NG Sthlm 1
N är jag träffar teamet bakom Malmö Stadsteaters
nyskrivna föreställning Prekariatet är det en vecka kvar till premiär. Regissören Liv Helm, komponisten Matilde Böcher och dramaturgen Felicia Ohly är mitt uppe i arbetet med att få alla bitar på plats. Scenografin är en välkänd tågperrong. Ljuset är starkt och kyligt. Golv och väggar är täckta av vita, stora klinkerplattor. En lång bänk sträcker sig över scenen. I taket hänger en tavla som under föreställningen kommer att växla mellan person- och platsangivelser. – Vi har funderat på hur vi skulle göra ett rum där skådespelarna inte kan slappna av, berättar Matilde. – Rummet är också ett slags väntrum, intygar regissören Liv. VÄNTAN ÄR EN av de saker som kännetecknar den grupp av människor som ingår i prekariatet. Väntan på jobb, nya arbetsmöjligheter eller en mindre osäker framtid. FÖRESTÄLLNINGEN BYGGER PÅ intervjuer med Malmöbor i olika åldrar men med en sak gemensamt: alla befinner sig i en otrygg arbetssituation utan tydliga framtidsutsikter. – Människor lever större delen av sitt liv på arbetsplatser och i arbetsrelationer. Så när jag fick höra om prekariatet ville jag undersöka hur den anställningen skapar en osäkerhet i deras liv, kroppar och relationer, berättar Liv. UTIFRÅN INTERVJUERNA PRESENTERAS fem berättelser i form av fem karaktärer som alla ingår i prekariatet. Det är allt från den timanställda akademikern, journalisten, startup-entreprenören till den svartjobbande immigranten som tillsammans skapar bilden av en ångestfylld och osäker tillvaro. – När man pratar om prekariatet och otrygg anställning tänker man ofta på folk i tjugoårsåldern, men det var inte vad som kom fram ur intervjuerna, berättar Felicia. ISTÄLLET VISADE DET sig vara människor som väntat på en fast anställning i flera år som hörde av sig. – Den prekära situationen blir väldigt tydlig när man blir äldre, menar Matilde. Om man har barn och ingenstans att bo… – ...eller om man längtar efter det och inser att man aldrig kommer att få det, fortsätter Felicia. Att eventuellt inte kunna förverkliga tankar på familj eller att ha ansvar för någon annan, ett husdjur eller ett barn. PREKARIATET STYR INTE över sin egen tid och de vet om det, skriver den brittiska utvecklingsekonomen och professorn Guy Standing i boken Prekariatet – Den nya farliga klassen. Standing är mest känd för att ha populariserat begreppet genom sina böcker och enligt honom är framväxten av prekariatet den största förändring som skett på arbetsmarknaden. – Under 70- och 80-talet ville man ju komma bort från ett arbetsliv där alla jobbade 25 år på samma ställe och sparade till pension och livet blev lite tråkigt, säger Liv. Då ville man vara fri och flexibel och bygga upp kompetenser hela livet. Alla de sakerna som vi säger om oss själva idag, är ju för att någon tyckte att vi skulle gå i den riktningen. INFÖR ARBETET MED föreställningen hade Liv, Felicia och Matilde gett sig själva i uppgift att hitta positiva aspekter av prekariatet. – Men det visade sig inte vara lätt. Det materialet vi fick var ganska tungt, berättar Felicia. PREKARIATET ÄR EN stor, spridd grupp med många varianter och utgörs, enligt Guy Standing, inte nödvändigtvis av människor som lider. Här finns allt från de som ser giget som ett roligt extraknäck, till de som tvingats in i prekariatet utan några andra alternativ. – Vi har en influencer i föreställningen som tjänar 15 000 kronor per video. Hon tänker ju inte att hon behöver någon NR 02, 2020 | NÖJESGUIDEN 23