Svensk Golf 1
S SIGNALERNA FRÅN MOBILTELEFONENS alarm tar sakta
över sovrummet. 06:30 är siff rorna som blinkar på skärmen. Det dröjer inte länge innan Annika Sörenstam sträcker sig efter luren och stänger av väckningsfunktionen och fl ygplansläget. Därefter kollar hon mejlen för första gången under dagen. Fast vid den här tidpunkten sveper hon bara snabbt över inkorgen med ögonen. Främst för att se om något från Europa eller Asien behöver hennes uppmärksamhet. – De är redan ett antal timmar före då, slår Annika själv fast. Sedan väntar det sedvanliga mer eller mindre kontrollerade morgonkaoset i huset vid Lake Nonas bildsköna 16:e hål. Barnen Ava (5 år) och Will (3 år) jagas runt i rummen för att kläs på eller få tänderna borstade. När matsäckarna är färdiga är det maken Mike McGee som packar in ungarna i bilen och sätter kurs mot skola eller dagis. Någon barnskötare har de inte, vilket annars är mer regel än undantag i Lake Nonas omgivningar. Att hitta Wills högersko en halv minut innan bilen ska rulla är något som fi rma Sörenstam och McGee får lösa själva. Duschar gör hon efter passet på gymmet. Efteråt rullar golfbilen, eller den vanliga beroende på vad som väntar senare, till kontoret precis utanför Lake Nonas välbevakade grindar. Det är där jag sitter och väntar denna onsdagsmorgon, vilket mest innebär några minuters slötittande på tavlan som hängts upp över den obemannade receptionen. Den återger den nu klassiska segerbilden från Kraft Nabisco 2002, där Annika poserar på knä i vit frottébadrock och röda lackskor. Drygt sex år senare avslutade hon tävlingskarriären med en birdie på Emirates Golf Clubs sista hål. DET ÄR LÄTT ATT lite halvhjärtat beskriva den verksamhet som samlas innanför de 66 SVENSK GOLF | 4 2014 lattefärgade kontorsväggarna som Annikas nya yrkesliv. Fast speciellt nytt är det egentligen inte. Den breda rollen som entreprenör, fi lantrop och ambassadör för spelet har blivit hennes vardag. När världens genom tiderna bästa damgolfare kliver in genom den diskret mörktonade glasdörren möts jag av en yrkesarbetande tvåbarnsmamma som landat i att den kapacitet i spelet som gav henne tio majortitlar inte längre fi nns där. – Allt har blivit svårt, nu när jag inte tränar regelbundet. I början blev jag irriterad och ville inte spela. Nu har jag accepterat att det är så här. Det största problemet kanske är längden. Jag har tappat 10 till 15 procent nu, och bollen hamnar heller inte direkt mitt i träff ytan längre, säger Annika när hon slagit sig ned i det avlånga konferensrummet. Den senaste 18-hålsronden ligger åtskilliga månader bakåt i tiden. Visserligen har hon varit på golfbanan ett fl ertal gånger sedan dess. Oftast som sponsorattraktion på ett korthål där hon under några timmar slår järnfemma efter järnfemma tillsammans med pro-am-grupperna som passerar förbi. Precis innan vårt möte har hon också stått på rangen tillsammans med en LPGA-spelare. Annika coachar den anonyma vännen på kompisbasis, mest med mentala råd och även kring förberedelser före slagen. Att utveckla spelare är också en hörnsten i de verksamhetsgrenar som samlats under varumärket Annika. Där samsas golfskolan Annika Academy (som ligger på Reunion Resort söder om Orlando) med det egna vinmärket, fi nansiell rådgivningstjänst för professionella idrottsutövare, de sporadiska bandesignjobben, klädlinjen och stiftelsen. Under mer än fem år har hon gjort detta på heltid. Hur har det gått och vart är hon på väg i framtiden? – Jag var en golfare som hade en caddie, alltså en anställd. Nu är vi 15 stycken som jobbar med det här. Jag har lärt mig otroligt mycket under den här processen. Det har både varit kul och tuff t. Det är inte lätt att bygga ett varumärke kring en idrottstjej, och det är inte många som har gjort det tidigare. Så det är vi stolta över. Du lanserade Annika Academy under 2007. Sedan dröjde det inte länge innan den globala fi nanskrisen slog hårt mot golfmarknaden. Hur var det att försöka etablera en golfskola, med välbärgade kunder som primär målgrupp, under denna period? – När man tittar tillbaka sex år i tiden kan man förstå att timingen inte var den bästa. Å andra sidan hade jag haft en annan framtid om jag kunnat förutspå sådana saker. Det spelades färre ronder, som golfaren inte ville betala lika mycket för, samtidigt som golfresor och inköp av nya klubbor sköts framåt i tiden. Att spendera på en exklusiv golfskola var inte heller något som prioriterades. Det gjorde oss kanske lite tuff are. Vi fi ck verkligen hålla oss till det vi trodde på och tydliggöra våra värderingar. Men som tur var kunde jag hela tiden fortsätta och satsa. Nu har saker och ting vänt och man känner att ja, det kanske är lite medvind. Konkurrensen är fortfarande hård inom denna marknad. Vad utmärker dig jämfört med David Leadbetter och de övriga namnkunniga tränarna i kampen om kunderna? – Det som är unikt med oss är att det är jag som är spelaren. Det fi nns ingen akademi som har en spelare bakom. Många golfskolor handlade för sex år sedan bara om att klubban skulle vara här och där. Vi var en av de första som hade fysträning, idag är vi nästan den enda som har med kost i programmet. Course management och club fi tting har en del haft. Men vi har alla de här komponenterna, vilket är unikt för en golfskola. Sedan erbjuder vi att du kan spela med mig, om du vill. Ja, du kan äta lunch med Annika och du kan få en privat clinic. Går du till Leadbetter, som vi känner väl… vi köpte hans hus, är det mer en golfskola där du svingar och slår. Men du spelar inte nio hål med honom, och han är ju aldrig där. Men här får du mitt eget team och inte någon assistent till en assistent. På akademin jobbar bland andra din syster Charlotta, din tidigare tränare Henri Reis och fystränaren Kai Fusser. Hur tror du själv att du är som chef? – Jag vet inte. Det får du fråga de »Det är inte lätt att bygga ett varumärke kring en idrottstjej, och det är inte många som har gjort det tidigare. Så det är vi stolta över.«