Omtanke 1
– Jag stormtrivs och känner att jag kan tillföra
mycket av mitt kunnande från Irak, säger Bassam Shaksheru. Det är sent på eftermiddagen och de flesta på avdelningen för klinisk mikrobiologi har gått hem, vilket gör att Bassam Shaksheru känner att han har gott om tid för intervjun. – Ja, egentligen har jag redan slutat, så detta gör jag på min fritid, säger han med ett stort leende när han möter upp utanför byggnaden som är skyddad mot obehöriga med övervakningskameror, låsta dörrar och stora gula varningsskyltar om att lokalerna räknas till smittklass 2. Vi går förbi flera tomma rum i korridoren där Bassam Shaksheru och hans kollegor tillverkar substrat som används som näring till bakterieodlingar. – Det är mat för bakterierna, säger han med ett ännu större leende när vi till slut kommer fram till hans arbetsrum som är belamrat med avancerade 36 | www.ssil.se maskiner som används för att framställa substraten på löpande band. BASSAM SHAKSHERU KONSTATERAR att den tekniska utvecklingen gått framåt med stormsteg sedan han lämnade Bagdad, men tillägger att själva arbetsmetoderna i stort sett är desamma. Den enda skillnaden är att här använder man maskiner, i Irak handlade det om manuellt arbete. I mars 2011 kom han tillsammans med sin fru och två barn till Sverige och i december samma år fick han uppehållstillstånd och började läsa svenska på SFI. För Bassam Shaksheru, som listar sitt arbete som sitt allra största intresse, var det självklart att han skulle göra allt han kunde för att fortsätta karriären i Sverige. – Förutom arabiska och engelska kunde jag lite ryska, men det svenska språket hade jag aldrig kommit i kontakt med. Därför bestämde jag mig för att lära mig det så fort jag kunde. Jag vet att många tycker att det är väldigt svårt, men det håller jag inte med om. Det gäller att kämpa på tills man knäcker koden. Sen är det viktigt att lyssna till svenska så mycket det går, för varje dag lär jag mig allt mer. Bassam Shaksheru säger att han fått god hjälp av språkkurserna för invandrare, men för hans egen del lossnade det först när han började på Korta vägen, som är en utbildning för invandrade akademiker och som ges på flera orter i landet. Här lärde han sig yrkessvenska och fick en praktikplats på den avdelningen där han nu jobbar. – Jag tror att det är svårt att få ett jobb