Bagir Kwiek. Läsambassadör 2020-2021 1
Det romska språket är som en karta Vi fortsätter
vårt samtal, och jag ber Bagir berätta om sitt modersmål: Vad är romanes? – Romanes är vad vi romer själva kallar vårt språk, oavsett dialekt eller variation. ”Vorbis romanes?” (”Talar du romanes?”) brukar man fråga någon som är rom eller när man undrar om dom själva är romer. Själva språket har samma grund, och många av de olika variationerna har väldigt många gemensamma ord som gör det ganska enkelt att göra sig förstådd, var man än i världen träffar någon som talar romanes. – När vi var yngre brukade vi ofta se indiska filmer och häpnade över hur mycket vi förstod av filmens dialog. Ursprunget till det romska språket är ett gammalt hinduiskt språk som heter sanskrit, och på grund av att romerna levde isolerat i utkanterna av samhällena så lever språkets grund kvar än i dag. Språket utvecklades till olika varietéer beroende på vilket land man levde i, för man lånade ord från språket i just det landet. – Det romska språket är som en karta över romernas resa från Indien till Europa. Man kan hitta persiska, armeniska, grekiska och mycket rumänska eller latin i vårt språk. Jag älskar vårt språk och tycker det är jättespännande att finna ord i vårt språk från hela världen. För mig betyder det faktum att vi har så många lånord att vi har en öppenhet gentemot andra kulturer och inte är rädda för att låna från andra språk. Det gör vårt språk rikt, och vi har lätt för att lära oss nya språk. – Hur var det då med språket under din uppväxt? – Mina föräldrar var från två helt olika romska grupper med separata kulturer och religioner. Pappa kallade mammas sida för ”xoraxaj”, som betyder orientaliska romer. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det ordet var så vackert. Men mina föräldrar var ändå överens och gav oss barn en rik uppväxt och vi fick möjlighet att se två helt olika sidor av ”romanipen”, alltså romsk kultur. – Men på vilket språk uttryckte ni känslor? – För det mesta på romanes, utom när jag och mina syskon blev arga på varandra. Då sa vi det på svenska så att mamma och pappa inte skulle förstå. Kärleksfulla ord var på romanes. – Var ni bättre än era föräldrar på svenska? – O, ja. I många år. De klarade sig i samhället men de pratade inte flytande. Min systerdotter sa: ”Mamma svär på serbiska, skäller på romanes och pratar svenska.” 7