att avsätta eller radera. HÄR KOMMER ETT venndiagram som får illustrera vilka jag pratar om: BIGGEST LOSER CARL JAN RUNAR GRANQVIST ANNA BOOK CAMILLA HENEMARK LET’S DANCE SAMIR BADRAN FÅNGARNA PÅ FORTET SÖGAARD TYDLIGEN RÄCKER DET med att släppa en svängig låt på 80-talet, göra ett litet avgörande fotbollsmål eller skidåk eller ha en biroll i en SVT-produktion och sen blir ens namn inristat i sten på alla gästlistor till galor och premiärer. Det känns som att 60 procent av alla kändisar sen länge sysslar med något de inte ens blev kända för från början, ett slags politiska vildar fast bland event och vimmel. I COULDN’T HELP but wonder... hur lite krävs det egentligen för att klamra sig fast i svenskars kollektiva medvetande? Damnatio memoriae är latin och betyder “fördömande av minnet” och innebär, inte helt otippat, att utradera en person ur det gemensamma minnet. Jag vet inte varför jag kan den frasen eftersom det i skrivande stund aldrig någonsin har inträffat i Sverige men rent hypotetiskt: Hur ofta/hur mycket måste man synas i tv för att inte riskera damnatio memoriae? EN PERSON SOM är mästare på att förvalta sitt kändisskap är Anna Book. Hon har de senaste femton åren bland annat medverkat i: Let’s Dance 2006, Melodifestivalen 2007, Hjälp! Jag är med i en japansk tv-show 2007, Körslaget 2013, Arga Snickaren 2016, Fångarna på fortet 2017, Biggest Loser 2017. Plus framträdanden i både Nyhetsmorgon och Malou efter 10. JAG HAR FÖRSÖKT räkna på hur mycket tv-tid hon kan ha norpat åt sig, med viss reservation för att jag a) missat program hon varit med i b) inte förstår grundläggande matematik c) trots flera försök och arga googlingar inte får min kassa gratis excel-kopia att göra som jag vill. Eftersom hon kom till final i både Biggest Loser och Let’s Dance måste hennes tid i rutan ha ökat exponentiellt i takt med att andra tävlande åkte ut. Jag har även räknat med trailers och reklam för program. Källa på dessa siffror: feeling. N N A NR 7, 2019 | NÖJESGUIDEN 27 & A N I B I O G J T S N R Ä N R O H S A N P P O G N I Ä K S : A L L N E V A K S D I R O P S Ö F T R B R D N U T E