Nollelva 1
RESA Toppen runt Bottenviken Text & Foto: Tobias
Pettersson Varför åka söderut på semestern när man lika gärna kan åka norrut? En biltur runt Bottenviken bjuder på såväl norrländska metropoler som ett finländskt twilight zone. Två märkliga detaljer i svenskarnas resmönster är att vi är väldigt dåliga på att besöka norra delen av vårt eget land samt det grannland som vi har tätast historiska band med. Jag bestämmer mig för att ändra på det och samtidigt slå två flugor i en smäll genom att ta en tur runt Bottenviken. Hur man lägger upp en sådan resa är givetvis individuellt, själv tar jag nattåget från östgötaslätten och kliver av fräsch och utvilad i Umeå morgonen därpå. Efter en snabb inspektion av björkarnas stad hämtar jag upp hyrbilen och beger mig mot färjeläget i Holmsund en dryg mil utanför stan. Därifrån går det dagliga färjor till Vasa i Finland som inte bara är ett smidigt transportsätt utan även erbjuder fina vyer över skärgårdsområdet Kvarken. Det är ett världsarvsklassat område som består av 7000 holmar och öar, och fler blir de varje år eftersom landhöjningen är nästan en centimeter om året. Fortsätter det i samma takt kommer det att om ungefär 2 000 år bildas en landförbindelse mellan Sverige och Finland, och Bottenviken blir då Europas största insjö. Vasa är kanske inte kustens mest intressanta stad, men ett besök i Gamla Vasa bör hinnas med och själv gör jag även en tripp till Söderfjärden som är en 520 miljoner år gammal meteoritkrater och utgör ett runt, platt område som är fem kilometer i diameter. PARALLELLSVERIGE Jag befinner mig alltså i det finska landskapet Österbotten, eller Parallellsverige som området också kallas. Och det är verkligen ett parallellt Sverige här på andra sidan Bottenviken. Det borde kännas hemtamt, men skapar istället en konstig känsla av Twilight Zone. Det är som att jag just upptäckt The Matrix. Det finns alltså ett andra Sverige där folk går runt och pratar svenska, har egna svenska tidningar och egna svenska artister. Jag har såklart känt till i hela mitt liv att det pratas svenska i Finland, men jag har inte på allvar greppat det förrän nu när jag är på plats i detta skymningsland. Det är som att upptäcka en ny dimension, ett parallellt universum, en Inception-värld, en alternativ verklighet som ställer allt på ända. Kanske finns det en kopia av mig här som ser likadan ut, men som är lite, lite annorlunda? FAKTA Bottenviken Vad: Nordligaste delen av Bottenhavet. Omgivet av Sverige i väst och Finland i öst. Salthalt: Cirka 0,3% Yta: 36 800 kvadratkilometer, Volym: 1 490 kubikkilometer. Medeldjup: 43 m Största djup: 146 m Största ö: Karlö Bäst tid att åka: Sommaren I Jakobstad kollar jag in stadsdelen Skata som består av en massa gamla trähus. Även i Karleby finns liknande kvarter, som heter Ner i stan. Och det är just de där detaljerna som skapar den märkliga Twilight Zone-känslan: udda ord som dyker upp i tidningarna, ålderdomliga uttryck när folk pratar eller konstiga namn på stadsdelar. Skata och Ner i stan låter som svenska namn, men i Sverige hade vi aldrig döpt stadsdelar till det. Och det är just den där hårfina, men ändå tydliga skillnaden som gör att det känns småruggigt. Som att Parallellsvenskarna egentligen är utomjordingar som bara härmar oss, men avslöjar sig genom att missa de små nyanserna. TIDEN STÅTT STILLA Men fint är det i Finland, det måste jag erkänna. Delvis på grund av känslan av att tiden liksom stått stilla, eller kanske snarare gjort sporadiska nedslag. Landet känns som en blandning av 1920-talet, 1970-talet och nutid, men ingenting däremellan. Oulu (Uleåborg) blir snabbt en liten favoritstad. Det är en hipp high tech-stad med fint läge vid vattnet och ett partytorg med uteserveringar. Därefter bär det iväg mot Tornedalen som fått ett rejält uppsving på senare år med IKEA-varuhus, köpcentrum och ökad turistverksamhet, exempelvis runt Kukkolaforsen. Torneå övergår omärkligt till Haparanda och plötsligt befinner jag mig i Sverige igen och nu radar de norrländska kuststäderna upp sig. Det är inte så ofta man befinner sig i de här trakterna så jag passar på att beta av allihopa. I Kalix finns Sveriges nordligaste medeltidskyrka och i röriga Luleå besöker jag både de omtalade Facebookhangarerna och världsarvet Gammelstad kyrkstad som är landets största och bäst bevarade kyrkstad med 408 små röda stugor utspridda likt en labyrint kring Nederluleå kyrka. Piteå kan locka med sitt berömda havsbad och i Skellefteå finns Bonnstan, som även det är en välbevarad och mysig kyrkstad. Och efter det är jag tillbaka i Umeå som inte bara är en cool och modern studentstad utan även kan ståta med sitt omtalade gitarrmuseum samt en imponerande skulpturpark bestående av 44 konstverk utplacerade kring ett gammalt mentalsjukhus. En sjukt trevlig resa blev det också som helhet, även om dagarna i Parallellsverige nästan fick mig att ifrågasätta mitt förstånd. 32 NOLLELVA