Lera 1
Lera SKÄRVOR
Lera FRANSK FÖRSKOLA
Lera KONSTEN I CITYBANAN
Lera PORTRÄTTET
Lera KAKELSPANING
Lera FORM & TEKNIK
Lera A FACTORY AS IT MIGHT BE
Lera KERAMISKA FASADER
Lera KAKLAT KAFÉ I KIEV
Lera KAKELDETALJEN
Lera KERAMIKDESTINATIONEN
Lera KRÖNIKA KRÖN I K A ”Vi kan vara lika bra som
Florens” Leo Gullbring är designjournalist och medverkar regelbundet i bland annat Sydsvenskan, Sveriges Radio och Form. Bosatt i Lund med Italien som sitt andra hem. EFTER EN VECKA på möbelmässan i världens designhuvudstad Milano tar jag tåget ner till Toscana. Billigare än i Sverige, och dessutom ett riktigt snabbtåg som går i uppemot 300 kilometer i timmen. När jag anländer till Firenze Santa Maria Novella andas stationen samma funktionalistiska stil som är på modet i Sverige än idag. Men den italienska rationalismen gjorde inte upp med det förfl utna utan balanserade istället skickligt mellan historia och framtid. Samma oförlösta modernism som porträtteras i Antonionis film La notte eller Fellinis La dolce vita, som återuppfinner sig själv i ständigt ny kreativitet. Mussolini själv såg till att det omdiskuterade tävlingsförslaget av Gruppo Toscano, och dess ledare arkitekten Giovanni Michelucci, öppnade redan 1935 som Italiens första verkligt moderna järnvägsstation. Och trots att avsikten var att vara pragmatiskt funktionell lyckas den än idag mäta sig med renässansens egen huvudstad. Inte bara fasad och volymer spelar mot Florens gamla byggnader, materialhanteringen är minst lika skicklig när vit Calacatta- och röd Amiata-marmor markerar riktningarna i stationshallens mäktiga golv. Florens är Italiens fjärde största station sett till passagerarantalet. Min nuvarande hemstad Lund ligger på tredje plats i Sverige. När jag väntar på Stockholmståget får jag be tjejen på bänken flytta sina väskor. Varför inte ställa dem direkt på perrongen, undrar jag lätt irriterad? Egentligen förstår jag henne – istället för olika slags keramiska plattor som i Italien bjuder Sverige numera på grov asfalt nedkletad med spottloskor, fimpar och skräp. Jag bläddrar i Trafikverkets stationshandbok i telefonen. Ordet estetik nämns inte en endaste gång, design skymtar i en referens, stat och kommun som föredöme inom design och arkitektur är helt bortglömt. Funktion betyder, i ett av världens rikaste länder, den absolut billigaste lösningen. Att billigt inbjuder till nedskräpning och vandalisering funderar man inte över. Funktion är dock så mycket mer: hela reseupplevelsen, trafikföretagens egna varumärken, det kollektiva resandet som samhälleligt svar på växthuseffekten. Men visst kan vi vara lika bra som Florens: Stockholms tunnelbanestationer är fyllda med konst – i allt från terrazzogolv till väggar i kakel och klinker, den fortfarande rätt nya Citytunneln i Malmö som bjuder på keramiska utsmyckningar och nya Citybanan i Stockholm där Karin Törnell låter småskalig granitkeramik i låg relief markera övergången till tunnelbanans blå linje. BJARKE INGELS STORSLAGNA LEGOBYGGNAD INSPIRERAS AV KRAKOWS KERAMISKA MÅNGFALD AMANDA LEVETE FÖRVANDLAR VICTORIA & ALBERT 50 LERA #3 2017