Nolltretton 1
nyttPÅFILM STREAMINGTIPSET Emily in Paris / Netfl
ix FILM Vissa (läs: fransmännen själva) har retat sig på att fransmän i denna serie framställs som halvknäppa, sexgalna vindrickare som tar livet med en klackspark. Så vadå? Det är ju därför vi älskar Frankrike och det är därför så många älskar “Emily in Paris”. För denna Netflixserie är en romantisk mysfest som är snudd på oemotståndlig. Vi får följa amerikanska Emily som hamnar på en PR-byrå i Paris. Hon är bortkommen genom tur, men lyckas ändå på något lyckas med det mesta skicklighet och sätt naiv charm. Hon omges av en rad färgstarka bifigurer som gör serien till en njutning. Saint Maud V.05 Debuterande regissören Rose Glass har hyllats av många för “Saint Maud” och beskrivs på sina håll som den nya spännande skräckregissören att följa. Nu ska det dock till en hel del välvilja för att beskriva “Saint Maud” som skräck. Filmen har visserligen en ganska otäck stämning och innehåller till och med lite blod och våld, men den bör snarare beskrivas som allmänt obehaglig än som skräckfilm. Vi får följa sjuksköterskan Maud som har råkat ut för en “incident” på sitt förra jobb och arbetar nu med att sköta om en sjuk före detta danserska som mer eller mindre ligger och väntar på döden. Maud är ensam och allmänt konstig, saknar social kompetens och lider av religiösa vanföreställningar. Hon pratar med Gud och tror sig vara en del av en större plan. Hon är den utvalda, även om utomstående har svårt att se det. Galen, skulle nog många kalla henne istället. Och hennes liv är grått, tragiskt och tomt. I takt med att den religiösa fanatismen tilltar byggs stämningen upp mot något slags crescendo. Åtminstone är det vad man som publik försöker intala sig, för det händer ärligt talat inte så mycket och det lilla som händer är inte särskilt intressant. Man försöker tolka tecken, lista ut vart filmen är på väg, hitta ledtrådar till en större mening. Men den extas som Maud drabbas av infinner sig aldrig hos undertecknad. (TP) Bageriet på Portobello Road V.05 Gatunamnet Portobello Road klingar säkert bekant för många filmfantaster som gillar brittisk feelgood. Javisst är det så gatan heter i myspysiga Hugh Grant-rullen “Notting Hill” (och även i verkligheten såklart). Och även här handlar det om engelsk charmfilm som man mår bra av. Fast det börjar sorgligt. En kvinna i fyrtioårsåldern som heter Sarah ska öppna ett bageri på nämnda Portobello Road i London tillsammans med sin bästa vän Isabella. Dessvärre omkommer hon strax innan och nu står väninnan där med ett hyreskontrakt och en dröm som gått i kras, så vad göra? Jo, det slutar med att Isabella får med sig Sarahs mamma Mimi och dotter Clarissa på projektet, och snart engagerar sig även en halvknasig granne och Isabellas ex tillika Michelinkock i bageriet. Men det går knackigt till en början, tills man ändrar konceptet till att bli mer multikulti och inkluderande. Japp, det är en film som värmer i hjärtat och med små medel lyckas beröra. Ska man vara ärlig så är “Bageriet på Portobello Road” en ganska lättviktig film som de flesta förmodligen glömmer rätt snabbt, men ibland vill man bara ha en härlig filmstund som gör att man känner att världen trots allt är rätt snäll och trevlig, och då passar denna rulle bra. (TP) TIPSET Spider-man into the Spiderverse (2018) Är man ett riktigt fan av Spider-Man bör man spana in “Spider-Man into the Spider-Man” som leker med och snurrar till konceptet rejält med den unga killen som blir biten av en radioaktiv spindel och förvandlas till en superhjälte. Det är en animerad film, men knappast en barnfilm. Snarare riktar den sig till fans, det finns blinkningar både hit och dit i Spindelmannens värld. Greta V.04 Historien om Greta Thunberg är inget annat än fantastisk. En svensk 15årig tjej är oroad för klimatet och börjar skolstrejka varje fredag utanför den svenska riksdagen. Hennes engagemang får allt större uppmärksamhet och på kort tid blir hon ett symbol världen över och skapar en internationell klimatrörelse. Dock tycks många politiker hellre ta selfies med henne istället för att genomföra verkliga åtgärder. För allt Greta säger är att världens ledare ska lyssna på forskningen och genomföra de åtaganden som beslutades i Parisavtalet. Men att lyssna på vetenskapen kan vara svårt i den tid vi lever i när många tror på konspirationsteorier. Och många av dessa knäppa teorier får Greta själv smaka på, som att hon skulle utnyttjas av sina föräldrar och PR-firmor. Vansinne såklart, vilket filmen visar när den tar oss med bakom kulisserna i Gretas liv. Och det är kanske det bästa med denna dokumentär, att den visar sanningen bakom Gretas kamp och det internationella engagemang hon skapat. Som film har den dock sina brister. Så mycket nytt presenteras inte, dramaturgisk har den brister och rent filmiskt är den inte jätteintressant. Men man blir rörd och stolt över vår svenska klimathjälte. (TP) Nelly Rapp - Monsteragent V.06 Filmen om monsteragenten Nelly Papp, som bygger på Linköpingssonen Martin Widmarks böcker, känns som en svensk lightversion av Harry Potter. Här finner vi den elvaårige tjejen som ska tillbringa några dagar hos sin mystiske och halvskumme morbror Hannibal. Huset är fullt av mystiska föremål och vad gömmer sig i källaren? Nelly blir mer och mer nyfiken på att ta reda på husets och Hannibals alla obesvarade gåtor. En dag tar hon sig ner i källaren och kommer in i mystisk värld och till sin fasa upptäcker hon att en vampyr hålls fången i en bur där nere. Hon finner även information som tyder på att hennes mor har levt ett dubbelliv där hon vi sidan av sina vardagssysslor även varit monsteragent. Något som verkar gått i arv i släkten. Men monsteragenterna är i regel av snäll natur och deras uppgift är att tillrättavisa monstrena som lever runt oss alla och de ställt till med något hyss eller sattyg. Nu kanske tiden är kommen för Nelly att inskolas i rollen som monsteragent? Detta är en välproducerad och välspelad film som överraskar vad gäller det tekniska. Detta i kombination med ett lekfullt manus där man blandat in många udda karaktärer med hög igenkänningsfaktor från ens eget vardagsliv gör att såväl barn som vuxna har en riktigt trevlig stund framför sig. Filmens budskap är också fint - att alla är värda lika mycket, även om pekpinnarna blir lite väl tydliga emellanåt. (BN) NOLLTRETTON 35 Men framför allt är det en fartfylld, nyskapande och rasande snyggt producerad film, som tar till vara på serietidningsestetiken på ett lysande sätt. Och den lattjar med hela Spider-Man konceptet på ett underhållande sätt genom att hävda att det finns ett oändligt antal dimensioner som var och en har sin egen Spider-Man. Det kan vara en asiatisk tjej, en gris eller en svartvit hårdkokt deckarsnubbe... och plötsligt kommer de hit när Kingpin öppnar porten mellan dimensionerna. (TP) KLASSIKERN Utvandrarna (1971) Har vi ett nationalepos i Sverige så får det nog sägas vara Vilhelm Mobergs “Utvandrarna”-svit, som både blivit bok, musikal och film. Och till jul kommer det dessutom en ny filmversion. Inte för att det egentligen behövs, för Jan Troells original från 1971 håller absolut toppklass. Och glöm inte heller att se uppföljaren “Nybyggarna” som kom ett år senare. Det är mitten av 1800-talet och vi får följa det fattiga torparparet Karl-Oskar och Kristina som tillsammans med några släkt och vänner bestämmer sig för att emigrera till Nordamerika. Det är en viktig film som berättar om ett av vårt lands viktigaste skeenden: den stora utvandringen till USA. Och den berättar den historien på ett realistiskt, nära och drabbande sätt. (TP) Fast största stjärnan är nog själva staden Paris. Miljöerna och atmosfären som skildras väcker en rejäl längtan i bröstet efter att besöka den franska huvudstaden. En andra säsong är på gång. (TP)