Svensk Golf 1
det hundra grejer. Men vi i golfen här måste se d
et på ett annat sätt. Vi kan inte fortsätta i samma traditionella hjulspår. Det hjälper inte idag. I paneldebatter om golfens framtid pratar man ofta om att spela färre hål eller att göra hålkopparna större för nybörjare. Tror du att detta är ett steg i rätt riktning? – Jag tror att det är en del av lösningen, men inte »Jag pratar alltid om att klättra upp för Mount Everest. Jag gjorde det och satt sedan där uppe i sex år och tittade på utsikten. Sedan börjar man se andra berg.« – Sörenstam om varför hon slutade på toppen av sin karriär. allt. Jag var en passionerad golfare. Det var mitt liv. Då tycker man att alla ska spela golf. Men sedan när man har barn och familj ser man var golfen passar in i ens liv. Och hade jag inte varit golfare tidigare hade jag kanske inte spelat någon golf alls just nu. Det tar så himla lång tid. Har man små barn är det väldigt svårt att gå ut på banan, och få dem att hålla tempot och lära dem. Att få gå tre hål är en grej, men också att klubbarna blir mer familjevänliga. Jag tycker att Sverige alltid har varit steget före där. På Bro-Bålsta hade vi 250 juniorer, och ett juniorrum. Vi plockade bollar på rangen och det var vårt dagis på sommaren. Den inställningen fi nns inte här – barnen ska vara tysta och inte synas. Jag känner att det är väldigt svårt som mamma att då kunna skapa intresse för sporten hos barnen, när det fi nns så mycket annat att välja på. Det behövs mer lek i golfen. Du diskuterar ibland dessa frågor i amerikansk media. Att din profi l är väldigt framträdande där kanske överraskar många i Sverige. På sistone har du exempelvis varit expertkommentator i NBC och fast gäst i ”Morning Drive” på Golf Channel. När började du känna dig bekväm i denna roll? – Det var för några år sedan. Jag pratar om saker som jag tycker att jag kan, eller varit med om och upplevt själv. Det är bara mina åsikter, precis som det jag sagt nu när vi sitter och pratar. Att kommentera damernas US Open som jag själv spelat ett antal gånger är kul. Men om jag skulle prata om metallindustri skulle det inte vara lika roligt. Det måste komma från hjärtat. SAMTIDIGT SOM HON SÄGER DETTA PIPER MOBILEN till ännu en gång. Jag har tappat räkningen på exakt hur många gånger den har gjort det under samtalet. Inte en enda gång tar hon dock upp mobilen för att kolla vem som är angelägen om att nå henne. Det gör hon inte heller när hon äter, umgås med barnen eller spelar golf. Men i övrigt? Nja. – Jag är nog ganska beroende av mobilen, erkände hon tidigare för mig. Ännu ett pip från den följer innan nästa fråga når Annikas öron. Du håller också föredrag inför kvinnor i näringslivet. Vad försöker du förmedla till dem? – Mycket handlar om att våga pröva en ny karriär. Många är rädda för det. Jag får ju alltid frågan: varför slutade du att spela golf – nästan på toppen? Då svarar jag att det fi nns mycket annat i livet, och pratar om att bli mamma, och att det är okej att pröva något nytt. När man tittar på sitt liv bör man fråga sig vad man vill åstadkomma och sätta mål. Jag pratar alltid om att klättra upp för Mount Everest. Jag gjorde det och satt sedan där uppe i sex år och tittade på utsikten. Sedan börjar man se andra berg. Det enda sättet att komma upp för dem är att klättra ned och börja om. Vad sätter du själv för mål i aff ärslivet? ANNIKA OCH AFFÄRERNA Under den 15 år långa karriären som proff s blev Annika Sörenstam den första spelaren i LPGA Tours historia som spelade in över 20 miljoner dollar (drygt 135 miljoner kronor). När amerikanska aff ärstidningen Forbes under 2010 listade världens tio mest välbetalda idrottskvinnor slutade Annika, med då beräknade årliga intäkter på 8 miljoner dollar, på listans sjätte plats. Det övergripande varumärket Annika samlar hennes engagemang mot sponsorer som bilmärket Lexus och hotellkedjan Ritz-Carlton. Där fi nns också samarbetsprojekt som klädlinjen tillsammans med Cutter and Buck och vinproduktionen på Annika Vineyards. Aff ärsportfolion innehåller bland annat följande verksamhetsområden: ° Annika Academy. ° Annika Foundation (stiftelsen för välgörenhetsprojekt och juniorsatsningar som Annika Invitational och Annika Cup). ° Annika Course Design. – Det är både vad som står på sista raden i bokslutet och antalet nöjda kunder som utgör målet. Att göra vinst är ”the bottom line” när man har ett företag. Den tittar man på. Jag kommer inte att fi nansiera allting hur länge som helst. Nu har vi vänt det, så nu är det bättre. Men det är inget jag skulle fortsätta att hålla på med bara för nöjes skull. Så det är klart att man vill vara framgångsrik och dela detta med de andra i teamet. Man blir lite kallare vad det gäller vissa grejer. I början har man lite mer känslor eftersom det är ens eget namn. Nu vet vi vad som funkar och inte funkar. Man är lite mer eff ektiv än vad man var för tre, fyra år sedan. Du har många aktiva aff ärsprojekt. Söker du alltid efter en koppling till golfen i dem? Exempelvis såldes din parfym i en del golfshoppar. – Parfymen är ett bra exempel på att jag i framtiden kommer att vara mer tveksam inför att satsa på det som man inte kan. Jag kan inget om parfym, om man säger så. Parfymen kom som ett förslag från en grupp människor som sa att de ville satsa på mig. Så vi gjorde själva lite undersökningar och såg en del varningstecken om att det inte var rätt. Men vi tänkte, vadå. Vi prövar det – som inte var någon större satsning – och det blev helt fel. Fast det var inte hela världen. För vågar man inte, så vet man inte. Ser du att det tar stopp vid en viss punkt och att du kommer att börja ansa grenarna i verksamheten? – Ja, det blir att man kommer att sålla bort med tiden. Nu är jag 43 och man blir inte yngre. Jag ser inte att jag kommer att fl yga runt när jag är 60 år som jag gör idag. Jag vill också kunna njuta av det vi har byggt upp och kunna få vara lite mer i en mammaroll. Det kan jag säga. ANNIKA TITTAR PÅ KLOCKAN och inser att hon är sen till det marknadsmöte hon själv kallat medarbetarna till. Senare under dagen väntar ett besök hos doktorn med sonen Will. Därefter ska hon ut på golfbanan. Tillsammans med dottern Ava spelar hon Lake Nonas 16:e hål fram och tillbaka under en timme. – Hon har de här stora lätta plastklubborna och peggar med nyckelpigor på. Sådant fanns inte när jag började. Hon får pennan som jag skriver autografer med, och så skriver hon Ava på varje boll. Sedan sitter vi i golfbilen tillsammans. Det är vad det handlar om. Jag slår lobbwedgar från peg, så att de inte går så långt. Hon slår längre än jag hela tiden. Senast klockan 23 kommer ljuset att slockna i sovrumsfönstret på huset vid Lake Nonas 16:e hål. Strax innan det slås mobilens fl ygplansläge på inför natten, efter att Annika kollat mailen för sista gången under denna dag. SVENSK GOLF | 4 2014 71