Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37 särskilt svårt att göra hålet
i fyra I slag: ett halvlångt med en järnklub- ba, eller för enkla spelare som undertecknad med en spoon; så ett kort, högt slag med en inblick över en väg och några bunkrar upp på greenen, och sedan två puttar ned i burken. Men att göra detta hål på tre, dvs att slå sig direkt från utslagsplatsen in på greenen, är ett litet konststyc- ke. Strax bakom greenen går grän- sen för banan, slår man för långt, kommer man nästan ofelbart out of bounds. Om man inte når fram, så hamnar man i tre fall av fyra anting- en i en bunker eller på den hårda vägen, där man inte kan få upp ett ordentligt slag. Och en skev boll åt höger fastnar i några sälgbuskar, en åt vänster i det längsta och segaste gräs som någonsin snott sig om en golfklubba. Kort sagt, ett ganska raf- finerat hål. ur många spelare tar här det säkra för det osäkra och spelar för en fyra? Kanske en på tjugo. De övriga nitton, däri- bland undertecknad, klämmer i för kung och fosterland i hopp om en trea eller rent av, om slumpen så vill, en tvåa. Heter man Hugo Runfelt, el- ler Trubba Olsson, lyckas man. El- jest rakar man in i ovan skildrade vidrigheter - med påföljd att man förbrukar både fem och sex slag och dessutom en mängd svordomar, tys- ta eller hörbara, beroende på om man är engelsman eller svensk. Men i golf händer, som sagt, mira- kel, och just på fjärde hålet i Båstad har jag upplevt det. Det var en dag då där pågick någon stor tävling, en landskamp eller ett mästerskap. Jag trodde att alla de tävlande redan var inne och gav mig på en ensam trä- ningsrond. Men tydligen fanns ännu något par kvar ute på banan, ty då jag kom ned till fjärde utslaget - som ligger alldeles bredvid sista greenen - var där svart av väntande åskådare. Helst hade jag velat smita undan den oundvikliga blamagen. Men för skams skull bet jag ihop tänderna, stegade fram med döden i hjärtat och femtio par ögon i ryggen, teeade upp bollen, tog ut en ordent- lig sväng - skulle det gå ät helsike, kunde det lika gärna gå med musik -och klämde till. Det small till som ett pistolskott, det sjöng i klubban: det var mitt livs slag. Och medan jag stod och klentroget såg efter den vita bollen, som seglade bort och blev allt mindre mot den blå himlen, hörde jag en röst bakom mig: »Jolly good shoot!» Jag försökte se ut som ingenting hänt, slängde bagen över axeln och klev nonchalant visslande uppför sluttningen. Där låg bollen, en meter från flaggan: för första och antagligen sista gången gjorde jag fjärde hålet i två slag. Och jag kom- mer aldrig att nöja mig med att för- söka göra det i fyra. Golf är nio tiondelar sinnesrörel- ser och en tiondel kroppsrörelse, har det sagts. Något ligger nog häri; men fullt så beskedlig och fri från an- strängningar som den ser ut är gol- fen ändå inte. Under en match över trettiosex hål går man bortåt en och en halv mil; och det känns i kroppen som om man gått det dubbla. Tror för övrigt någon att t ex en idrotts- man som Sune Almkvist, den störste och mest temperamentsfulle av svenska bandyspelare, kunde entu- siasmeras av ett spel för gamla tan- ter? an kan visserligen bli en hjälplig golfspelare utan nämnvärda kroppskrafter; men en stor spelare måste jämte mycket annat också ha en fysisk ut- rustning utöver det vanliga. Kanske beror golfens rykte som den mildas- te bland motionsidrotter på att de egenskaper den framför allt kräver - uthållighet, viljestyrka och nerv- kontroll - inte bara hör ungdomen till, utan kan bevaras långt upp i åren. Tillhör man inte de lyckliga som har golfen i blodet kan man ald- rig nå någon vart, ifall man inte börjat spela som helt ung, även om man träget håller på de sju år det lär ta att inhämta spelets elementa. Men har man en gång fått in den rät- ta svingen, vissnar den inte ner med ynglingaårens spänstighet. Mr Charles Hutchings blev engelsk amatörmästare första gången 1902, då han var femtiotre år och lycklig farfar, när the honorable Michael Scott vann samma värdighet 1933 var han ännu ett år äldre och lär allt- jämt, vid nära sextio års ålder, spela ett spel i högsta mästarklass; gamle Tom Morris försvarade sin titel som engelsk champion ända tills han 1867 avstod den åt sin son, »unge» Tom Morris; och 1887 hängde det på ett hår, att den store, då helt unge mr John Ball i mästerskapsfinalen hade mött sin far med samma namn, vilken mycket knappt blev utslagen i semifinalen. Dylika data säger något om en av golfens tjusigaste egenheter. Finns det någon annan sport utom kanske segling, där olika generationer så- lunda kan mötas på jämlik fot i det friskaste av allt kamratskap, idrot- tens? Och finns det något annat bollspel, där en spelare som nått medelåldern inte blir förvisad till åskådarläktaren eller tvingas att nöja sig med ett halvt parodiskt mo- tionsspel för fördettingar, utan allt- jämt kan få känna tävlingens, den riktiga, hårda tävlingens, spänning och stimulans? En golfspelare är inte »färdig» vid fyrtio, inte ens vid femtio år; långt därifrån. När man tvingats att skrinlägga nästan alla andra drömmar och framtidsfanta- sier, kan man alltid hysa en sista för- hoppning: den att man ska lyckas förbättra sitt golfhandicap. O ch även när den oundvikliga dag kommer, då ens handi- cap börjar krypa uppåt i stäl- let för att gå ned, gör det inte så för- tvivlat mycket. Det gör överhuvud- taget inte sä mycket om man spelar illa i golf. Ty man blir själv ensam lidande på det. Man förstör inte spe- let för sitt lag som i fotboll eller ban- dy. Och man fördärvar inte som i tennis spelet för sin motspelare. Också en verklig »tiger» kan ha ett visst, milt nöje av att spela mot en blygsam kanin, som han får ge tva slag per hål. Mest obehag av skillna- den i spelstyrka har kläparen själv, som i dylikt imponerande sällskap blir nervös, spänner sig och pressar slagen - med de vanliga, katastro- fala följderna. Och hur man än spelar är det alltid en njutning bara att gå över en golf- bana. Bland alla moderna inslag i landskapsbilden tycks mig egentli- gen endast två avgjort vara förbätt- ringar: golfbanor och betongbroar. Detta gäller inte enbart banor som den vid Bästad, där den ligger lyftad högt mot himlen på Hallandsåsens krön, med milsvid utsikt över åkrar och träddungar och blått hav, eller Falsterbobanan med dess salta blåst, sjöfågelsröster och sanddyner som brinner eldvita i solskenet. Vil- ken inlandsbana som helst förenar natur och kultur till en ganska fullän- dad helhet. Sådana mjukt rundade, gröna våglinjer och sådan fast, fjäd- rande grästorv, där varje steg är en vällust, skapade Vår Herre ingen- stans utan mänsklig hjälp. Och ändå är man inte instängd pa en tennis- banas eller fotbollsplans rätlinjiga, rakvinkliga fyrkant, man är ute i na- turen. På våren tindrar luften av lärkdrillar, över Falsterbobanan lju- der oupphörligt de metalliska ropen från Sveriges sällsyntaste vadar- fågel, skärfläckan; och på Lidingö- banan mötte jag i höstas en sa märklig gäst frän det avlägsna Arktis som en tretåig mås. ylikt ökar nöjet inte minst av att spela ensam. Men da ska man också vara ensam och inte ha en caddie i släptag. I mitt tyc- ke är caddies alltid ett nödvändigt ont; jag tycker inte om att bli betjä- nad, allra minst av en liten grabb som viks dubbel under den tunga bagen. Och när jag larvar för mig själv pä banan vill jag fundera på mitt eget sätt, fredad för alla främ- mande ögon: sätta mig ned på en sten emellanåt, röka en cigarett och se hur skuggor och dagrar smeker de gröna kullarna; stanna och titta på blommor och skalbaggar och svampar, och bara slå ett slag ibland, när det roar mig. Kanske är det för att banorna brukar ligga tomma om höstarna som jag nästan tycker om dem just vid den årstid då de andra, de allvar- liga och vetenskapliga spelarna, överger dem därför att fairwayn dä är lerig och blöt och greenerna av- stängts för spel. Visst är det alltid en glädje att komma ut på golfbanan, på våren då allting luktar färskt gräs och tjälfrisk marksyra, eller på som- markvällarna, da luften är alldeles blank och stilla och det sneda ljuset får sluttningarna att avteckna sig i underligt levande relief. Men ingen- ting går ändå upp mot senhösten, allra helst sedan det kommit lite frost i marken och boilarna rullar längre än nagonsin eljest. Aldrig har luften samma stimulerande skärpa som då, och aldrig lyser gräset annars med samma djupa, mättade färg. Jag brukar ibland tänka pa, att när man blir riktigt gammal och ingen vill spela med en längre, kan man alltid traska här vackra höstdagar, da man är ensam pä banan, och trösta sig över att ens drives blir kortare och kortare med att det bleka solskenet och vätan som glittrar i gräset ända har sa mycket annat. Vi far vara tacksamrrja för att hösten, arets och livets, åtminstone har golfen kvar. SVENSK GOLF . 12/1986 37 M H o D
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104