Svensk Golf 1
det går inte att slita sig. Däruppe på kammen, me
d vyn över två sjöar och det både mystiska och samtidigt lite skrämmande hotell- och klubbhusbygget, är det svårt att göra sig redo för nästa insats på banan. Platsen är Nordirland. Närmaste stad Enniskillen och det har tagit drygt två timmar att köra hit från Irlands huvudstad Dublin. Här, på Lough Erne Resort, har Nick Faldos skapelse nyss ändrat skepnad. Efter en mysig start inne mellan träden Att spela in på Lough Ernes tionde green är lurigt, på grund av nivåskillnaderna blir avståndet svårbedömt. i en skogssväng har banan letat sig ut på kullar och får tillfälligtvis en mer hedliknande inramning. Snart är det dags att ta sig nedför åsen och ner i det mer parkliknande igen. Det är en chans att hämta andan, bara låta utsikten och det stilla lugnet skänka insikten om att livet inte är så pjåkigt. Men så gör sig valet av tid och plats påmint. Marsregnet slår hårt mot det redan genomblöta regnstället, ena sekunden vräker det från den genomgrå himlen, nästa piskar det från sidan med eldunderstöd av den tuff a vinden. Paraplyet är inklämt vid bagen, det gör ingen nytta när både radions prognos om ”heavy showers” och den framsurfade informationen om kommande ”liten kuling” förenas där uppe på höjden. Banan sträcker sig endast 5 200 meter från herrarnas klubbtee och 4 600 meter från damernas, vilket är en del av hemligheten bakom spelupplevelsen. Att även bogeygolfaren hamnar i harmoni med Faldos intentioner gör att pluskolumnen av denna upplevelse snabbt fylls på. Att stå med rätt järn i handen inför inspelet mot någon av de motsträviga greenerna är en förutsättning för att lyckas här. En värmande kopp kaff e i anläggningens charmiga halfway house är pricken över i efter en krävande insats på det riktigt svåra nionde hålet. En annan dag i ett annat väder hade koppen intagits på balkongen utanför, med fri vy över efterföljandes inspel på sjögreenen. Varje bana har sitt signaturhål och även om vyn uppe från höjden på hål sex är något i särklass så bjuds det på något liknande på det tionde hålet, ett kort par 4 där greenen skjuter ut i Lough Ernes vatten. En dramatisk nivåsänkning mellan en mot sjön svagt lutande fairway och greenområdet skärper blicken när det är dags att dubbelkolla klubbvalet för inspelet. Bakom greenen fi nns bara vatten. Vill man spela med både hängslen och livrem fi nns det gott om greenområde kort om fl aggan att landa på, men just här manar den omgivande naturen på; kör! i DEN SOM VILL SORTERA ut russinen ur den irländska golfkakan har ett evigt pill framför sig. Den gröna ön har berikats med ett femtiotal system av sanddyner runt om kusterna där förutsättningarna varit perfekta för att skapa världens största samling linksbanor. Men den som vågar röra sig inåt landet och välja det okonventionella har fl era hundra kvalitativa parkbanor att välja mellan, varav några välförtjänt fått stå som arrangörer för världsevenemang på golfscenen. Europatourtävlingar, Solheim Cup och Ryder Cup är tävlingar som fått världen att vända blicken mot Irland. De parkbanor som fi nns på ön matchar mycket väl de allra bästa i exempelvis USA. Det anser i alla 74 SVENSK GOLF | 4 2014 fall Pat Ruddy, en av Irlands mest kända och respekterade golfkännare och bandesigner. – Jag har besökt majortävlingar i USA många gånger och imponerats av deras fantastiska banor. Men sen kommer jag hem och ser vilken kvalitet vi har här på Irland och inser att vi själva har samma nivå och skulle kunna arrangera majortävlingar om det blev aktuellt, säger han till Svensk Golf. En av Ruddys mest kända Pat Ruddy. ä skapelser är The European Club, en hyllad linksbana en knapp timmes bilfärd söderut från Dublin. Han är också medskapare av grannbanan Druids Glen, belägen en kvart närmare huvudstaden. Denna parkbana kallas av vissa för Europas Augusta National och var tidigare bland annat värd för Irish Open och Seve Trophy. På Druids Glen bjuds mer än bara sköna golfhål, utmanande val av spellinjer och en välkomnande magnolia utanför klubbhuset. Gorsebuskarna (som här kallas för furze) följer spelaren under hela banan och lyser upp tillvaron med sin klargula färg. Det är ett evigt trimmande för att hålla buskarna i schack, avslöjar anläggningens starter Bert Lang, men det arbetet betalar sig. Tillsammans med azaleor, rhododendron, blodröda bokträd, tvåhundraåriga ekar och körsbärsträd skapar denna gula buske en perfekt inramning av de golfhål som följer kullar och dalar i landets trädgård, som grevskapet Wicklow kallas. Pat Ruddy och medarbetaren Tom Craddock har lämnat en charmig skapelse åt besökaren, där charmen både består i banans variation mellan kullar och dalar samt inramningen med de gamla stenmurarna, de runstensliknande teeskyltarna och den hungriga murgrönan som slukar stora delar av trädstammarna. Allt bidrar till den lite mytiska känslan som förväntas här i Prästernas Dal. Banans riktiga tiopoängare väntar på andra halvan. Efter tre trevliga och varierade hål är det dags för banans ”Amen Corner”, ytterligare en referens till Augusta National. Om Augustas berömda hörn består av tre hål (11-12-13), så utgörs den irländska varianten av två hål (12-13) och är snarare en 180-gradig vändning än ett hörn. Det tolfte hålet är ett par tre som försvinner ned i en djup dal och i sluttningen från tee har ett gigantiskt keltiskt kors bildats av planterade blommor.