Svensk Golf 1
KRÖNIKÖR GöRAN ZACHRISSON kontakt: info@golf.se M
ER ZACKE? Här hittar du fl er krönikor av Göran Zachrisson: golf.se/Folja/Bloggar/ Goran-Zachrisson/ Takt och ton i svingen olfsvingen bygger på balans och rytm. Det är också känt att de fl esta av oss övningssvingar i ett tempo, för att sedan snabba på rörelsen. Kunde vi svinga långsammare, skulle vi lyckas bättre. Finns det hjälp? En god vän insisterar på, att om han kunde få spela med den italienska tenoren Pavarotti i öronen, skulle han tjäna tio slag per rond. ”Du får spela med vem du vill i öronen”, sa jag. ”Men du får inte tävla. Det vore mot reglerna (decision 14-3/17). Och om du går runt med Pavarotti är jag rädd att du får spela ensam. Du vore ett trist sällskap.” Låt oss studera hans teori närmare. Säg att Pavarotti sjunger ”Cosi Fan Tutte”. I stycket ingår långsamma och snabba partier. Du kan därför lätt förlora rytm, till och med tappa balansen. Dessutom kan du förföras av de vackra partierna och helt glömma bort att spela. Istället vandrar du runt banan, gestikulerande och omedveten om golfspelets taktiska och praktiska förutsättningar. När du når sista greenen bugar du dig, som inför en hängiven publik. De lunchgäster som samlats på terrassen framför klubbhuset undrar vem galningen är, som dyker upp på sista green gråtandes och viftandes med armarna. Du har heller inga klubbor med dig. Bagen slängde du i en bunker på 14:e hålet, när Dorabella sjöng ”E amore un ladroncello” (kärleken är en tjuv). 106 SVENSK GOLF | 2 2015 Risken är också att du blir anmäld till klubbens ledning, som ger dig en reprimand, eller som klassar dig som otillräknelig och utesluter dig. OM DU DÄREMOT LÄGGER Pavarotti och Mozart åt sidan och väljer en Bobby Womack, Duke Ellington (Take the A’train) eller Aretha Franklin (Killing me softly) så hamnar ärendet i ett gynnsammare läge. Soulmusik har ofta en given och dröjande rytm, ett behagligt tempo som bättre passar golfsvingen. Dessutom är tempot likadant genom hela stycket, vilket skapar en trygghet. Du behöver heller inte koncentrera dig på berättelsen. Du kan låta takterna fylla kroppen utan att därför förlora kontakten med spelet. Och vill du söka svingens riktiga själ, hjärtat i rörelsens rytm, så välj en rungande skärgårdsvals, en av Lasse Dahlqvists favoriter. En, två, tre, fyrtakt är den perfekta grunden. Du hinner till och med vänta en liten sekund på toppen av din baksving, precis som Luke Donald brukar göra. ”An der schönen blauen Donau” med Wiener Philharmoniker går också bra. Pröva. ” Lunchgästerna på terrassen undrar vem galningen är, som dyker upp på sista green gråtandes och viftandes med armarna.” ©KARL NORDLUND