Svensk Golf 1
KRÖNIKA GUSTAFSON ”Jag önskar verkligen att jag u
ppskattat min karriär mer under tiden som den pågick.” I BACKSPEGELN NÅGRA RÅD TILL MITT YNGRE JAG hos värdfamiljer och många av dessa har jag väldigt bra kontakt med idag. Kort och gott var detta väldigt roligt, och något som jag önskar att jag även hade gjort under början av karriären. MITT FÖRSTA HIO Det var en hookad järnsjua som studsade i berget på hål 13, Kungsbacka GK. Jag var 13 år och spelade greensome med min pappa. ”Då behöver jag inte slå. Skönt”, löd hans kommentar. sophie gustafson Före detta tourproffs som vunnit fem LPGA-titlar, 16 LET-titlar och spelat i åtta Solheim Cup. DET ANDRA RÅDET hade varit att lyssna mer på de äldre spelarna. Dale Reid sade en gång att man måste lära sig slå en järnsjua från alla avstånd, i alla olika höjder och med alla tänkbara skruvar – något som jag tyckte lät fräckt och började jobba på. Tack och lov lyssnade jag den där gången i hotellbaren i Evian. Eftersom det inte alltid fanns fairway under mina fötter har detta varit väldigt användbart. Dock önskar jag att jag hade lyssnat ännu mer på de äldre spelarna. De hade ju vandrat längs samma väg och det fanns ingen anledning att upprepa deras misstag. Men problemet var att det fanns, och fortfarande finns, en god dos envishet i fröken Gustafson. IN AMATÖRKARRIÄR var kort och ointressant. När jag fyllde 18 år var jag för gammal för juniorernas trupper och någon plats i seniorlandslaget var det inte direkt tal om. Att jag då valde att bli proffs är någonting jag aldrig har ångrat. Jag fortsatte min utbildning som vanligt men hade även chansen att ta emot en eventuell prischeck på de tävlingarna jag spelade på den svenska touren. Jag blev inte rik, men det var ändå det bästa sommarjobbet jag någonsin har haft. Rent tekniskt blev jag proffs när jag var 18 år. Fast i min värld var det snarare när jag började spela golf på heltid vid 22 års ålder. Om jag hade haft möjlighet att prata vett och sans med den 22-åringen idag hade jag gett henne några råd som hon förhoppningsvis hade lyssnat på med viss tveksamhet. DET FÖRSTA RÅDET vore att jag skulle öppna mig mer mot folk. Som ung var jag fruktansvärt rädd för att ta kontakt med människor. Till stor del berodde det givetvis på stamningen, men eftersom detta har blivit lättare att hantera på äldre dagar önskar jag att mitt yngre jag hade kommit över den rädslan och lärt känna mer folk ute på touren. Mina sista år ute på LPGA Tour bodde jag gärna TREDJE OCH SISTA RÅDET skulle vara att njuta mer av framgångarna och inte ta det för givet. Just detta har blivit kristallklart efter några års distans till tävlingsgolfen. Jag önskar verkligen att jag hade uppskattat min karriär mer under tiden som den pågick. Det är så fruktansvärt lätt att fastna i ekorrhjulet och bara tugga på vecka efter vecka, utan att tänka på hur grymt bra jag faktiskt var och hur privilegierade vi golf proffs på den allra högsta touren är. Min karriär är någonting jag är stolt över och det är väldigt få saker jag ångrar. Fast några goda råd från en 24 år äldre Sophie hade definitivt suttit fint hos en nyexaminerad 22-åring från Särö. SVENSK GOLF 03–2020 89 FOTO EMELIE ASPLUND