Lera 1
Lera SKÄRVOR
Lera FRAMTIDENS FREDRIKSDAL
Lera AESOP I MILANO
Lera PORTRÄTTET
Lera KAKELSPANING
Lera FORM & TEKNIK
Lera THE RINGLING
Lera KERAMIK I ARKITEKTUREN
Lera KULINARISK KAKELFROSSA
Lera KAKELDETALJEN
Lera KERAMIKDESTINATIONEN
Lera KRÖNIKA KRÖN I K A ”Leran är mitt språk och m
itt uttryckssätt” LERA, LERA, LERA – mitt material sedan många år tillbaka. Jag har lera överallt, mest i min ateljé på Södermalm men nu också i mitt sommarhus på Björkö. Lyxen att få en sommarateljé är snart verklighet men än så länge hittar man spåren på de mest oanade ställen. I köket där jag arbetar när det regnar och i vardagsrummet som får hysa skulpturer på tork. I alla skrymslen och vrår hittar man lerspåren. Lera, lera överallt. Radioapparaten som tidigare var Eva Larsson är verksam som konstnär, keramiker och formgivare. I december är hon aktuell med utställningen ”Ways of Clay: Perspectives toward the future” på Indonesia National Gallery, Jakarta. en ganska vacker pjäs ser nu mest ut som gyttjeklump och det är ett under att mobiltelefonen fortfarande fungerar. Samma sak är det med det mesta i min närhet men när 11-åriga dottern med lite trött ton påpekar att jag har lera i örat, då kan man ju tycka att det har gått lite långt. (Även om lera i örat kan vara skönt att skylla på när tjatet om husdjur sätter in som värst.) MITT FÖRHÅLLANDE till lera kan nog mest beskrivas som en sorts hatkärlek. Jag tänker på den besvärliga leran. Leran som spricker, slår sig och kraschar i ugnen. Glasyrer som måste blandas så vetenskapligt att man behöver en våg som väger på tiondelens gram. Alla prover, tester och experiment där bara en bråkdel leder fram till något som är värt att fortsätta med. Just när man intalar sig själv att nu, nu kan man det här, så spelar leran en ett spratt. Otaliga är de gånger då jag förbannat den dag jag halkade in på lerspåret. MEN ÄNDÅ … Lera… Jag älskar lera! Leran är mitt språk och mitt uttryckssätt. Med den kan jag göra allt. Den är stark och bestående. Den formar sig i mina händer åtminstone nästan alltid som jag vill. Till sitt utseende kan den vara grov och kärv eller ha en yta som av glittrande ädelsten. I mina stunder av självförtroende kan jag göra allt med lera. Från storslagna byggnader till de minsta och sprödaste fi guriner och dessutom allt däremellan. Ingenting är omöjligt och möjligheterna är oändliga … Men just som det går som bäst tar leran ner en på jorden igen och ett nytt problem måste lösas. Kanske är det just det här som är tjusningen? Det finns alltid mer att lära och ett hav av möjligheter bakom knuten. Men som det kloka ordspråket säger: ”Målet är ingenting. Vägen är allt.” Det stämmer nog, även om det är en hal och slirig väg av lera. MAAT – NYTT MUSEUM LISSABONS PRESTIGEBYGGE STORA KAKELPRISET OCH KAKELTÄVLINGEN – MÖT VINNARNA KÖPENHAMNS KERAMISKA PÄRLOR 50