Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ordföranden har ordet: Historia, samtid och f
ramtid
Sten Kort & gott: Italiensk återvinning, Brännlyck
esmycke, Jäders kyrka
Sten Stenbrottet: Brännlyckan
Sten Intervju: Linus Alfredsson
Sten Tema: Nya gravtraditioner
TEMA NYA GRAVTRADITIONER Fram till 1970-80-talen
fanns det specifika regler för olika gravkvarter. Stenar skulle ha vissa mått, material och utformningar. Till och med bearbetningsgrad på ytorna angavs. Säkerhetstänket kring gravplatser har blivit ett helt annat än för bara sex–sju år sedan, medan estetiken är i stort sett fri. Alla gravstenar måste genomgå en granskning. – Vi gör rimlighetsbedömningar, tittar på om stenen faller inom ramen för god gravkultur, ett slags allmän hållning kring vad som uttrycks och om det kan uppfattas som stötande. Vi försöker vara behjälpliga och inte poliser. Du kan hitta motorcyklar, bilar, vad som helst på gravstenarna i dag, säger han och berättar om en känd gammal debatt om en stenduva på en grav. Var det tillåtet? Ja, ansåg länsrätten. Där började mer individuella gravar att utvecklas. T rots trenden att välja bort traditionella gravstenar är gediget stenarbete något som uppskattas, oavsett religion och härkomst. – Fyrtio procent av våra gravstenar säljs till icke-etniska svenskar med sina traditioner och önskemål. Det är en viktig och växande marknad för oss, säger Rickard Lagerström. Invandringen har alltid varit stor i Malmö, som förr var en av landets viktigaste industristäder. – På 1960-talet var Kockums fullt av italienare och jugoslaver. De generationerna börjar bli gamla nu. Rickard berättar om kunder med traditioner från Balkan. – Det ska vara stort och fint, men de har också förstått den håll - bara innebörden i svensk natursten. En etablerad släkt här i Malmö ville ha sin nationalsymbol, den turkiska flaggan på en gravsten, men det skulle vara tålig svensk granit. Symboler från andra smakhorisonter ger annorlunda stenar och spännande stenarbeten för Henry Anderssons. Företaget har inget större lager i Malmö utan beställer blocksågad sten från Nilssons Stenhuggeri i Sölvesborg. – Vi har höga kvalitetskrav, betalar säkert mer för stenen än andra, men i långa loppet betalar sig jämn och bra service i slutänden. Att jaga de lägsta priserna tror jag inte på. Det gäller att hitta ett unikt erbjudande, en lite högre kvalitet. Anderssons försöker arbeta in en miljöprofil. Stenen kommer till allra största delen från Sverige och transporteras så kort sträcka som möjligt. Rickard äger företaget tillsammans med Mats Hindmo, som har arbetat här sedan 1980. Leif Olsson började 1978. Maria Lindén på kontoret är den senast anställda, hon kom hit 1986. Det är en trivsam arbetsplats. Överallt ritningar, datorer, skrivare, lager av bokstäver och Malmö FF-affischer såklart. Ute på gården ligger stenarbeten i Vångagranit, finsk Näsgranit, diabas, flammig finsk Savolaxgranit och afrikansk Impala. Bland blommor, kors och rosor syns en Banksybild, en liten flicka med röd ballong, som kopierats av Rickard, det är fint på en grav. Uttjänade stenar med högtstående stenarbete återbrukas. – Då får man verkligen en unik sten, en gravstenarnas motsvarighet till vinets Château Mouton Rothschild, men till ett bra pris. Henry Andersson Stenhuggeri levererar till Malmö, Lund och kranskommunerna. – Allt här är custom made. Därför måste kunderna komma hit och själva välja stensort, format, dekor. De flesta har först ingen aning om vad de vill ha, möjligtvis en grå eller svart sten. 14 ”Det är en viktig del av vår historia, inte minst i dessa tider när nazister är ute och går på första maj.” V i tar firmabilen till S:t Pauli norra, som öppnades 1870. Rickard visar ytterligheterna. Först en askgravlund där namn finns på stålplattor på träpelare. Inte mycket stenjobb här. I ett annat hörn finns den judiska avdelningen. Pampiga stenar, glömda stenar, stenar från tiden då kyrkogården anlades i det som då var Malmös utkant. Henry Andersson Stenhuggeri har i ett sekel fått uppdrag att hugga nytt, komplettera och reparera här. Omkring 80 procent av stenarna har hans släktingar huggit. Här arbetade morfar Ragnar Nilsson från 1950-talet i ett skjul där han utförde enklare arbeten, handhögg texter på inköpta stenar, monterade gravar. Rickard visar en gravsten med en rund bildplatta i Carraramarmor, som han själv huggit, en identisk kopia av en äldre som hade spruckit. Längre bort en liten stanplatta i marken. För 13 år sedan fick Rickard det märkvärdiga uppdraget att hugga en gravsten åt Levin Dombrowsky, en 25-årig man som arresterades som tjuv och lösdrivare och hängde sig i cellen i Lund 1879. Hans kranium skänktes till Lunds universitet som en trofé i den rasbiologiska forskningen. År 2001 krävde den judiska församligen att Levins kvarleva skulle begravas och 2005 kom den i jorden. – Det är en viktig del av vår historia, inte minst i dessa tider när nazister är ute och går på första maj. Världshistorien kastar sina skuggor. En rad små gravstenar för dem som kom till Sverige med De vita bussarna, Röda korsets räddningsaktion för fångar från koncentrationsläger, våren 1945. Malmö var den första hamnen och de klarade sig bara hit. Losia, Henia, Estera, Sara, Gerda, Marie, Gitta, Eugenia, Rudolf, Eva, Magda, Rosalie, Dora, Anna … mest unga kvinnor, 19, 20, 23 år gamla, som borde ha haft hela livet framför sig. Nu vilar de under träden på S:t Pauli norra. Ibland är judiska gravar helt kala, utan grönska. Enligt rätttrogen sed ska en föredömlig grav vara utan allt levande. Inga foton på gravarna här. Huggna stenhänder här och där är tecknet för prästerlig välsignelse. Överallt är småstenar placerade på gravarna, en från början judisk sed att lämna ett icke-levande minne som håller längre än blommor. Seden har spridit sig till alla slags kyrkogårdar, nu ofta med tryckta budskap. Den judiska församlingen krymper. Många känner sig inte trygga i Malmö där antisemitismen är högst närvarande, och folk flyttar sin väg. Det lilla kapellet har blivit angripet flera gånger. P å S:t Pauli mellersta kyrkogård, anlagd tjugo år senare, 1890, rymmer många stiliga gravar för kända Malmöprofiler. Rickard pekar genom bilfönstret. – Här har vi den absolut viktigaste graven. Eric ”Hövdingen” Persson var Malmö FF:s ordförande under nästan 40 år och föreningen personifierad. Graven brukar få sig en halsduk då och då. Vi ger oss ut på avdelningen för romska gravar, egentligen ett ”fritt kvarter”, öppet för alla, men här byggdes mest större
Sten Projekt: Gustaf Vasa kyrka
Sten Projekt: Askims askgravlund
Sten Projekt: Fredrikskyrkan
Sten Projekt: Söndrums ängskyrkogård
Sten De stenprisnominerade 2018
Sten Teknik & Underhåll: Kyrkogårdsmurar
Sten Krönikan: Ronny Holm
Sten Marknaden