NG Sthlm 1
D et är en av de stora fördelarna med att tänja p
å gränserna för representation. Genom att placera en svart familj i centrum av skräckfilmen Us förra året fick regissören Jordan Peele en dynamik att växa fram som man inte skulle se växa fram i en motsvarande vit film. Genom att låta en svart familj köpa en båt i en film har man plötsligt att göra med en ny och fräsch sorts film, som skiljer sig från vad man sett förr. Samma sak gäller Melina Matsoukas Queen & Slim. Jodie Turner-Smith och Daniel Kaluuya spelar ett afroamerikanskt par som nyss träffats. De befinner sig på en oskyldig och småstel tinderdejt när de blir stoppade av en aggressiv polis – en konfrontation som slutar med att Queen skjuts i låret och Slim skjuter polisen till döds i självförsvar. Det är en svart film i ordets allra mest bedårande bemärkelse. DEN SOM SKA beskriva Queen & Slim för en vit publik och vill göra det lätt för sig kan häva ur sig trötta fraser som ”En svart Bonnie & Clyde”. Eller som jag själv skrev i en tidning för kvinnor: ”Gör för svarta vad Thelma & Louise gjorde för kvinnor.”. Men det här verket låter sig knappast fångas av några snärtiga oneliners. – Det jag fann verkligt spännande med att läsa manuset var att jag inte visste vad 28 NÖJESGUIDEN | NR 02, 2020 det var. Jag hade inte sett det förr, konstaterar Kaluuya när jag träffar honom på The Soho Hotel i London. Iförd läderbyxor och läderjacka ger han ett mer uppsluppet och pratsamt intryck än den där uttryckslöst lyssnande figuren han gestaltar så finkänsligt i Get Out. Men den typiskt tillbakalutade Kaluuyska auran från samma film är i högsta grad närvarande även här. Kaluuya känns ”på riktigt” på ett sätt som knappt ens Joaquin Phoenix kan matcha. Den här mannen fejkar inte. HAN UTVECKLAR KRING hur det kändes att läsa manuset, som är skrivet av manusförfattaren och skådespelaren Lena Waithe. – Man vet inte ens hur man ska pussla ihop det. Jag vill se den här filmen för jag har inte sett den. Mina cineastiska favoritupplevelser är när jag blir förd till en värld som jag inte känner till, till en plats som jag inte kan föreställa mig. Det är det som är så fantastiskt. Som med David Lynch, när det är omöjligt att ens inbilla sig vad det är frågan om på förhand. Halva nöjet med Queen & Slim är att luta sig tillbaka i biostolen och bara njuta av uppfinningsrika kameravinklar. Melina Matsoukas har regisserat några av 10-talets mest hyllade musikvideos, som Rihannas We Found Love, Solanges Losing You och Beyoncés Formation. Hon har även regisserat avsnitt av tv-serierna Master Of None och Insecure. Queen & Slim är hennes debutfilm och att det var just Matsoukas som skulle bära regihatten hade en avgörande betydelse för Kaluuya. – Jag läste manuset innan Melina läste det, och med möjligheten att hon skulle göra den i åtanke kände jag att jag definitivt ville se hennes vision. Jag var ett stort fan av hennes musikvideor och Insecure. Jag tänkte bara att jag vill se det här och jag vill se det här nu, det är så här folk känner för tillfället. Och nu i efterhand när du har sett den, vad är det rent konkret som Melina har gjort med Queen & Slim som får den att sticka ut i älskare-på-flykt-genren? – Jag tycker verkligen att fotot är vackert. Melina och filmfotografen Tat Radcliffe gjorde ett fantastiskt jobb. För att vara ärlig så har många filmfotografer svårt att filma mörk hy, och känna till att man kan använda det som en stämning och göra det filmiskt i motsats till att bara ljussätta det så att publiken ska kunna se. I stället tänkte de: Låt oss använda färgen, på samma sätt som vi använder andra hudtoner. Det inslaget, den tanken och hänsynstagandet gör det hela väldigt fräscht. Jag kände samma vibbar när jag såg Insecure, under vissa klubbscener. I vanliga fall när det är vissa mörkhyade rollfigurer placeras de i bakgrunden. Men i Insecure lägger Melina på typ en blå färg. Och det är så snyggt på huden. Moonlight gjorde en liknande grej. Under vissa sekvenser i Moonlight upplevde jag det som att jag befann mig i Miami. Jag kände mig varm, för de filmade det på ett visst sätt och använde färgtonen för att tillfoga konsistens och addera till atmosfären och stämningen som var kopplad till det som de försökte säga. Och det är något sällsynt som jag nästan aldrig ser på bio, på ett liksom poppigt sätt. I motsats till ”nu filmar vi det här”. Jag håller med. Alla verkar liksom glöda i Queen & Slim. Hur nära är du själv Slim, förresten? Känner du folk som påminner om honom i verkligheten? – En av de mest utmärkande grejerna med Slim är att han under dejten med Queen har en blind fläck. Han inser inte att dejten inte går bra. Att han inte kommer att få det som han vill ha, och jag tror att många män har samma blinda fläck. Du vet: ”Jag vill ha det här!”. Men hon vill inte att du ska ha det där. Hon kräver att du ska ha en viss grej för att du ska kunna få det som du vill ha, men du är fortfarande helt okänslig inför situationens verklighet. KALUUYA FORTSÄTTER MEDAN han knäpper med fingrarna omkring sig. – Jag har förmodligen varit där själv ”back