Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86 grodmän som höll på att dyka e
fter något en bit ut från stranden. När han kom hem ringde han krim och fick veta att man fått tag i Åkar-Lasse. Denne hade varit ute i Handen hela eftermiddagen och hjälpt till med att få upp en grävmaskin som kört ner i ett kärr. Lasse hade lämnat samma uppgifter som Evert - om klockslag och allt. Alldeles för lika uppgifter, tänkte Bert. Bert visste av erfarenhet att när han kört fast på det här viset var det bästa han kunde göra att koppla av alltihop, sova ordentligt och börja nysta i en ny ända nästa dag. Och så fick det bli även denna gång. lockan halv nio följande morgon steg Bert Ståhl pigg och utvi- lad och full av arbetslust in till sin chef Frank Berg. - Om det kan intressera dig, morrade Frank, så jagar vi en mörda- re här. Jag hoppas att inte det har stört din skönhetssömn. Kommer du för att lämna in din avskedsansökan så är den beviljad på stört. - Vad du slösar med komplimangerna. Det är glädjande att du äntligen vaknat på rätt sida. Det måste vara minst tio år sen sist, återgäldade Bert Franks hälsning. - Ska vi gå och se vad grabbarna hittat dels på mordplatsen och dels i sjön? föreslog Frank. - Det kan förhoppningsvis ge mer än att sitta här och lyssna till dina lovord, log Berg. De gick upp på labbet. På ett bord med en vit linneduk låg en förfärlig massa smått skräp uppradat i en prydlig ordning. Där låg ett trettiotal peggar. De flesta trasiga. Där fanns fyra och nittiofem i småmynt och en hel hög småpapper, knappar och annat. - Det här är vad grabbarna hittade på brottsplatsen, dundrade Frank. Ta skräpet och gå hem och lägg pussel. Bert sa ingenting. Han stirrade envist på en liten grå, cirkelrund gummibit. Den var inte mer än tre millimeter i diameter och hade ett millimeterstort hål i mitten. Bert tog upp gummibiten och synade den närmare. Den var en knapp millimeter tjock och man såg på kanterna att den blivit utskuren ur en större bit. - Lägga pussel, sa du, mumlade Bert. Vi får väl se. Var har du det andra skräpet? Det som röjdykarna tog upp. - I rummet här intill, sa Frank och gick före in i nästa rum. Här låg mängder av skräp utlagt på golvet. Rostiga järnrör, skidsta- var, plaströr, tre kastspön, 50 golfbollar och en golfklubba. - Här har du dina kastspön nu, sa Frank och pekade på spöna. Golfbollarna är en gåva till dig från grabbarna. Det ligger ännu fler där ute på botten, sa de. Men de trodde att det här var dina. - Det var ju omtänksamt av dem, svarade Bert, även om de inte tycks ha någon större tilltro till min kapacitet som golfspelare. Bollar är alltid bra att ha. Bert gick bort till golfklubban, lyfte upp den och granskade den snabbt. - Kan du inte se en golfklubba utan att låta den vara ifred, mor- rade Frank. Var det inte kastpöna du var ute efter? - Jag sa att de skulle leta efter något som liknade ett kastspö på långt håll, snäste Bert av. Och det har de tydligen fattat. Den här golfklubban, fräste Bert och skakade den framför näsan på Frank, kan mycket väl tas för ett kastspö på långt håll. Klubbhuvudet kan ha uppfattats som spinnrullen. Hade du varit där och dykt hade du förstås låtit den här ligga kvar på sjöbottnen. - Det kan du skriva upp att jag hade, skrek Frank tillbaka. - Och därmed hade du låtit mordvapnet ligga kvar där ute, tjöt Bert triumferande. Jag undrar vem av oss som egentligen borde begära avsked? Frank tappade hakan och såg enbart dum ut. - Du ska inte skämta om såna saker, fick han till slut fram. - Det är inget skämt, sa Bert lugnt. Det här är en elefantdriver - alldeles ny - av märket MT. Och jag vågar påstå att det är just den klubba som Åkar-Lasse - d. v. s. Per Larsson - räckte över till Mac och som Mac slog sitt livs sista golfsving med. - Ja, men . . . jag förstår inte . . ., började Frank. - Titta här! sa Bert och höll fram klubbans gummihandtag framför Frank. Du ser det här hålet på handtagets kortända. Det är cirka tre millimeter i diameter och ingenting annat än en gevärsmynning. Du kan se ett smalt lättmetallsrör som fortsätter ner i skaftet. Och titta nu här! fortsatte Bert och höll fram den lilla runda gummiplattan som hittats på utslagsplatsen. Med något besvär passade han in gummiplat- tan i hålet på handtaget. - Där har du beviset, sa Bert triumferande. Grabbarna på labbet här kommer att kunna garantera att gummiplattan skurits ut ur just detta handtag. - Ja, men . . .? ja, men . . .? Menar du att klubban var laddad med injektionsnålen och giftampullen? Men vem avlossade skottet? Klub- ban kan väl inte ha fjärrmanövrerats? - Det var Mac själv som utlöste skottet om jag inte är helt på fel spår, svarade Bert. Vi ska låta grabbarna plocka sönder klubban bit för bit och om det är som jag misstänker sitter det en utlösningsme- kanism i klubbhuvudet. - Det var som attan, stönade Frank. - Titta här! sa Bert och la en av golfbollarna som grodmännen plockat upp framför sig på govlet. Han stansade som om han tänkte slå i väg bollen, svingade klubban bakåt och sedan fram mot bollen men stannade just innan klubbhuvudet skulle träffa bollen. - Om skottet löser ut sig av slaget mot bollen så ser du på min ställning i förhållande till klubbskaftet att jag hade träffats i mellangär- det - snett nerifrån. Spetsen på nålen tränger ut genom det lilla hålet i mitten av gummiplattan som sedan fastnar på den tjockare ampullen och lossar från skaftet. Nålen som var en fem centimeter lång trängde in i Mac men stoppades tvärt av gummiplattan och ampullen. När Mac rev sig på bröstet bröt han av nålen. Ampullen och gummiplattan föll var för sig till marken. Ampullen plockades upp av mördaren. Gummiplattan försvann i gräset och där ansåg väl mördaren att den aldrig skulle hittas. - Du har visst kommit på något, sa Frank med en lång blick på sin kollega. Det skulle också visa sig att Bert hade haft helt rätt. När man monterade ner klubban fann man allt som Bert hade förutsagt borde finnas. En kraftig men ganska kort drivfjäder utlöstes med en sinnrik mekanism kopplad till klubbhuvudet. Ljudet när mekanismen utlöstes och drivfjädern sträcktes ut drunkande helt i det ljud som uppstår när klubbhuvudet träffar bollen. Klubban var enkel att ladda med en metallstav som fördes ner genom »mynningen» och spände fjädern. Bert laddade klubban flera gånger med små gummikulor och slog i väg uppeggade bollar i ett nät med full sving. Varje gång slog kulan in i mellangärdet på honom. - Då återstår bara att skriva ut en häktningsorder på Per Larsson eller Åkar-Lasse som du kallar honom, sa Frank när han och Bert var tillbaka i den förres tjänsterum. - Lugn nu, sa Bert. Här finns fortfarande en del frågetecken. Motivet bekymrar mig. Varför skulle Lasse gömma ampullen i sitt klädskåp? Jag skulle spolat ner den på muggen. Och när skulle han haft tillfälle att gömma ampullen? Hade han en medbrottsling? I så fall vem? Och vad mera är - även om Åkar-Lasse är mördaren skulle en skicklig advokat få honom frikänd eftersom vi inte kan visa upp bindande bevis. - Jag ger mig, sa Frank, men vi har honom på gång. - Vad hade hänt om Mac inte brutit av nålen när han rev sig på bröstet? De skulle ha upptäckt ampullen och kallat på polis, sa Bert fundersamt. - Ja, sa Frank, om inte mördaren var framme hos Mac först av alla och drog ut nålen och gömde den. Mördaren visste vad som skulle hända. De andra blev överraskade. Mördaren visste att han skulle kunna vara framme hos Mac innan någon annan hann reagera. Men visst tog mördaren en stor risk och förmodligen var det en besvikelse att nålen gick av. - Ja, sa Bert, under förutsättning att mördaren fanns på mordplatsen i det ögonblick Mac mördades. - Vad menar du? Frank tittade frågande på sin arbetskamrat. - Jag menar att vem som helst - även jag eller du - kunde ha preparerat den där klubban och bytt ut den mot Lasses elefantdriver, som såg precis likadan ut, svarade Bert. I så fall kunde den verklige mördaren lika gärna ha suttit och fikat på andra sidan stan när mordet begicks. Frank tappade händerna i bordet med en duns. - Då är vi tillbaka där vi började, stönade han uppgivet. - Det ser inte bättre ut, medgav Bert. Jag föreslår ändå att du låter kalla alla fem till en rekonstruktion ute på Södertäljebanan klockan fem i kväll. Sen vill jag ha elefantdrivern nerskickad till mig. Och inte ett ljud till någon om klubban - framför allt inte till pressen. Jag har en hel del samtal att ringa och lite annat också att göra före fem. Är det OK? - Vad är du ute efter? Ut med språket! - Vi ses klockan fem, avgjorde Bert och försvann ut genom dörren. Hela förmiddagen satt Bert som klistrad vid telefonen på sitt tjänste- rum. Innan han gick till lunch ringde han upp Åkar-Lasse. - Hej Lasse! Det är Bert. Du kan väl ställa upp i kväll? - Det ringde någon som kallade sig Frank Berg och ville att jag skulle vara på Södertälje klockan fem. Om det är det du menar så är det OK. - Bra Lasse! Jag måste fråga dig om en annan sak. Vad hette din före detta fru innan ni gifte er? - Hon hette Brigg - Siv Brigg. Hon var gift med en kille som hette 86 SVENSK GOLF • 4/1979 K
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108
Svensk Golf Sida 109
Svensk Golf Sida 110
Svensk Golf Sida 111
Svensk Golf Sida 112