Svensk Golf 1
Barbro Barbro 91 ÅR 87 ÅR ”VI SPELAR ALLA DAGAR O
AVSETT VÄDER OCH VIND” Lust att spela på Göteborgs G K. Glöm starttiden 07.22 – den är redan bokad. Av Barbro, 87 och Barbro, 91. De spelar varje dag och ronden tar aldrig mer än tre timmar. Text: MARTIN STRÖMBERG | Foto: PER KÅREHED G olf som friskvård kan inte få bättre ansikte än så här. I fjol spelade de två kompisarna över 200 ronder i varandras sällskap och de har en stående starttid varje dag på Hovås. De har aldrig på allvar räknat hur många varv de spelat i livet men när de börjar fundera så hamnar vi snabbt uppe i tusentals. – Vi spelar alla dagar om det inte är stängt eller tävling eller företagsgolf oavsett väder och vind. Vi tar aldrig mer än tre timmar på oss, vi lärde oss tidigt att spela fort, och brukar vara inne vid halv elva, berättar Barbro Fredelius. Något som bekräftas av personalen som kommer förbi när vi sitter och fi kar. – Det går att ställa klockan efter dem och vi kan följa dem på banan. Vad talar ni om när ni är ute och spelar? – Vi pratar oavbrutet om vardagliga saker och livet. Vi är ju änkor så det fi nns massor att prata om, barnen, vad vi ska äta till middag och andra spännande saker. Tanken var först att vi skulle ut och spela golf även denna dag, men en nyss genomförd operation och det kylslagna vädret ändrade schemat för dagen till en kopp kaff e i klubbhuset. – Vi längtar ut och när vi inte spelar golf 62 SVENSK GOLF | 4 2014 så tar vi ändå en rejäl morgonpromenad så ofta vi kan, förklarar Barbro Sörvik. Två kvinnor som tillsammans spelat golf i en bra bit över 100 år är naturligtvis en ovärderlig källa. När de dessutom är begåvade med minnen betydligt skarpare än många som är hälften så unga så väller historier och detaljer fram likt en vårfl od. Deras tankar går ofta till tiden då båda var med i den så kallade Maffi an som höll till på Göteborgs G K. En grupp av före detta elitspelare som träff ades på helgerna och spelade 36 håls slagspel, ofta under högljudda och uppsluppna former. – Vi var väl inte alltid så populära på klubben utan många tyckte nog att vi var lite kaxiga och brötiga. Eller åtminstone att gubbarna var det, och det hade de förmodligen rätt i. Var ni accepterade i gubbgänget? – Ja, det var ju våra män som var med så de hade inget val. De tyckte förhoppningsvis att det var kul att vi var med, men vi halkade väl med lite på ett bananskal ibland, säger Barbro F. Har ni någon uppfattning om hur man såg på kvinnor och golf då kontra nu? – Alla tyckte nog inte att vi skulle spela och jag minns ett par tillfällen då jag blev lite märkligt behandlad. Men när jag började spela så var det mest med min man och vi hade mycket roligt tack vare det, säger Barbro S. – Men kvinnor var ju beroende av sina män på ett annat sätt förr i tiden. Det var ju de som kom hem med kulorna, man hade inget val, och det genomsyrade även golfen. Att man som kvinna gick ut på krogen med en kompis det hände liksom inte förr, det gick inte för sig. Men samtidigt hade vi väl vår makt och det var ingen som satte sig på oss, säger Barbro F. DE FANN GOLFEN på två olika sätt. Barbro Fredelius föddes in i spelet då hennes far, Adolf Svensson, var en av Hovås stora entusiaster. Han älskade spelet och var i princip alltid på klubben. – Han var lite galen på ett positivt sätt och han sa alltid att jag var bäst i världen. Han gav mig stark självkänsla. Familjen Svensson bodde just bakom 13:e hålet och de två döttrarna undrade alltid vad pappa gjorde på golfklubben. En dag i slutet av 1930-talet fi ck äldsta dottern Barbro en kortad järnfemma av sin far och sedan dess har golfen varit hennes stora kärlek. Den där dagen för 76 år sedan minns hon som det vore nyss. – Vi brukade smyga ner till klubben och vara där hela dagarna och vi hade väldigt trevligt. Jag behövde aldrig tränare för det fanns massor av trevliga killar som ville lära mig spela, berättar hon och ler. Hennes yngre syster Lillott, gift Mörner, blev landslagsspelare och själv kom hon som bäst ner till nio i handicap. – Jag var ingen superstar men jag kämpade hårt. Det är det jobbiga med att bli äldre, att man inte riktigt kan spela lika bra längre, säger hon och ser lite bekymrad ut. Barbro Sörvik å sin sida gifte sig in i golfen. Hennes make var Finn Sörvik, en av den svenska golfhistoriens stora män som har ett fl ertal SM-titlar och som var en av de första att tävla internationellt. – Jag kände att jag var tvungen att börja spela för att inte bli isolerad. Jag är glad över att jag började, det har gett mig mycket roligt i livet och många goda vänner. – Jag är övertygad om att jag inte nått den här åldern om det inte vore för golfen, säger Barbro F och ser lite allvarlig ut. För att strax efteråt brista ut i ett stort leende och på stört acceptera ett erbjudande om ett varv senare i sommar. – Då får jag träna för jag vill inte skämma ut mig, säger hon och ler. Strax efteråt hoppar Barbro och Barbro in i varsin bil och susar iväg hemåt, lite besvikna. En dag utan golf är en mindre bra dag.