NG Gbg 1
D et är onsdag 29 maj och i morgon är det röd dag
på Island. Likt Sverige firar även de den dag Jesus lämnade jorden, så kallad Kristi Himmelsfärd. Vanligtvis stänger barerna inte senare än 01 på vardagar, men ikväll har de öppet ända till tidig morgon. I nästan varje hörn ligger barer och restauranger som alla lockar med happy hours och ”billig” öl (sidenote: med svenska mått mätt är ölen inte alls speciellt billig). I HJÄRTAT AV Reykjavik på Laugavegur, stans main street, ligger Session Craft Bar. Där blir jag serverad en av Reykjaviks lokala öler Rise N’ Shine, av Magnus Más Kristinsson, en av barens ägare. Ölen är bryggd i ett samarbete mellan danska mikrobryggeriet Flying Couch och isländska RVK. Den är rosa och ganska sur till smaken. För den ovane craft beer-drickaren kan den ha en ovanlig smak, men för den erfarne finsmakaren är det inga konstigheter med ett annorlunda öl. – Hit kommer man för att ta en öl eller två, och prova nya smaker, säger Magnus. VID DET HÄR laget har baren funnits i ungefär tio månader. Och att den är så pass ung är ingen tillfällighet. Bara de senaste två-tre åren har ölkulturen utvecklats i takt med att nya mikrobryggerier öppnat upp. En trend som vi dessutom kan se i Sverige. Men på Island har öl inte alltid varit en självklarhet. MAN SKULLE KUNNA hävda att det finns två milstolpar i den isländska ölhistorien. Den första hänvisar till en kylig marsdag i slutet på 1980-talet. Den andra, lite mer luddig, men låt oss säga de senaste åren sedan allt fler mikrobryggerier slagit upp sina dörrar. HELA HISTORIEN BÖRJADE för trettio år sedan. Den första mars 1989 upphörde det ölförbud som tidigare tvingat islänningarna ingå ett ofrivilligt ölcelibat. Och vägen dit var minst sagt krokig. ÅRET VAR 1915 när ett allmänt alkoholförbud infördes i landet. Då blev all typ av alkohol olaglig för försäljning. Islänningarna kunde alltså varken avnjuta en kall öl, en blaskig grogg eller ett härligt gott rödvin. Totalförbud rådde i hela landet. Men redan sex år senare, 1921, uppluckrades förbudet en aning. Då blev vin tillåtet efter att Spanien hotat om att bojkotta import av isländsk fisk om inte Island tillät försäljning av spanska viner i landet. Rädda för att förlora sin export gick Island med på att börja sälja spanskt vin i Vinboden – Islands motsvarighet till Systembolaget. År 1935 tog man det ett steg längre och legaliserade försäljningen av sprit, eller Brennivín som det heter. Men eftersom politikerna trodde att alkoholkonsumtionen skulle spåra ur om man tillät öl blev ölförbudet kvar. PÅ 1980-TALET blev dock förbudet mer och mer luddigt. I barer runt om på Island började bartenders spetsa lättöl med sprit, och en ny drink uppdagades – bjórlíki. Myndigheterna hade inte mycket att säga till om. I EN OMRÖSTNING i isländska alltinget 1988 röstades slutligen ölförbudet ner och öl skulle äntligen bli lagligt. Den första NR 7, 2019 | NÖJESGUIDEN 23 mars 1989 var det fest på Islands gator. Nu var öl lagligt även på Island. MAGNUS OCH HANS kollega Vilhjalmur Pór Kristjansson på Session Craft Bar menar att ölkulturen idag ser annorlunda ut, framförallt sedan mikrobryggerierna börjat dyka upp. – Folk är mer medvetna idag om hur öl smakar, och vad det kan smaka. Därför är nog fler och fler intresserade av nya och olika typer av öler. Hur ser ni själva på öl? – Hela kulturen kring öl fascinerar mig. En ölsort kan vara samma drink, men det kan smaka helt olika. Öl är liksom till för alla, säger Magnus. – Ja, alla har liksom möjlighet att dricka en god öl, inflikar Vilhjalmur. – Världens dyraste vin är jättedyrt. Men världens dyraste öl är inte så dyr, fortsätter Magnus. NÅGRA DAGAR TIDIGARE har jag bokat in ett möte med Sigurður Snorrason. En trevlig, men ganska tystlåten man med gott öga för annorlunda öl. Sigurður, eller Sigge som kan också kallas, är ägare av RVK Brewery i Reykjavik. Från det lilla mikrobryggeriets tap room brummar de stora tankarna där ölet bryggs. Och när vi börjar prata öl är blygheten jag först anade som bortblåst. I baren bjuder han mig på fyra olika öl från deras nuvarande sortiment samtidigt som han börjar berätta om sin verksamhet. RVK har funnits i ungefär ett år och framförallt satsar de på annorlunda craft beers. Sigge tror själv att ölkulturen förändrats mycket sedan ölförbudet försvann, men också sedan mikrobryggerierna tog plats på marknaden. – Det är väldigt annorlunda idag, framförallt sättet man ser på alkohol. Idag dricker man inte på samma sätt som förut. Förut brukade folk dricka för att bli fulla, nu är det mer sofistikerat.