Nollelva – Norrköpings Nöjestidning 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Castle Rock - Första säsonge
n 3 disc Skräckmästaren Stephen King har ofta använt sig av den påhittade staden Castle Rock i sina böcker. Nu har denna mystiska småstad fått sin egen tvserie och i en av huvudrollerna hittar vi vår egen Bill Skarsgård. Han spelar en namnlös pojke som hittas i ett gammalt fängelse och det blir upptakten till hela tv-serien som sedan fortsätter att utforska de teman och världar som figurerar i Kings bästa och mest skrämmande historier. En tvserie som är ett måste för riktigt inbitna Stephen King-fantaster, men som också funkar utmärkt för alla som uppskattar bra tv-drama. (TP) The Wife V.17 Björn Runge har i sin comeback fått till en fin liten film med mycket på pluskontot. Det är spännande att han plötsligt fått en internationell karriär, och med tanke på hur bra ”The Wife” är ska det bli intressant att följa honom framöver. Personligen tycker jag att det är skojigt att både Johan Widerberg och Christian Slater finns med i rollistan, det är två gamla favoritskådisar vars karriärer har dalat, men som jag gärna ser mer av. För oss svenskar blir det extra skojigt med Nobelfest, Stockholmsmiljöer och Luciatåg. Men framförallt är det Glenn Close och Jonathan Pryce som briljerar, allra mest Close menar många men jag tycker nog att det är i samspelet mellan de två som energin uppstår. Pryce spelar en författare som tilldelas Nobelpriset i litteratur. Hans hustru Close har stått vid hans sida i alla år, men allt eftersom filmen går förstår vi att det finns något som ligger och puttrar under ytan, och när paret åker till Stockholm för att gå på Nobelfesten kommer oförrätter, bitterhet och gamla hemligheter plötsligt fram. För det visar sig, utan att avslöja för mycket, att frun haft en betydligt viktigare roll än vad de flesta inklusive parets egen familj har anat. Själva storyn är kanske inte särskilt märkvärdig, men det är kul att se en film som fokuserar på bra skådespeleri med långa tagningar, välskriven dialog och skådespelare som verkligen kan sitt jobb. (TP) The girl in the spider´s web V.13 Stieg Larssons Millenniumserie lever vidare, även om det mesta är utbytt. David Lagercrantz har skrivit boken ”Det som inte dödar” som denna film är baserad på. Mikael Blomqvist har blivit en biperson och alla skådisar är nya. Lisbeth Salander spelas numera av Claire Foy, och har om möjligt blivit ännu mer av en superhjälte som är expert på... tja, precis allt. Handlingen rotar lite i Salanders barndom men skrapar bara på ytan. Lika lättvindigt tar manuset på den andra storyn, som handlar om ett dataprogram som handlar i orätta händer och som kan kontrollera världens kärnvapenarsenal. Det är liksom ingen stor grej, och den enda som kan rädda världen är såklart Lisbeth Salander. I de tidigare filmerna kunde det finnas en stilistisk poäng med det kalla, karga svenska landskapet. Här har man dragit på ytterligare och det känns som att hela Sverige är ett öde, grått industrilandskap. Det går visserligen hand i hand med filmen i övrigt som också känns fullständigt blodfattig och livlös. Ingen av rollfigurerna väcker sympati eller känns som levande personer, replikerna är stela och manuset är pinsamt uselt. Det finns dock några tuffa actionscener, fotot är ganska snyggt och Foy klarar sig bra i huvudrollen, men det känns som att det hade varit möjligt att göra den här filmen så mycket bättre. (TP) FILM TIPSET The Most Unknown (2018) ”The Most Unknown” är en hyllad dokumentärfilm som sätter vetenskapen i fokus och visar hur världen hänger ihop. Lite för smal för att gå upp på biograferna, men på streamingtjänsterna har den gjort succé och väckt intresset för vetenskap bland sin publik. I filmen får vi möta nio forskare inom olika områden, och det diskuteras såväl mörk materia, hjärnvågor och mikrober. I ett slags stafett åker de nio medverkande världen runt och besöker varandra, både för att lära sig nya saker men påfallande ofta också för att upptäcka likheterna mellan deras respektive forskningsfält. En gemensam sak som forskarna påtalar är hur lite de vet om sitt forskningsområde, och hur mycket som finns kvar att ta reda på. Något som kan vara tänkvärt i en tid då så många säger sig sitta inne på enkla lösningar på det mesta. Vetenskap kan vara rätt tråkigt med fel inramning, men det kan också vara intressant, lärorikt och roligt som i ”The Most Unknown”. (TP) Lyckligare kan ingen vara V.18 Det ska komma en svensk romantisk komedi om året med David Hellenius eller Peter Magnusson (eller båda), så är det bara. Denna gång är det Hellenius som har en av rollerna i denna film om lycka, kärlek och relationer i Stockholm. ”Lyckligare kan ingen vara” följer det beprövade ”Love actually”-konceptet med ett antal historier som vävs ihop. Här finns nyfunnen romantik på ålderns höst, gammal kärlek som inte rostat och ung kärlek på skoldiskot. En tjej tar körlektioner för att få träffa den snygga trafikskoleläraren, en annan sparkar ut sin manbebis till karl som bryr sig mer om hockey än om sin nyfödda dotter. I rollerna hittar vi namn som Kjell Bergqvist, Eagle-Eye Cherry, Helena af Sandeberg och Adam Lundgren. Det är lättviktigt och lättglömt, och inledningskvarten är irriterande usel. Sakta men säkert tar sig dock filmen och mot slutet hittar den tonen och får ihop trådarna på ett godkänt sätt. Hellenius och Sandeberg har några småladdade scener, men finast är ändå Bergqvists romans med en chilensk kvinna. Som helhet hade det dock behövts putsas en hel del på såväl regi som repliker. (TP) Widows V.15 Ett rånargäng lett av Liam Neeson stryker med i en eldstrid med polisen. Deras änkor har inte bara sorgen att tampas med utan får också överta en miljonskuld från sina döda män. Och sättet att lösa det är att göra en stöt, enligt de anteckningar som Neesons rollfigur lämnat efter sig. Vilket inte är så lätt om man bara varit hemmafru och hårfrisörska tidigare. Men nöden har ingen lag, så de fyra kvinnorna börjar förbereda sig och finslipa planen. I rollistan finns fina namn som Viola Davis, Colin Farrell och Robert Duvall, och i regissörsstolen sitter Steve McQueen med bland annat ”12 years a slave” på meritlistan, ändå blir inte resultatet så lysande som man hade kunnat förvänta sig. En anledning till det är att det finns flera sidohistorier som aldrig riktigt utforskas eller knyts samman. Exempelvis pågår det ett lokalval som det bara skrapas på ytan kring. Det känns som att McQueen har en rad politiska tankar med denna film, men han tar dem aldrig riktigt i mål, och i slutändan handlar det bara om ifall kvinnorna ska fixa stöten eller ej. Inget större fel med det, en bra heistfilm funkar alltid. ”Widows” är som en nedtonad, skitigare och mer jordnära variant av ”Ocean´s 8”, och i grunden är det en riktigt sevärd film. (TP) NOLLELVA 49 KLASSIKERN Sjätte sinnet (1999) Filmhistoriens bästa filmtwist? Ja, slutet på ”Sjätte sinnet” är onekligen en stark kandidat. Filmen blev regissören M. Night Shyamalans genombrott och huvudrollen innehas av Bruce Willis. Han spelar barn- psykologen Malcolm Crowe som tar sig an en rädd och förvirrad nioåring vid namn Cole Sear (spelad av Haley Joel Osment som Oscarsnominerades för rollen). Fallet är mycket likt ett annat som Crowe misslyckats med och han bestämmer sig för att botgöra sitt misslyckande genom att hjälpa Cole. Cole får förtroende för Crowe och berättar varför han lever i en ständig rädsla, han kan nämligen se och tala med de döda. Sedan följer en spännande och skrämmande resa fram till det överraskande slutet, som blivit något av en symbol för omvälvande filmtwistar. Vad som händer? Ja, titta på filmen så får ni veta. (TP)